Folkrätten är mer aktuell än på länge. Krigen i Ukraina och Gaza sätter krigets lagar och ansvarsutkrävande i blixtbelysning. Samhällsvetarpodden möter Mark Klamberg som är professor i folkrätt vid Stockholms universitet och som är en akademiker som ständigt omprövar och parar teoretisk kunskap med praktik på fältet. Han ser hur folkrätten utmanas, men att den också är viktigare än någonsin.
Folkrätten är ju aktuell just nu, på gott och ont. Hur känner du inför det generellt?
– Som forskare och lärare är det ju alltid tacksamt att det finns frågor att anknyta till när man ska förklara folkrätten, men den är utmanad och vi kan se många exempel på att stater inte respekterar den. Men samtidigt tycker politiker att folkrätten är angelägen och därmed spelar den en viktig roll, inleder Mark Klamberg.
Hur mår folkrätten just nu?
– Folkrätten mår dåligt. Den mår sämre än på många år. USA har varit en bärande del i det internationella systemet och nu tar det landet avstånd från institutioner de har varit med om att bygga upp tillsammans med andra länder. En del av fundamentet till folkrätten försvinner därmed och det är allvarligt.
– Ett rättsområde jag anser har fungerat väl är världshandeln, bland annat genom WTO. Redan under Biden-tiden började USA dra sig tillbaka, men det har blivit väldigt mycket tydligare nu med Trump.
USA drar sig även bort från andra delar av det internationella samarbetet som Unesco, WHO och Parisavtalet. Spiller det över även i andra områden, som tex folkrätten?
– Ja, det gör det. Det finns vissa områden som USA drar sig undan, som de upplever som problematiska, men det spiller även över på områden där det fungerar väl. Det drabbar hela systemet. FN är mycket försvagat tyvärr, men samtidigt som Säkerhetsrådet och Generalförsamlingen är försvagade flyttas fler frågor i stället till Haag, och den internationella domstolen där. Det som stater tidigare försökte lösa i politiska styrda organ, genom förhandlingar diplomater har de nu förhoppningar om att domare ska lösa, fortsätter Mark Klamberg.
Det är ändå mycket av internationella kontakter som funkar, varför är det så?
– Mycket av det vi gör i vardagen som att resa och handla fungerar alldeles oavsett om länderna är oense. Det handlar om ömsesidighet. Länder vill ha saker av varandra. De är beredda att samarbeta om det och om någon bryter samarbetet kan man svara med samma medel – dvs tit-for-tat. Det fungerar bra i vissa avseenden som handel och diplomatiska kontakter, men sämre i andra som tex mänskliga rättigheter. Läs intervjun