Det ryska problemet

Sven Hirdman

Mitt inlägg skall handla om Sveriges förhållande till Ryssland, men låt mig för att undvika missförstånd först säga detta:

Det finns mycket att kritisera i Ryssland: 

  • Det auktoritära styret, där president Putin och hans krets i praktiken bestämmer allt.
  • De hårt styrda valkampanjerna med restriktioner för de politiska partierna.
  • Det ofullständiga rättsväsendet, där åklagarna har stort inflytande över domstolarna och där statens så kallade intressen ofta går före individernas.
  • Det mycket starka inflytandet från säkerhetsorganen på alla nivåer.
  • Korruptionen i den offentliga sektorn.
  • Rysslands ofta grova påtryckningar på de andra OSS- grannländerna.

Det finns förklaringar till detta beteende, främst i det sovjetiska arvet, men det mildrar inte kritiken.

Läs mer

Björnroparnas skara

Anders Björnsson

Krigslystnaden inom delar av den militära och politiska eliten är påfallande och påfrestande. Den påminner om opinionen före första världskriget, då det svenska etablissemanget försökte få folkligt stöd för en uppslutning på Tysklands sida inför ett förestående krig mot Ryssland. Bland vanligt folk var sympatierna för Tyskland inte att underskatta; också inom den fredssinnade socialdemokratin fanns det tysksinnade som ville att Sverige skulle gå i krig på den sidan. Det politisk-parlamentariska motståndet mot alla slags krigsäventyr var emellertid tillräckligt bastant.

Läs mer

Departementsrådet i säkerhetsrådet

Per Blomquist

Departementsrådet Jan Hyllander menar i Svenska Dagbladet (30/12) att ”en säkerhetspolitisk utgångspunkt är att Sverige inte är neutralt”. Nej, inte i SvD men i Sverige! Sverige är militärt alliansfritt! Är departementsrådet utvald för att propagera för svensk anslutning till USA/Nato?

Förmodligen i förvillande syfte heter det: ”Vår solidariska säkerhetspolitik innebär bland annat att vi ska kunna ge stöd till andra länder och ta emot stöd från andra länder i händelse av allvarlig kris eller vid krig. Stödet kan även vara militärt.” Detta är fel!

Den självvalda solidariteten talar varken om ”krig eller militärt stöd”, som hävdas. När solidaritetsförklaringen deklarerades år 2009, kunde den tolkas som ett försvar av vårt markterritorium. Ett försvar åt alla håll! Tydligare solidaritet och stöd kan ett litet land inte ge. Försvaret kan bli starkt krigsavhållande och verka för fred. Solidariskt för alla!

Läs mer

Kriga i Afghanistan och Irak men inga brigader i Sverige

Lars-Gunnar Liljestrand

”Sverige är på väg att nå målet med två fullt tränade och utrustade armébrigader – men inte till år 2020 som var bestämt”, säger försvarsminister Peter Hultqvist till Sveriges Radio. Arméchefen Karl Engelbrektson var tydligare, då han frankt förklarade att tidplanen inte håller och att pengarna inte räcker.

Läs mer

Fundamentet

Per Blomquist

”När fundamenten sviktar gäller det att själv bygga en stabil grund […]. Det är ingen annan som bygger grunden åt oss”, skriver överstelöjtnant Stig Rydell på alliansfriheten.se.

Ja visst är det så, genmäler Per Blomquist, Egen härd är guld värd och Sveriges markterritorium i fred, i kris och i krig är det grundläggande fundamentet! Båda kärnvapenmakterna, USA och Ryssland, önskar kontrollera vårt territorium redan i fred för att snabbt behärska markterrioriet om det skorpar till sig, som det heter.

Det moderna kriget kan avgöras snabbt, till och med i första slaget. Sverige ska inte vara ett slagfält i fred!

Tyvärr har försvarsministern lämnat bort tyglarna till USA/Nato – värdlandsavtal, med övning på vårt territorium och på Nordkalotten. Stora svenska trygghetsvärden har lämnats bort till USA. Tyglarna kan återtas! Politik är politik och ändras återkommande. En ny klok regering med insikt har möjlighet till snabb förändring. Trygghet behövs!

Försvarsfrågan med grundläggande värden, rum, tid och styrka ska vara i egna händer. Vårt markterritorium är vår största och viktigaste faktor för Sveriges säkerhet! Säkerhetspolitiken ska ha prioritet 1 för ny regering. Ge ungdomarna möjligheten! Journalisterna är viktiga. Tyvärr är Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet märkligt nog tills vidare förlorade, tillsammans med nu ledande politiker och militärer. Hur är det med SVT och SR? Dessa våra medier är mycket tysta!

Kartan är ett centralt redskap, då rum, tid och styrkeförhållanden ska analyseras för modern strategi och svensk försvarspolitik. Och analys behövs!

Väsentligt underlag för nytänkande finns på denna goda sajt. Bevara alliansfriheten!

 

Inbjudan till intervention, Lars-Gunnar Liljestrand

Vi återpublicerar här en artikel från tidigare i år av Lars-Gunnar Liljestrand (utgivarna)

Sverige deltar direkt eller indirekt i tre krig där utländska stater har intervenerat på inbjudan av regeringar. Det gäller krigen i Afghanistan och Irak. Men Sverige står inte heller helt utanför kriget i Syrien, då vi är en del av den USA-ledda koalitionen som har det självpåtagna uppdraget att intervenera både i Irak och Syrien.

Deltagande i intervention kräver att den inbjudande regeringen har kontroll över större delen av territoriet och att det inte handlar om ett inbördeskrig. FN-stadgans princip om folkens rätt till självbestämmande är inte förenlig med att främmande stater går in och avgör styret i ett annat land. Ett förtydligande är att kontroll över större delen av territoriet för att kunna bjuda in inte gäller när en stormakt ockuperar större delen av en annan stat. Den undanträngda regeringen måste i det läget ha rätt att invitera till kollektivt självförsvar mot inkräktaren.

Läs mer

Passikivi 1950

”Framtiden är höljd i dunkel. Ett folks framtid beror dock i sista hand av folket självt, dess moraliska och andliga kraft, dess trohet mot sig självt och sina ideal, mot sina egna statliga och nationella grundvärden och inte minst av dess förmåga att skilja mellan för landet livsviktiga frågor och andrahandsfrågor samt dess vilja att enigt sluta upp kring nationens och rikets livsvärden.”

Juho Kusti Passikivi när han omvaldes till president 1950

Nationellt fokus, Anders Björnsson

Vi återpublicerar här en artikel från början av året av Anders Björnsson ( utgivarna)

Hultqvistdoktrinen – att avstå från att bygga upp ett folkförsvar av Finlands typ och att i alla tänkbara lägen knyta sig nära USA:s regering och krigsmakt (”den transatlantiska länken”) – innebär stora långsiktiga risker för småstaten. För överste Bo Pellnäs har naturligtvis alldeles rätt när han konstaterar att ”till syvende och sist måste ett litet land alltid lita till sin egen förmåga” och fortsätter: ”Vi förlitar oss nu på amerikanska löften. Kortsiktigt är det möjligt, men vår säkerhetspolitik kan inte vara femårig, och framtiden är alltid en osäker fordran. Det är inte skrivet i sten att USA alltid kommer att ha intressen att försvara i Östersjöområdet.”

Läs mer

Om nationellt försvar, värnplikt och folkförankring! Rolf Andersson

Vi återpublicerar här  en artikel från 2017 av Rolf Andersson ( utgivarna)

Vi känner vid det här laget väl igen beskrivningar av det följande slaget, som rätt typiska för utvecklingen i en rad europeiska stater, inte minst Nato-stater:

”Den europeiska förändringen hade tio år tidigare föregåtts av att den nationella armén övergavs till förmån för ett professionellt försvar. Avskaffandet av värnplikten [1997; min anmärkning] togs under konsensus och uppfattades av somliga som en befrielse från en börda, därefter följde personalminskningar samt reduktion av budgeten och den militära närvaron på franskt territorium, varpå följde de expeditionella operationernas återkomst, de internationella operationerna, en replik från kolonialtiden… Det nationella försvaret hade tyst omstrukturerats.”

 Konteramiralen och forskaren Jean Dufourcq redovisar ur ett franskt perspektiv träffande detta europeiska mönster i en artikel i Kungliga Krigsvetenskapsakademiens Handlingar och Tidskrift nr 1 2017. Det är ett mönster som i allt väsentligt går igen även i vårt eget land. Men här avskaffades värnplikten definitivt inte i konsensus, utan med ytterst knapp marginal och i tydlig strid mot en klar folkopinion. Detta har försvarsminister Peter Hultqvist på senare tid kunnat spela på, dock utan att alls återställa den grundläggande styrka som ligger i ett genuint värnpliktsförsvar.

Läs mer

Sveriges förhållande till Ryssland

Sven Hirdman

Först publicerad i nr 4 2018 i KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIENS Handlingar och Tidskrift

Fyra premisser om Ryssland

  1. Sverige måste alltid förhålla sig till Ryssland. Under de senaste 800 åren är Ryssland det land som vi har haft krig och fred. Ryssland har i detta avseende avlöst Danmark. Den ryska stormakten ligger i Sveriges omedelbara närhet och kommer alltid att påverka oss på gott och ont.
  2. Oavsett ev. problem i den ryska ekonomin och ev. regimförändringar kommer Ryssland alltid ha överlägsna militära resurser i förhållande till Sverige.
  3. Den största faran för Sveriges säkerhetspolitik är att vi blir indragna i ett krig med Ryssland. Det vore en katastrof för vårt land. Målet för vår säkerhetspolitik är att undvika detta.
  4. Sverige har ett långsiktigt intresse av att Ryssland utvecklas till ett land med stabila demokratiska institutioner väl integrerat i övriga Europa, med en välmående befolkning som lever i harmoni inom sitt eget land såväl som med sina grannländer.

Läs mer

Ur arkiven: Finland och Afghanistan

Anders Björnsson

Den som söker finner om än inte alltid det han letar efter. Jag försökte ur mitt arkiv få fram en intervju som jag gjorde sommaren 1985 i Berlin med historikern Peter Brandt, Willys son, för magasinet Tempus. Den berörde den nationella frågan i Tyskland, och PB hävdade där att faderns Ostpolitik, hans ”Annäherung” till dåvarande DDR, var steg på vägen till ett tyskt enande – en uppfattning som då var tämligen kontroversiell men dock har vunnit historisk bekräftelse. Istället upptäckte jag en annan artikel jag skrev för Tempus vid ungefär samma tidpunkt (3:1986). Jag fann den ha ett visst fortfarande intresse. Den sovjetiska interventionslinje som här skisseras förefaller i backspegeln inte vara specifikt sovjetisk. Den handlar om stormaktspolitik. – Anders Björnsson

Läs mer

Sverige i krigskoalitionen

Lars-Gunnar LIljestrand

Turkiet hotar på nytt att angripa områden i norra Syrien. I början av 2018 invaderade man Afrin och installerade en regim benämnd Syriska interimsregeringen. Nu säger Turkiet att man skall invadera även en resterande del i norra Syrien.

En viktig part i konflikten är den USA-ledda koalitionen Inherent Resolve, med främst amerikanska styrkor på marken kring Manbij i det hotade området. Koalitionen stöder kurder vars mål är autonomi inom eller självständighet från Syrien.

Inherent Resolve avvisar alla påståenden om att dess trupper skall dras tillbaka från Syrien. I en deklaration den 15 december i år slår man fast att uppdraget kvarstår och att man behåller sin militära styrka i landet. Varje indikation om att USA skall ändra sig är falsk, säger koalitionen.

Läs mer