I förarbetena till lagen om totalförsvarsplikt anges (prop. 1994/95:6, s. 93) att värnpliktig inte är
”skyldig att delta i operationer som inte syftar till att försvara landet. Det innebär bl.a. att det saknas laglig möjlighet att kommendera värnpliktiga att delta i förband som på begäran eller inbjudan av … internationell organisation skickas till ett annat land för fredsbevarande uppgifter eller övning.”
Denna sunda ordning är nu föremål för utredning.
Det verkar som om Försvarsmakten, uppbackad av försvarsminister Pål Jonson, testar gränser. Genom de små stegens politik är man inne på att öppna för en Nato-anpassning av värnplikten. Målet tycks vara att tämligen fritt kunna disponera över värnpliktiga, då alliansen kallar.
I detta manövrerande ingår som en viktig pusselbit den ofta upprepade men inte desto mindre missvisande och knappast hållbara utsagan att Sverige försvaras bäst utomlands.
Ett exempel på vad som är i görningen framgår av en artikel på Försvarsmaktens hemsida om att värnpliktiga från Södra skånska regementet, P 7, har deltagit i övningen Bifrost Bridge .
De värnpliktiga deltog först i en brigadövning på Revingehed, som övergick i Bifrost Bridge, där Försvarsmakten genomförde en strategisk transport över Östersjön för att öva förstärkning av den svenska bataljonen i Lettland. Själva transporten, som skedde med färja, framstår som en osäker och utsatt operation, om det hade rört sig om ett krisläge.
Chefen för operationen klargjorde enligt artikeln förutsättningarna:
”Försvaret av Sverige börjar vid Natos östra gräns, och det är vår skyldighet att stödja med det. Genom Bifrost Bridge visar vi att Sverige står fast vid att fullfölja våra åtaganden, säger överstelöjtnant Tobias Christensson, chef för 71. bataljon.”
Operation Bifrost Bridge gick alltså ut på att testa Försvarsmaktens planer på att förstärka Baltikum med svenska arméförband. Som en del i övningen skapade marinen och flygvapnet säkra försörjningslinjer över Östersjön till Gotland och till Baltikum. Vad detta närmare besett innebar framgår inte av Försvarsmaktens artikel, men färjan skulle väl skyddas.
I Lettland mötte de värnpliktiga den svenska 71:a mekaniserade bataljonen, som är Sveriges bidrag till Natos stående styrkor i Lettland, och samtränade med den.
De värnpliktiga deltog sedan i en Nato-övning vid Adazi militärövningsfält tillsammans med 71:a bataljonen, allierade förband ur den multinationella brigaden, enheter från värdlandet Lettland
samt Estland. På Södra skånska regementets hemsida framhålls särskilt att de värnpliktiga under vistelsen i Lettland inte ställdes under Natobefäl.
Detta var knappast en övning som de värnpliktiga var skyldiga att delta i. Det är möjligt att deltagandet var frivilligt. De få värnpliktiga vi har bör hur som helst uteslutande ha fokus på försvaret av Sverige, där de hör hemma och ska verka. Det är inte att räkna med att någon annan försvarar landet.
Liknande övningar med deltagande av värnpliktiga har genomförts vid flera tillfällen. Chefen för armén Jonny Lindfors tog med sig en pluton värnpliktiga från Falun till Alaska. Dessa deltog i en amerikansk brigadövning, där de utgjorde en integrerad del i det kompani de tillhörde och fick uppgifter från en amerikansk kompanichef. Värnpliktiga har också regelbundet deltagit militära övningar i Finland. Nu senast övade värnpliktiga från Luftvärnsregementet i det finska området norr om Rovaniemi under Natos Cold Respons. Härtill kommer att försvarsministern och vissa andra militärpolitiker gjort långtgående uttalanden om rätten att använda värnpliktiga i utlandet.
Frågan om användning av värnpliktiga i utlandsoperationer är emellertid känslig. Den har utretts i omgångar. En utredningspromemoria belades med sekretess! Värnpliktsrådet har i princip sagt nej till att utnyttja värnpliktiga utomlands. I direktiven till den nu tillsatta utredningen anges att frågeställningarna är komplexa. Saken är inte avgjord på förhand. En medborgerlig opinion kan inverka. Mycket står på spel. Värnpliktiga ska försvara Sverige i hemlandet. Och förutsättningarna för att bygga ett svenskt territorialförsvar baserat på allmän värnplikt skulle synnerligen allvarligt rubbas om denna Nato-anpassning av värnplikten skulle bli verklighet.
I vår redan omnämnda artikel går vi igenom bakgrunden och redovisar detaljerat direktiven för den nu tillsatta utredningen: