Regeringens ambition att införa brottet utlandsspioneri innebär begränsningar av insynen, anskaffarfriheten och meddelarfriheten. Risken är att oegentligheter och övergrepp vid internationella insatser inte uppdagas. Vad som ska vara hemligt kommer att avgöras av utländska befälhavare, inte av Sveriges riksdag.
Förändringar av våra grundlagar har traditionellt föregåtts av beredning inom en parlamentariskt sammansatt kommitté med grundtanken att förslagen ska bygga på brett samförstånd. Det har visserligen inte visat sig utgöra en garanti mot inskränkningar av våra fri- och rättigheter. Men med direktiv som betonar betydelsen av yttrandefriheten samt med expertgrupper och sekreterare med kunskaper i konstitutionella frågor blir avvägningarna mellan olika intressen som regel analyserade på djupet.
Frågan om införandet av utlandspioneri däremot har utretts av en särskild utredare och har därefter beretts inom justitiedepartementet. Perspektivet har varit att tillgodose ett outtalat krav från utländska stater och mellanstatliga organisationer. Tryck- och yttrandefrihetsintresset har setts och behandlats som en bisak. Läs artikel