Försvarsministern och ÖB pratar utan att säga något

Utgivarna

ÖB:s anförande igår på Folk och Försvar var en uppvisning i att inte säga något.

Konferensen hade föregåtts av en häftig debatt i media om Försvarsmaktens besked från det militära rådet den 15 november att stora delar av den utlovade satsningen på armén med nya regementen och färdigställande av nya brigader måste skjutas på framtiden. Skälet var fördyringar av de stora vapensystemen (JAS, ubåtar, Patriot med mera) för flygvapnet och flottan.

I vanlig ordning blev det armén och marktrupperna som skulle få ta besparingarna.

Kritiken före konferensen var hård mot försvarsminister Peter Hultqvist som i sitt anförande i måndags tvingades försäkra att armén skulle få sitt:

”Försvarsmaktens numerär ska öka. Särskilt gäller detta armén, som måste bli större. Som jag sagt tidigare på den här scenen är kvantitet också en kvalitet. För att vi skall öka uthålligheten måste vi bli fler.”

Men försvarsministern gav inga besked om tidsplaner. Han upprepade att vi ”måste satsa”, vi ”måste bli större”, ”försvaret av Mälardalen och Göteborg måste stärkas”, ”förmågan att verka i brigad måste fortsätta förstärkas och vi måste påbörja utvecklingen att även kunna leda på divisionsnivå”.

Ett av det  mest konkreta var: ”Ett jägarregemente ska öppnas i Arvidsjaur.”

Det handlar här om när allt detta skall vara på plats, och det är en avsevärd skillnad mellan 2025 och 2030.

ÖB kunde inte ge bättre besked:

”Vår samlade bedömning är att de åtgärder som föreslås kommer att innebära betydande steg mot ett starkare försvar. Den militära förmågan ökar till 2025 – samtliga stridskrafter stärks inom befintliga förband och nya förband påbörjas.”

När ÖB beskrev försvarets uppgifter framstod det klart att det är ett tröskelförsvar med flyg, flotta och Patriotmissiler. Det är ett försvar som bygger på att vi skall få hjälp utifrån och ett insatsförsvar för att delta i internationella militära insatser (vi skall vara ett ”partnerland”). Det är inte ett territorialförsvar för hela landet, och då skär man i armén om pengarna inte räcker. Även med planerna på 8000 värnpliktiga handlar det inte om ett folkförsvar för hela landet och det bygger inte ens 2030 på allmän värnplikt.

ÖB sammanfattade försvarets uppgifter:

– upprätthålla en militär tröskeleffekt över tiden

– upprätthålla och kontinuerligt utveckla en förmågebredd och kapacitet för tillväxt

– upprätthålla trovärdighet som partnerland.

Kravet på ett folkförsvar byggt på allmän värnplikt för att värna hela territoriet  måste fortsatt drivas av försvarsvänner.

Finland är exemplet som visar att ett sådant försvar är möjligt, och bland partierna i riksdagen är flera idag starkt för en satsning på markstyrkorna.