Jämförelsen med Vasaskeppet är förstås tillspetsad. Sjödugliga kommer de 120 meter långa fregatterna förstås att vara. Toppmoderna och livsfarliga krigsmaskiner. Det bästa som står att finna i sitt slag – men också högprioriterade mål som riskerar att slås ut tidigt i händelse av krig, menar kritikerna. […]
– Fregatterna, säger ÖB, tillför en helt ny luftvärnskapacitet som Sverige hittills har saknat. Med särskilt god verkan mot just ballistiska robotar samt kapacitet att möta lufthot på en mängd olika höjdnivåer. […]
Professorn vid Försvarshögskolan Hans Liwång har en annan uppfattning. Han hade hellre sett att Sverige investerade i fler och mindre enheter, bättre anpassade för Östersjön.
Om en motståndare, som Ryssland, verkligen väljer att fokusera sina resurser mot de svenska fregatterna räcker inte deras försvar till fullt ut, menar han.
– De här fartygens skydd är bra, men det är inte hundraprocentigt. Det finns risk att man rätt tidigt får en träff som gör att man inte kan använda dem som tänkt.
Sverige har då att välja på att antingen vara beredd att ta ut fartygen ur Östersjön eller räkna med förluster där en eller flera fregatter kan slås ut under kort tid, varnar Liwång.
Ett bättre skydd,uppnås, anser han, genom antal och utspridning – det vill säga genom fler och mindre enheter i stället för ett fåtal stora och sårbara mål. Dessutom påpekar han att fartygen kräver relativt frekvent kontakt med land för att fylla på nya robotar. Förutom att ge luftvärnsskydd mot Sverige ska fregatterna också freda sjöfarten in och ut ur Östersjön. Den förmågan, anser Liwång, finns redan i Nato hos de länder som redan har fregatter i sin flotta. Läs artikel