NEJ TILL NATO-MEDLEMSSKAP OCH DCA-AVTAL!
USA har begärt att Tyskland går in med markstyrkor i Syrien för att delvis avlösa amerikanerna där.
Tyska regeringens talesperson Steffen Seibert meddelade den 8 juli att Tyskland har avvisat USA:s framstöt och hävdade att man redan gör tillräckligt med en styrka i norra Irak som tränar den kurdiska peshmerga-milisen.
En utökad styrka skulle dessutom kräva ett nytt beslut av tyska förbundsdagen.
Vi återpublicerar här en tidigare artikel som sommarläsning. (Utgivarna )
Den svenska Rysslandsbilden genom historien är ett relativt outforskat kapitel. Ändå råder knappast någon brist på källmaterial, vilket Kari Tarkiainen demonstrerar i sitt berömvärda arbete Moskoviten. Sverige och Ryssland 1478–1721 (Svenska litteratursällskapet i Finland, 2017. 484 s.).
ÖB Micael Bydén intervjuades av CNN i Almedalen. På frågan om vad Sverige kunde bidra med till USA blev svaret att vi deltar militärt i de USA-ledda koalitionerna i Afghanistan och Irak. ÖB underströk att Sverige därmed är en pålitlig partner och ”levererar det vi lovat”.
Vi har tidigare kommenterat försvarsminister Peter Hultqvist linjeartikel om svenska försvaret där han formulerar en ny politik som inte längre ställer som huvuduppgift att hålla landet utanför krig. Istället ansluter han sig till USAs och Natos definition av Ryssland som den gemensamma fienden och gör inte klart om det är uteslutet att svenskt territorium kan komma att användas för främmande staters militära operationer mot tredje land.
Kodorden för den politiken är ”Solidaritetsdeklarationen” samt ”ge och ta emot” utländskt militärt stöd. Ingen avgränsning görs för att det enbart skulle gälla kollektivt självförsvar om Sverige blir militärt angripet.
Man kan inte förvänta sig att en svensk ÖB skall markera mot den nya politiken men Bydén hade mycket väl kunnat trycka på det som under hela efterkrigstiden varit en viktig del i den svenska säkerhetspolitiken att Sveriges bästa bidrag till fred och stabilitet i vårt närområde är att vi själva har ett starkt nationellt försvar och är beslutsamma att försvara oss. Det var en hållning som tidigare uppskattats av såväl Ryssland som USA.
I vårt grannland Finland betonar både statsledning och militärledningen betydelsen av det egna starka nationella försvaret som det bästa sättet landet kan medverka till fred och stabilitet.
Istället för att ta Finland som föredöme närmar sig Bydén den danska linjen där man baserar landets säkerhet på deltagandet i USAs och Natos internationella militära interventioner.
Nu senast visas den nya politiken på ett utmanade sätt då Sverige deltar i den av USA och Ukraina ledda flottövningen Sea Breeze i Svarta havet. Här finns inget av alla de vackra motiven som försvarsministern brukar föra fram om behovet av öva de egna styrkorna för ett starkare nationellt försvar.
Här är det bara fråga om politisk och militär maktdemonstration mot Ryssland.
Försvarsminister Peter Hultqvist har skrivit en linjeartikel. Sverige ”fördjupar” sitt samarbete med andra länder och med organisationer, det vill säga med Nato, upplyser han där. Detta sker i syfte att skapa ”reella möjligheter att verka tillsammans i en krissituation”. Sådant samarbete är ”centralt för utvecklingen av vår militära förmåga såväl nationellt som internationellt”. Det är rentav ”en av huvudpelarna i regeringens försvars- och säkerhetspolitiska strategi”.
[…] Måste Sverige klara sig på egen hand för att lyckas med ett bra försvar? Nej, det kräver ett nära samarbete och en gemensam försvarsplanering för att tillsammans med andra nationer kunna hantera ett väpnat angrepp. Angreppen måste kunna hanteras tillsammans direkt när de inträffar.[…]
Om en utomstående nation med en egen agenda ska agera inom Sveriges gränser är det viktigt att vi delar samma värderingar gällande försvaret av de civila. Om det är viktigare för en utomstående nation att deras egen trupp på marken skyddas och motståndaren befinner sig i anslutning till svenska civila finns risk att en sådan nation riskerar ett högre skadeutfall av civila än vad Försvarsmakten hade gjort.
Exempel på detta går att urskilja genom den amerikanska användningen av drönare i Mellanöstern då terrorledare bekämpats, oftast med ett högt civilt skadeutfall. Sådana operationer hade inte tillåtits inom Sveriges gränser om syftet är att försvara Sverige och vår befolkning. Således måste agendan mellan Sverige och vår samarbetspartner vara densamma.
Sverige bordedärför satsa på att ytterligare öka samarbetet med andra nordiska länder. Ett sådant samarbete skulle innebära många fördelar. Våra liknande kulturer, natur, värderingar och i vissa fall språk ger goda förutsättningar. Närheten skapar goda förutsättningar till många och integrerade militära övningar där försvaret av Norden gemensamt kan planeras. Läs artikel
Strategen Raimo Jakola har till skillnad från Försvarsberedningen genomfört en gedigen utredning som visar framtida militära hot mot till exempel Sverige, både från Ryssland och från USA/Nato.
Ja, beredningen bereder det som regeringen förelagt den. Därmed sitter ledamöterna fast i ett skalförsvar med låsning i långt tidigare felaktiga politiska doktriner. Det har inte lett fram till ett försvar av Sverige.
”Den risk som finns för freden är att spänningen mellan USA och Ryssland av missförstånd eller annan orsak skulle utlösa militära incidenter. Sverige bör inrikta sin utrikes- och säkerhetspolitik på att söka minska den rådande spänningen”, skriver Hans Blix, Rolf Ekéus och Sven Hirdman i Svenska Dagbladet (8/6).
Javisst! I vårt Nordeuropa kan terrorbalansen komma att utlösa överraskande militära incidenter med alvarliga följder för vårt land.
Om det blir krig i vår del av världen, så ska Sverige delta i det kriget. På annat sätt kan man inte tolka officiella uttalanden av svenska parlamentariker och regeringsföreträdare – fastän det heter att vi inte kan hålla oss utanför. Innebörden är att vi inte kommer att vilja avstå från deltagande – eftersom vi har förbundit oss att komma andra länder i EU och Norden som utsätts för anfall till undsättning. Detta kallas ”solidaritet”.
I det nya regeringsprogrammet finns en formulering om att Finland inte tillåter att dess territorium används för fientliga ändamål. Formuleringen har väckt uppseende och i vissa kretsar betraktats som undfallenhet i förhållande till Ryssland. Men Sauli Niinistö låter sig inte bekommas över uppståndelsen kring formuleringen.
– Det skulle först vara märkvärdigt om man skulle säga att vårt territorium får användas för fientliga ändamål. Så uppfattar jag meningen som är helt i linje med vad den förra regeringen enhälligt slog fast i sin försvarsredogörelse.
Hufvudstadsbladet den 16 juni
Reuters skriver den (12/6) om tidigare USA-presidenten Bill Clintons besök i Kosovo:
“Thousands of Kosovo Albanians turned out on Wednesday to welcome back former U.S. president Bill Clinton and his ex-top diplomat Madeleine Albright 20 years after they helped engineer the NATO air war that ousted Serbian forces. […]
Clinton, 72, and Albright, 82, were greeted like rock stars in the Kosovo capital Pristina where a statue of Albright was unveiled in the city center for the occasion, joining one of Clinton erected earlier on a boulevard named after him. […]
Marking the 20th anniversary of NATO peacekeeping troops entering Kosovo after Serbian forces left, Kosovo President Hashim Thaci awarded Clinton and Albright medals of freedom ‘for the liberty he brought to us and the peace to entire region.’”
Natos bombkrig mot Jugoslaven 1999 har tidigare kommenterats på den här sajten. Här återges ett utdrag ur boken Lagen mot krig:
”Bombningarna saknade stöd i folkrätten och utgjorde ett öppet brott mot FN-stadgans våldsförbud. NATO intervenerade i ett inbördeskrig till stöd för ena parten. USA motiverade politiskt kriget som en ”humanitär intervention” för att skydda kosovoalbaner i provinsen Kosovo från påstådd förföljelse från serbisk milis. […]
We, the participating states – Argentina, Canada, Finland, Ethiopia, Germany, Indonesia, Japan, Jordan, Kazakhstan, Netherlands, Norway, New Zealand, Republic of Korea, Spain, Sweden and Switzerland – to the Stockholm Ministerial Meeting on Nuclear Disarmament and the Non-Proliferation Treaty (NPT), met today to discuss how nuclear disarmament can be advanced. […]
Regional proliferation challenges add further complexity to the state of affairs. Our firm objective remains the denuclearization of the DPRK in a complete, verifiable and irreversible manner in accordance with all relevant UNSC resolutions. Meanwhile, the multilaterally endorsed nuclear deal with Iran (JCPOA) – a key achievement of the global non-proliferation regime – is in a precarious state. […]
We seek in 2020 an outcome that reaffirms the role of the NPT as the cornerstone of the global disarmament and non-proliferation regime. It should give real meaning to this by identifying stepping stones for the implementation of Article VI of the Treaty, building on the commitments made during a series of Review Conferences, notably in 1995, 2000 and 2010. Läs dokumentet
Under de senaste fem åren har Sverige alltmer kommit att delta i USA:s och Natos militärövningar. Försvarsminister Peter Hultqvist har hela tiden framhållit att det handlat om övningar för att stärka den svenska försvarsmakten. Interoperabilitet med Nato och beredskap att ta emot stöd om Sverige blir angripet har också varit motiv. Däremot har regeringen och försvarsmakten undvikit att direkt peka ut Ryssland som fienden i övningarnas scenario.
Med Sveriges deltagande i övningen Baltops, som leds av USA med sin Andra flotta, blir det knappast möjligt att trovärdigt hävda den linjen. Övningen uppges ha ett allmänt syfte: ”Det är tillsammans med andra som vi bygger säkerhet i vårt närområde. Nato är en av våra samarbetspartners och det är därför självklart att Sverige medverkar vid denna typ av övningar”, säger Jimmie Adamsson, pressansvarig vid försvarsmakten.