”Den amerikanske presidenten struntar i landets allierade demokratier, när han inte öppet och aggressivt kritiserar dem, samtidigt som han utan närmare eftertanke gör långtgående eftergifter till världens mest auktoritära och totalitära regimer. Vännerna behandlas som vasaller, motståndarna bemöts med undfallenhet och undergiven respekt.”
Olof Ehrenkrona i Svenska Dagbladet 9 oktober
Turkiet förbereder sig på en ny militär intervention i norra Syrien och uppger att målet är att skapa en zon längs gränsen mellan Turkiet och Syrien rensad på kurder.
USA har meddelat att man inte kommer att backa upp kurderna militärt.
Sveriges utrikesminister Ann Linde har kommenterat på Twitter enligt TT:
”Militärt agerande kan aldrig leda till hållbar fred i Syrien. Vi står i nära kontakt med kurdiska myndigheter i området, hjälporganisationer och med andra länder som har medborgare/anknutna i lägren.”
Inte med ett ord tar svenska regeringen upp försvar av Syriens territoriella integritet mot Turkiet, USA, Ryssland, Iran och övriga stater i regionen som alla utifrån sina egna nationella intressen militärt intervenerat och på olika sätt blandat sig i Syriens inre angelägenheter.
Anders Ferm gick med vässad penna. Den kom väl till pass under tiden som sekreterare i Palmekommissionen men också när han skrev ledare i Arbetet, som av många sågs som socialdemokratins huvudorgan. Även som chef för partiförlaget Tiden hade han blick för kvalitet, språklig som intellektuell. Både Arbetet och Tiden har gått i graven, och nu är det Anders Ferms tur.
Som utrikespolitiker och diplomat värnade han den svenska traditionen av neutralitet och alliansfrihet, fostrad som han var i Tage Erlanders statsrådsberedning och i besittning av gedigen historisk kunskap, vilket gjorde honom till en obönhörlig kritiker av dagsländor och struntprat. Han blev alltmer skeptisk till det egna partiets säkerhets- och utrikespolitiska omorienteringar, och sitt missnöjd luftade han med espri och elegans också på denna sajt.
Ferm medverkade i antologin Bevara alliansfriheten – Nej till Nato-medlemskap! (2014). Vi återpublicerar här ett av hans tänkvärda inlägg.
Kan man lita på Nato?
Jag har lovat att tala en stund om Nato och jag ska göra det utifrån en rapport från utredningen om Sveriges internationella försvarspolitiska samarbeten. Den är skriven av Thomas Bertelman från UD och Åsa Anclair från försvarsdepartementet och utredningen tillsattes av försvarsministern i Reinfeldts högerregering i december 2013 med instruktion att bli klar i oktober 2014, alltså efter valet. Utredningen har beteckningen Fö 2013:b och är ett beställningsverk av Reinfeldts högerregering med uppdrag att bereda vägen för svenskt medlemskap i Nato. Läs artikel
Man säger att värnplikten nu är återinförd i Sverige. Men det är en bluff. Av en ålderskohort tas endast en ringa del ut till militär grundutbildning. Det är fråga om kommendering, inte om en medborgerlig skyldighet. Selekterade skyldigheter – du måste, men du behöver inte – skiktar befolkningen på ett sätt som inte går att förstå utifrån rättsstatens principer. En skyldighet bör vara allmän för att den ska ha legitimitet. Folk som har en möjlighet att smita undan (skatt till exempel) gör sitt land en otjänst.
Redaktör Jonas Gummesson är starkt kritisk (SvD 12/9) till statsministerns regeringsförklaring om Sveriges säkerhetspolitik.
Kritiken visar redaktörens stora okunnighet! Tyvärr delas den av många. Statsministern framförde: ”Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger fast.”
Skälet är att man inte ser den stora militärstrategiska betydelse som svenskt markterritorium har för alla Sveriges kringliggande parter främst för USA och Ryssland. Varken USA eller Ryssland kan godta att den andre får tillgång till del eller hela vårt markterritorium i händelse av krig eller krigsrisk. Pröva och se
Ja, ”militär alliansfrihet” är exakt vad stor del av svenska folket vill ha – självständighet, oberoende och försvar för fred, frihet och säkerhet. Vad vill Gummesson? Krig?
En gruppe overflateangreps-fartøyer fra den amerikanske marinen opererer i farvannene rundt Island. Gruppen består av en krysser, tre jagere og en helikopterangrepsskvadron, skriver High North News. De fire fartøyene som nå er islandsk farvann utgjør en del av den nylig reaktiverte amerikanske andreflåten, som er ment å møte russisk aktivitet i nordområdene og Nord-Atlanteren. Läs artikel
”En fransk president skulle framför allt vara ett ansikte för Frankrike i världen som man är stolt över. Jacques Chiracs obevekliga motstånd mot Irak-kriget 2003 är kanske det ögonblick i hans presidentskap som kommer att bli bäst ihågkommet. När Frankrike vägrade att ställa sig jämte George Bush frös de fransk-amerikanska relationerna närmast till is under över ett år.”
Svenska Dagbladet 27 september
”Sverige har valt sida”, är rubriken på en artikel som min före detta kollega Mikael Holmström skrev och publicerade för ett tiotal år sedan (Svenska Dagbladet 18/11 2009). Då var den svenska riksdagens så kallade solidaritetsförklaring i hamn, liksom solidaritetsklausulen i EU:s Lissabonfördrag (artikel 42). Tidningen skrev i ingressen: ”Om de baltiska staterna [vid denna tidpunkt medlemmar i både Nato och EU] angrips ska Sverige ingripa militärt.”
I jakten på en bærende idé for forsvaret av Norge bør fire forhold ligge til grunn: Styrking av Nato, toprosentmålet, egen evne til forsvar og omstilling til ny virkelighet.
Det er slutt på tøværet etter den kalde krigen. Etter vendepunktet med Ukraina-krisen opplever vi også i våre nærområder et stadig mer selvhevdende Russland. Klimaendringer og stormaktspolitikk tilspisser striden om Nordområdene, som nylig ble aktualisert ved Trumps bisarre utspill om å kjøpe Grønland. Her er også Kina i ferd med å bli en regional utfordring, og fortsetter å vokse frem som en global og fryktet utfordrer til USA. […]
For det første må vi gjøre det vi kan for å styrke alliansen. Vi er en småstat som sikkerhetspolitisk er helt prisgitt Nato, hvilket i praksis betyr USA. Inneværende langtidsplan for Forsvaret er blitt kritisert for å underspille alliansedimensjonen. Det bør ikke den neste gjøre. Et troverdig forsvar må da bidra mer til den kollektive forsvarsevnen, inkludert oppbygning av infrastruktur, samt videreutvikling av forhåndslagring og vertslandsstøtte. Läs artikel
Ett resolutionsförslag om eldupphör i Syrien, framlagt inför FN:s säkerhetsråd av Belgien, Tyskland och Kuwait, stoppades på torsdagen genom veton från Ryssland och Kina.
De båda länderna lade istället fram ett eget förslag, enligt vilket det skulle vara tillåtet att anfalla vissa beväpnade grupper som är svartlistade av FN. Det förslaget fick inte stöd av övriga stater.
Stormaktspelet om Syrien fortsätter således.
Alla inblandade – USA, Ryssland, Turkiet, Iran, Frankrike och Storbritannien – agerar utifrån sina egna nationella intressen, och Syrien riskerar att styckas upp i intressesfärer.
Når det gjelder de fremtidige utfordringene til Norge og det norske Forsvaret, handler det i særlig grad om usikkerheten vedrørende alliert støtte. «Den amerikanske sikkerhetsgarantien til Europa kan bli gradvis mer usikker på lang sikt». NATO kan i verste fall bli en «skinnallianse». På grunn av all usikkerhet om utviklingen noen år frem i tid, peker rapporten på følgende: «…både på kort og lang sikt kan det tenkes at Norden vil utvikle seg fra å være en region til å bli en mer samlet sikkerhetspolitisk aktør, som kan gjennomføre felles operasjoner eller danne en nordisk allianse». (-) «Det kan også tenkes at en nordisk allianse kan håndtere utfordringer som er for store for hvert enkelt land, men for små for NATO».
Oddvar Nygård, kommentator /Nordlys, på nordnorskdebatt.no 13 september
Antoine Henri de Jomini (1779–1869) föddes i en fransk kanton i Schweiz. Efter att först ha varit inriktad på en karriär som bankman slog han redan i mycket unga år in på den militära banan, sökte sig till Frankrike och gjorde där snabb karriär i den napoleonska krigsmakten. Jomini utsågs till överste 1806 och deltog i flera franska fälttåg, bland annat till det av nederlag präglade i Spanien.