Försvarsmaktens nyligen publicerade årsredovisning för 2025 är i väsentliga delar hemlig. Det är inte hållbart.
Förmågemålen är hemliga, liksom utfallet
Vid Natos möte i Bryssel i juni förra året beslutade alliansen om nya förmågemål. Försvarsmakten anger i sin årsredovisning att för Sverige finns det totalt 176 kvantitativa och kvalitativa mål, varav 131 gäller vid årsskiftet 2025/26. Infriandet av målen har utvärderats av Nato. Omfattningen och innehållet i förmågemålen är hemliga, men de berör huvuddelen av Försvarsmaktens förband och förmågor. De kvantitativa förmågemålen behandlas i årsredovisningens underbilaga 1.2, som är konfidentiell. De kvalitativa målen behandlas inte i årsredovisningen.
176 kvantitativa och kvalitativa förmågemål tyder på en stram detaljstyrning av det svenska försvaret från Natos sida. Målen är uppenbarligen konkreta och preciserade. Att målen inte redovisas öppet i sina huvuddrag, är skadligt på flera plan. Att Sverige godtagit en sådan detaljstyrning, framstår som uppseendeväckande.
Av vad som framgått om målen på olika håll så utgör bland annat svenskt territorium ett baserings- och transiteringsområde för allierade styrkor och en militär försörjningsväg till och från Finland och Baltikum. Förmågemålen innehåller kvantitativa och kvalitativa mål för krigsförbanden, tidpunkter och resurser (lagernivåer) som enskilda ammunitionstyper.
I årsredovisningen anges att Försvarsmakten under förra året beslutat om en svensk operationsplan, som är integrerad med Natos regionala planer. Planen är såvitt vi förstår inte offentlig. En värdering av operationsplaneringen inkluderas i en hemlig underbilaga till årsredovisningen.
Till följd av sekretessen är Försvarsmaktens årsredovisning för 2025 av tvivelaktigt värde.
De tyngsta delarna av redovisningen är flyttade till bilagor, som är konfidentiella. Det handlar om de ”mätbara och tidsatta förmågemål”, som Nato tilldelat Sverige. Dessa utgör, tillsammans med värdering av operationsplaneringen och krigsorganisationen, ”grunden för myndighetens samlade bedömning av aktuell status på militär förmåga.” Men denna grund och samlade bedömningen av Försvarsmaktens militära förmåga är alltså hemlig.
Hur ska en medborgare ta till sig dessa ogina besked? Visserligen är det inte svårt att förstå att Försvarsmakten inte kan redovisa allt öppet. Känslig information behöver med nödvändighet vara hemlig.
Men när hela grunden för vad Försvarsmakten enligt tilldelade mål ska uppnå är hemlig blir det ohållbart. Det handlar då om vilken övergripande inriktning försvaret ska ha. Ska vi ha ett försvar som strategiskt har till uppgift att uthålligt försvara det egna landet eller en Försvarsmakt som tillhandahåller begränsade stridskrafter, vilka framför allt ska vara disponibla för Natos insatser eller operationer enligt alliansens prioriteringar? Eller har de företrädare som förhandlat fram de svenska förmågemålen med Nato fått till stånd någon sorts kompromiss? Vilka direktiv hade de? Dessa grundläggande frågor har inget öppet redovisat svar. Detta är ytterst skadligt över tid för försvarsviljan och möjligheterna att bygga ett folkförsvar med bred förankring. Det allomfattande hemlighetsmakeriet är också skadligt ur demokratisk synvinkel, då det starkt försvårar ansvarsutkrävande kontroll, granskning av korruption och nepotism samt medborgerlig debatt och opinionsbildning.
Labiliteten i försvarets inriktning är tydlig och otydlig
Årsredovisningen återspeglar labiliteten i den av statsledningen med riksdagens godkännande fastlagda inriktningen på Försvarsmaktens verksamhet. Övergripande gäller att Försvarsmaktens huvuduppgift är att försvara ”Sverige och allierade stater” mot ett väpnat angrepp, men myndigheten ska ”även” främja Sveriges säkerhet och hävda Sveriges territoriella integritet; värna Sveriges suveräna rättigheter och svenska intressen; kunna förebygga och hantera konflikter och krig i Sverige och utanför Sveriges territorium; och kunna bidra till att hävda allierade staters territoriella integritet och så vidare.
Denna oklarhet är satt i system i och med att man tillhandahåller en bild, där utgångspunkten är att dessa två uppgifter är fullt förenliga och kompatibla. De ska lösas genom någon sorts strategisk syntes, tydligen enligt de av Nato tilldelade, hemliga svenska förmågemålen.
Men så enkelt är det ju inte. Nato domineras alltjämt av USA. Amerikanska strategiska intressen slår igenom. Detta säkras och underlättas av att Natos högsta militära befälhavare är en amerikansk general av högsta rang. Denne har inte bara kommandot över allierade styrkor, som ställs till Natos disposition, utan även över USA:s styrkor i Europa. Även andra inflytelserika allierade makter i Nato beaktar sina intressen och drar åt sina håll.
Vad som ligger i Sveriges långsiktiga, nationella försvarsintresse och vad som följer av Natos övergripande strategi, i vilken Sverige inlemmas som en pusselbit bland andra, är olika frågeställningar, vilka måste prövas självständigt och kräver kvalificerade politiska ställningstaganden.
Att statsledningen, uppbackad av riksdagen, utan stark egen styrsel av allt att döma, har låtit Sverige lotsas in i en underordnad och utlämnade Natoroll, kan emellertid inte Försvarsmakten bära ansvaret för, även om myndigheten tycks ha gett sig Nato hän utan mycket till självbevarelsedrift i fråga om försvaret av Sverige.
Sveriges intåg i Nato ges på många plan stor plats i årsredovisningen. Under 2025 har Sverige deltagit i en rad Natoledda operationer i närområdet, bland annat Natos multinationella brigad i Lettland, Natos förstärkta incidentberedskap (enhanced Air Policing), bidrag till Natos luftförsvarsoperationer i Polen samt med fartyg inom ramen för Natos stående marina styrkor (Standing Naval Forces) och Baltic Sentry i Östersjön. Det är inte Försvarsmakten som beslutat om dessa prioriteringar.
Dessa utländska insatser må ha gett tillfälle till övning, men de saknar strategisk förankring i och inriktning på försvaret av Sverige. Vi är ett litet land med ett ytterst blygsamt försvar, som under överblickbar tid inte kan prioritera för annat än försvaret av hemlandet. Allt annat är ansvarslöst. Involveringen i sådana frontande operationer utanför egen kontroll är riskabla. Och de torde bygga på lösa spekulationer om att intjäna lojalitetspoäng så att andra stater blir benägna att stå oss bi, om det skulle bli allvar av. Men det är näppeligen något att räkna med. Finnarna föreställer sig nog inte att Sverige rycker ut vid en allvarlig konfrontation med Ryssland, och vi kan näppeligen räkna med finskt militärt stöd om vi skulle drabba samman med Ryssland. Hur USA skulle agera kan man spekulera om. Om USA alls skulle vara intresserat, talar i alla fall knappast något för att Washington skulle vara benäget att skicka landstyrkor.
Arméns numerär
När riksdagen behandlat inriktningen på Försvarsmaktens verksamhet har numerären på den svenska armén varit en kritisk faktor, som kommit till uttryck i hur många brigader Sverige har och hur många vi borde ha som ett minimum. Märkligt nog återspeglas detta inte alls i årsredovisningen. Trots att det hade varit på sin plats med en redogörelse för hur långt Försvarsmakten kommit med att färdigställa av riksdagen beslutade brigader. Detta är allvarligt och bekräftar sannolikt vad som redan framgått, att Försvarsmaktens ledning är ytterst njugg till att satsa på ett territorialförsvar. Det tycks vara lätt gripbara professionella yrkessoldater, som kan kastas in i operationer i utlandet, som där är i fokus och prioritet nummer ett.
Vissa uppgifter lämnas om Försvarsmaktens personal per årsskiftet: Armén har 16 588 anställda och 5 171 inryckta värnpliktiga fördelat på 16 verksamhetsorter; marinen har 7 377 anställda och 1 247 inryckta värnpliktiga fördelat på fyra verksamhetsorter; flygvapnet har 6 830 anställda och 1 043 inryckta värnpliktiga fördelat på fem verksamhetsorter; hemvärnet har 1 412 anställda och 23 069 hemvärnssoldater; och de gemensamma förbanden har 10 131 anställda och 675 inryckta värnpliktiga.
Den anställda personalen tjänstgör kontinuerligt eller tidvis. Antalet krigsplacerade har 2025 ökat med 14 700. Antalet krigsplacerade i krigsorganisationen uppgick 2025 till 75 400.
Av antalet anställda är 12 016 civila. Det är säkerligen så att av de anställda som är militärer bör en betydande reduktion av styrkebidraget ske eftersom en stor del inte är kontinuerligt tjänstgörande och vissa sysslar med saker utan militär anknytning. Särskilt på officerssidan kommer flera hundra att bli avdelade för rena Natoadministrativa sysslor.
Utan allmän värnplikt går det knappast att få ordning på det sköra skal spritt över landet som Försvarsmakten på den personella sidan för närvarande utgör.
Om svenskt värdlandsstöd som öppnar territoriet för allierades försvarslösningar
Enligt årsredovisningen ska Sverige ha förmåga att ge och ta emot militärt stöd till och från utlandet samt möjliggöra transitering genom svenskt territorium. Det kan handla om att ta emot allierade utländska förband som sedan ska transporteras vidare och verka i en annan del av Sverige eller övriga Nato. Svenskt territorium och våra havsområden utgör på så sätt ”en del av andra allierades försvarslösningar” och dessa länders försörjningstrygghet.
Detta är uppenbarligen en prioriterad uppgift, där Sverige blir en hub och logistikcentral för allierad uppmarsch och samtidigt ett viktigt mål för en motståndare.
Om USA och DCA-avtalet
Av årsredovisningen framgår att Försvarsmakten har genomfört stabssamtal med US European Command (US EUCOM) och med New York National Guard (NYNG); stått värd för ett flertal högnivåbesök; samt genomfört övningssamarbete med USA i Sverige och närområdet.
Enligt årsredovisningen har arbetet med förhandlingar inom ramen för DCA-avtalet förts med USA för att utforma de underavtal som förtydligar diverse processer inom ramen. Det första underavtalet vilket avhandlar Infrastruktur undertecknades med US EUCOM i juni. Vi har redovisat dessa överenskommelser på den här sajten.
I årsredovisningen konstateras att det uppstår ”resurskonflikter” mellan Nato, DCA-avtalet och nationell tillväxt. Produktion ska ske på gemensamma ytor, belasta samma tekniska infrastruktur och både Försvarsmakten, Fortifikationsverket och Försvarets materielverks produktionskapacitet. Hur dessa konflikter hanterats lämnas läsaren i ovisshet om. Den självklara prioriteringen borde ha varit ”nationell tillväxt”.
Fem hemliga bilagor
BILAGA 1 HEMLIG RESULTATREDOVISNING (HEMLIG) I bilagan redovisas övergripande bedömningar av resultatet avseende militär förmåga och krigsorganisationens utveckling.
UNDERBILAGA 1.1 KRIGSORGANISATIONSVÄRDERING (KVALIFICERAT HEMLIG) Underbilagan redovisar status på de krigsförband som är styrda av regeringen i förordningen (2024:1333) med instruktion för Försvarsmakten.
UNDERBILAGA 1.2 NATOS FÖRMÅGEMÅL (KONFIDENTIELL) Underbilagan redovisar måluppfyllnad på Natos förmågemål för Sverige.
UNDERBILAGA 1.3 OPERATIONER – RESULTAT OCH SLUTSATSER (HEMLIG) Underbilagan redovisar värdering av den operativa planeringen.
UNDERBILAGA 3.1 SÄRSKILDA REDOVISNINGAR (HEMLIG) Underbilagan omfattar redovisning av bemanning i Nato samt styrkebidrag till Natos styrkemodell.
Avslutning
Vi är negativt inställda till hemlighetsmakeriet och avsaknaden av en tydlig ambition att bygga ett beaktansvärt territorialförsvar. Det är enligt vår mening den realistiska vägen framåt. Det sker onekligen många konstruktiva saker inom Försvarsmakten. Sex regementen och flottiljer är under uppbyggnad: Dalregementet (I 13), Västernorrlands regemente (I 21), Bergslagens Artilleriregemente (A 9), Norrlands dragonregemente (K 4), Älvsborgs amfibieregemente (Amf 4), Upplands flygflottilj (F 16). Men som vi ser det gäller det att få allt fokus på att strategiskt bygga ett uthålligt försvar av hemlandet.
Årsredovisningen kan läsas här:
https://www.forsvarsmakten.se/aktuellt/nyheter/forsvarsmaktens-arsredovisning-2025/
https://www.forsvarsmakten.se/aktuellt/nyheter/forsvarsmaktens-arsredovisning-2025/
Sekretessfrågorna inom Nato har vi behandlat här: