Hultqvists och Bildts krigslinje mot Baltikum

Per Blomquist, överste 1 gr och ledamot av Kungl. Krigsvetenskapsakademien

Det råder ilska inom Socialdemokratin, enligt en artikel i Svenska Dagbladet (13/7), och anledningen är att regeringen inte har skrivit under FN:s konvention om kärnvapenförbud.

S-kongress en2017 var enhälligt för militär alliansfrihet. Javisst, och medborgarna är säkert för nedrustning, fred och mot krig.

Vad har hänt med regeringens politiskt-militära ledning? Solidaritet och samarbete för krig med en av kärnvapenmakterna? Sverige kan och ska försvara freden!

Två supermakter, USA och Ryssland, rustar och hotar varandra med terrorkrig. USA/Nato har flyttat sig fram gränsnära till Ryssland. Spänningen har ökat mellan antagonisterna. Vårt försvar behövs för att minska spänningen och stödja en fredlig neutral hållning. USA och Ryssland fyller luftrummet med missilrobotar för försvar och anfallsstrid. De kan nå djupt in på motpartens områden. Båda parter kan godta ett trovärdigt defensivt svenskt försvar av hela vårt markterritorium.

Läs mer

Sommarrepris: Urho K. Kekkonen: Nationen bör förlita sig enbart på sig själv!

Rolf Andersson

Vi återpublicerar här en artikel för sommarläsning (Utgivarna)

Få politiker har stått i centrum för det egna landets politik och präglat den så starkt och under en så lång och ansvarsfylld period som Uhro Kekkonen (1900–1986). Han visade sig i praktiken vara ytterligare en finsk statsledare, som höll måttet när det verkligen gällde. Under ytterst ogynnsamma förhållanden vidmakthöll han linjen för en hållbar finsk säkerhetspolitik gentemot den mäktiga grannen i öst. Juho Kusti Paasikivi hade under sitt presidentskap (1946–1956) och även långt dessförinnan lagt grunden för denna finska ”grand strategy”, som siktade till att försvara den egna självbestämmanderätten i förhållande till Sovjetunionen.

Läs mer

Den militärpolitiska situationen i Nordeuropa

Sven Hirdman

Föredrag i Talloires i Frankrike den 8 juli 2019 inför föreningen les Amis de la Prieurie de Talliores.

Min hustru och jag har sedan trettio år tillbaka ett fritidshus i Veyrier. Något som på senare tid slagit mig under mina vistelser här i Frankrike, det är – paradoxalt nog – att ingen här talar om risken för krig i Europa, medan nästan alla i Sverige tycks frukta ett europeiskt krig med Ryssland. Den främsta orsaken till denna attitydskillnad är att konfrontationslinjen mellan Öst och Väst – som under kalla kriget gick vid det så kallade Fulda Gap mellan Östtyskland och Västtyskland – nu går längre norrut vid Suwalkikorridoren mellan Polen och Litauen, nära Kaliningrad. Jag återkommer längre fram till vad det innebär.

Läs mer

Sommarrepris: SIPRI Annual Lecture. 28 May 2018 – Is the world on the road to peace or war? sipri.org

Hans Blix

Vi återpublicerar här en artikel för sommarläsning (Utgivarna)

Just 20 years lapsed between the First and the Second World War but since 1945 we have had more than 70 years without any global conflagration.  Which are the factors that help maintain peace and which lead to war? One simple and much cited answer is the Roman line: ’If you want peace, prepare for war’ — ’Si vis pacem, para bellum’. A better line, I submit, is ’if you want peace, prepare for peace’’si vis pacem, para pacem’.

Läs mer

A Reply to Professor Kraska on the Iranian Shootdown of the US Global Hawk Drone, ejiltalk.org

Enrico Benedetto Cossidente, Italian Army staff officer and military legal advisor.

Prof. Kraska has argued in his latest EJIL: Talk! article that the incident regarding the downing of a US drone by Iran happened due to the scarce knowledge of international law by an Iranian Revolutionary Guard Corps (IRGC) commander. While I do appreciate Prof. Kraska’s discretion in referring to US intelligence sources, on the other hand the US President himself openly provided to the media the same assessment.

I will now concentrate on some points raised by Prof. Kraska:

  1. The US counterattack was cancelled.

This observation implies by default and without any specifics that the action conducted by Iran was in fact an attack confirming the US policy on the equivalence of  use of force with armed attack. One might disagree and follow the difference between the two as expressed by the ICJ in the Nicaragua case (para. 191). It is also difficult to understand this point of view, as the author did not state from the beginning that he was taking the US declarations on the position of the drone as a given fact. Even so, Iran’s declarations to the UN Security Council (UNSC) would have been worth mentioning to the reader for awareness purposes. In his letter, the Iranian Ambassador defines the US violation of his Country’s airspace as a “hostile act” to which Iran responded in self-defense. This is a shift on the interpretation of self-defense by Iran that actually aligns with the US view (use of force = self-defense). For more insights on the topic see here. Läs artikel 

Irans brev till FNs säkerhetsråd om nedskjutningen kan läsas här.

Sommarrepris: Satsa på fred, inte på krig

Sven Hirdman, f.d. statssekreterare i Försvarsdepartementet och ambassadör i Moskva

Vi återpublicerar här en artikel för sommarläsning (Utgivarna)

Svensk säkerhetspolitik har under de senaste åren följt den gamla romerska devisen Si vis pacem, para bellum, dvs: Vill Du ha fred, förbered Dig för krig. En klokare säkerhetspolitik vore, som f. utrikesministern Hans Blix har påpekat, att låta de gamla romarna vila i frid och tillämpa den omvända maximen Si vis pacem, para pacem, dvs: Om Du vill ha fred, förbered Dig för fred.

Läs mer

Kärnvapenkonventionen – vad Wallström och regeringen äventyrar

Utgivarna

Den svenska regeringen avser inte att föreslå att Sverige undertecknar FN-konventionen om kärnvapenförbud, meddelade utrikesminister Margot Wallström på fredagen. Beskedet var väntat. Att det dröjt kan möjligen förvåna. Regeringen har förvisso varit splittrad i frågan – även det största regeringspartiet har varit det – och Wallström själv har av allt att döma förespråkat ett undertecknande och lidit nederlag. Men varför dra ut på pinan?

Wallström skyller nu på att konventionstexten, som Sverige röstade fram i Generalförsamlingen, innehåller alltför många oklarheter. Det förefaller vara ett skenargument. Vilka oklarheterna är klargörs ej. Den rena realpolitiska sanningen är ju att det saknas en riksdagsmajoritet för ett undertecknande, och därför skulle ett regeringsförslag ha varit dödfött. Detta borde ha räckt som motiv för att avstå. Ingen regering i världen skulle ställa kabinettsfråga på en sådan sak.

Läs mer

Tyskland vägrar marktrupper i Syrien

Lars-Gunnar Liljestrand

USA har begärt att Tyskland går in med markstyrkor i Syrien för att delvis avlösa amerikanerna där.

Tyska regeringens talesperson Steffen Seibert meddelade den 8 juli att Tyskland har avvisat USA:s framstöt och hävdade att man redan gör tillräckligt med en styrka i norra Irak som tränar den kurdiska peshmerga-milisen.

En utökad styrka skulle dessutom kräva ett nytt beslut av tyska förbundsdagen.

Läs mer

Sommarrepris: Två och ett halvt sekel av konfrontation och samlevnad, Anders Björnsson

Vi återpublicerar här en tidigare artikel som sommarläsning. (Utgivarna )

Den svenska Rysslandsbilden genom historien är ett relativt outforskat kapitel. Ändå råder knappast någon brist på källmaterial, vilket Kari Tarkiainen demonstrerar i sitt berömvärda arbete Moskoviten. Sverige och Ryssland 1478–1721 (Svenska litteratursällskapet i Finland, 2017. 484 s.).

Läs mer

Sveriges bidrag till USA – interventioner i andra länder

Utgivarna

ÖB Micael Bydén intervjuades av CNN i Almedalen. På frågan om vad Sverige kunde bidra med till USA blev svaret att vi deltar militärt i de USA-ledda koalitionerna i Afghanistan och Irak. ÖB underströk att Sverige därmed är en pålitlig partner och ”levererar det vi lovat”.

Vi har tidigare kommenterat försvarsminister Peter Hultqvist linjeartikel om svenska försvaret där han formulerar en ny politik som inte längre ställer som huvuduppgift att hålla landet utanför krig. Istället ansluter han sig till USAs och Natos definition av Ryssland som den gemensamma fienden och gör inte klart om det är uteslutet att svenskt territorium kan komma att användas för främmande staters militära operationer mot tredje land.

Kodorden för den politiken är ”Solidaritetsdeklarationen” samt ”ge och ta emot” utländskt militärt stöd. Ingen avgränsning görs för att det enbart skulle gälla kollektivt självförsvar om Sverige blir militärt angripet.

Man kan inte förvänta sig att en svensk ÖB skall markera mot den nya politiken men Bydén hade mycket väl kunnat trycka på det som under hela efterkrigstiden varit en viktig del i den svenska säkerhetspolitiken att Sveriges bästa bidrag till fred och stabilitet i vårt närområde är att vi själva har ett starkt nationellt försvar och är beslutsamma att försvara oss. Det var en hållning som tidigare uppskattats av såväl Ryssland som USA.

I vårt grannland Finland betonar både statsledning och militärledningen betydelsen av det egna starka nationella försvaret som det bästa sättet landet kan medverka till fred och stabilitet.

Istället för att ta Finland som föredöme närmar sig Bydén den danska linjen där man baserar landets säkerhet på deltagandet i USAs och Natos internationella militära interventioner.

Nu senast visas den nya politiken på ett utmanade sätt då Sverige deltar i den av USA och Ukraina ledda flottövningen Sea Breeze i Svarta havet. Här finns inget av alla de vackra motiven som försvarsministern brukar föra fram om behovet av öva de egna styrkorna för ett starkare nationellt försvar.

Här är det bara fråga om politisk och militär maktdemonstration mot Ryssland.

Fördjupningens risker

Utgivarna

Försvarsminister Peter Hultqvist har skrivit en linjeartikel. Sverige ”fördjupar” sitt samarbete med andra länder och med organisationer, det vill säga med Nato, upplyser han där. Detta sker i syfte att skapa ”reella möjligheter att verka tillsammans i en krissituation”. Sådant samarbete är ”centralt för utvecklingen av vår militära förmåga såväl nationellt som internationellt”. Det är rentav ”en av huvudpelarna i regeringens försvars- och säkerhetspolitiska strategi”.

Läs mer

”Nato-medlemskap hjälper inte vid ett angrepp”, dn.se

Michael Causil, fänrik på Försvarshögskolan

[…] Måste Sverige klara sig på egen hand för att lyckas med ett bra försvar? Nej, det kräver ett nära samarbete och en gemensam försvarsplanering för att tillsammans med andra nationer kunna hantera ett väpnat angrepp. Angreppen måste kunna hanteras tillsam­mans direkt när de inträffar.[…]

Om en utomstående nation med en egen agenda ska agera inom Sveriges gränser är det viktigt att vi delar samma värde­ringar gällande försvaret av de civila. Om det är viktigare för en utomstående nation att deras egen trupp på marken skyddas och motstån­daren befinner sig i anslutning till svenska civila finns risk att en sådan nation riskerar ett högre skadeutfall av civila än vad Försvarsmakten hade gjort.

Exempel på detta går att urskilja genom den amerikanska användningen av drönare i Mellanöstern då terrorledare bekämpats, oftast med ett högt civilt skadeutfall. Sådana operationer hade inte tillåtits inom Sveriges gränser om syftet är att försvara Sverige och vår befolkning. Således måste agendan mellan Sverige och vår samarbetspartner vara den­samma.

Sverige bordedärför satsa på att ytterligare öka samarbetet med andra nordiska länder. Ett sådant samarbete skulle innebära många för­delar. Våra liknande kulturer, natur, värde­ringar och i vissa fall språk ger goda förutsätt­ningar. Närheten skapar goda förutsättningar till många och integre­rade militära övningar där försvaret av Norden gemensamt kan plan­eras. Läs artikel