Väst vann kalla kriget, och detta skedde – som den amerikanske före detta Moskvaambassadören Jack Matlock har utrett – redan några år innan sovjetimperiet upplöstes. Upplösningen var en följd av segern eller nederlaget, hur man nu vill.
Men Väst, det vill säga Förenta staterna och dess allierade, nöjde sig inte med segern eller nederlaget. Väst hade vant sig vid kriget. Det hade fått en militärallians skrotad men kunde inte tänka sig att skrota sin egen. Denna behövde gå från defensiv till offensiv.
Varför?
Därför att annars hade den inte haft något existensberättigande. Den tidigare fienden, ”kommunismen”, var slagen, således måste nya fiender uppfinnas. Alternativet var nedläggning. Antikommunister som George F. Kennan och andra förordade det. Istället valdes strategisk expansion.
Detta var ett synnerligen olyckligt tillvägagångssätt. Atlantpakten gjordes till en global pakt, med militära uppgifter långt utanför dess eget länderområde. Den började bekriga länder och folk, som inte utgjorde något hot mot dess medlemmar. Den blev imperialistisk.
Medlemsstater hade tidigare varit imperialistiska. De hade haft en kolonial förhistoria. Nu blev alliansen som sådan imperialistisk. Länder som stått utanför eller avstått från koloniala äventyr blev involverade. I det illegala Irakkriget 2003 deltog flera stater som underkuvats av Sovjetunionen. I Afghanistan och Libyen gick Sverige – ohotat – in som krigförande. Vårt land stärkte stegvis banden till USA och Nato.
Sådana handlingar och tänkesätt lade grunden för ett nytt kallt krig, samtidigt som varma krig utan direkta stormaktskonfrontationer utkämpades. Nato med medlemsländer invecklades i flera av dessa krig. Också den slagna parten, Ryssland, gjorde det. Kalla krigets tidvisa avspänning följdes av högspänning.
Där står vi nu. Sveriges hotas av ingen – inse det. Men tyvärr har vårt lands statsledning gått in i stormaktsspelet och tagit ställning i konflikter, som inte rör oss och vårt nationella oberoende det minsta. Vi står utanför allianser, vi stödjer oss på FN-stadgan. Detta får inte komprometteras.
Det är och förblir en grundbult i dagens säkerhetspolitiska strävanden.