Bland dem som motsätter sig en svensk Nato-anslutning finns personer med minnen och erfarenheter från den tid för fyrtio-femtio år sedan när det fanns en ganska stor rörelse i Sverige som tog ställning för Vietnams folk och andra folk i Sydostasien i deras kamp mot en utländsk invasionsarmé. Det är en stor styrka. Deras energi och aktivism kan sporra inte minst en yngre generation svenskar, som inte var med då, att slå vakt om det svenska nationella självbestämmandet, konkretiserat i den militära alliansfriheten och vårt lands strävan att stå utanför alla krigiska konflikter.
Texter
Ryska vägval, Anders Björnsson
Den ryska utrikespolitiken gjorde två fundamentala misstag under 1900-talet.
Inför första världskriget stödde den slavisk nationalism i Sydösteuropa och uppträdde som skyddsmakt för denna. Därmed hamnade Ryssland i oundviklig konflikt med Österrike-Ungern som hyste många slaviska folkslag inom sitt imperium. Alliansen med Frankrike 1894 hade medfört ovänskap med Tyskland, ett utfall som den då avgångne kanslern Bismarck hade velat förhindra med sin återförsäkringspolitik österut.
Efter andra världskriget lade Ryssland, åter en stormakt, under sig flera europeiska länder och folk genom sin lydstatspolitik. Detta gjorde storkonflikten mellan USA och Västmakterna oundviklig, och Sovjetunionen å sin sida kom att allokera alltför mycket kompetens och alltför stora resurser till den militära sektorn. För att hålla ryssar och sovjetmänniskor på någorlunda gott humör subventionerade staten nödvändighetskonsumtionen (priset på bröd sattes extremt lågt), och därmed hämmades tekniska och ekonomiska moderniseringsprocesser.
Inga fnurror på finsk-svenska tråden, referat från möte på ABF med Björn von Sydow och Erkki Tuomioja
Måndagen den 30 november hölls i ABF-huset ett säkerhetspolitiskt seminarium med förre finske utrikesministern Erkki Tuomioja och förre svenske försvarsministern Björn von Sydow under Gunnar Lassinanttis ledning
Huvuddelen av seminariet handlade om försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet mellan Sverige och Finland, Nato, Ryssland och den franske presidentens begäran om militär assistens samt om den akuta flyktingkrisen. De många kriserna nu kräver internationell samverkan, och till det kan Sverige och Finland bidra med sitt bilaterala samarbete, var talarna överens om.
Krigshetsare, Per Blomquist
Generalmajor Karlis Neretnieks och överste Bo Hugemark är två debattörer som hetsar till krig, heter det i debatten. De hetsar inte bara till krig utan de är grovt vårdslösa i debatten, menar jag, då de lämnar svenskt markterritorium oförsvarat samtidigt som de föreslår offensiva ingrepp i Baltikum (boken Till bröders hjälp, kap. 9, och boken NATO – för och emot, bland annat sidan 116).
Karlis Neretnieks är kunnig i Nato-frågan och framstår som en ledargestalt för Nato-anslutning. Hans självsäkerhet har lockat många försvarsvänner att tro på honom. Det är uppseendeväckande. Nato och Ryssland är inte vad de en gång var. Deras inbördes förhållanden i dag och i framtiden i fråga om utgångslägen, styrka och handlingsmöjligheter måste klarläggas innan förenklade scenarier redovisas.
Förutsättningar enligt regeringsformen för att militärt tillsammans med annan stat möta ett väpnat angrepp: om de rättsliga möjligheterna, Rolf Andersson
Regeringen beslutade den 12 november 2015 direktiv (dir. 2015:111) för en utredning som ska analysera förutsättningarna enligt regeringsformen för att Sverige kan agera militärt gemensamt med annan stat för att möta ett väpnat angrepp mot någon av staterna samt för att hindra kränkningar av någon av staternas territorium i fred och under krig mellan främmande stater. Direktiven har redovisats på alliansfriheten.se inlägg
Frågeställningarna är centrala. De har direkt bäring på Sveriges säkerhetspolitiska hållning. Den tillsatta utredningen har rättsliga utgångspunkter och ska belysa vad som är möjligt inom regeringsformens ramar. Den kommer att analysera olika handlingsalternativ som kan stå till buds i allvarliga lägen, konsekvenserna av sådana vägval, och vad grundlagen medger eller inte medger. Vilka säkerhetspolitiska signaler sänder tillsättandet av en sådan utredning ut till omvärlden?
Man är inte betjänt av flum, Anders Björnsson
Kravet på en regeringstillsatt Nato-utredning fortsätter att skvalpa omkring i den säkerhetspolitiska debatten. Men det är hela tiden oklart vad det är en sådan utredning ska utreda. Tror någon att ett enda av de fyra allianspartierna (som inte mera befinner sig i så nära allians med varandra utom på denna punkt, varigenom termen alliansparti tenderar att få en helt ny innebörd) skulle ändra sig om det visade sig efter en sådan utredning att nackdelarna med ett svenskt Nato-medlemskap överväger fördelarna? Endast en informerad medlemsopinion kan åstadkomma något sådant.
Är Sverige på väg att ansluta sig till militäralliansen NATO? Seminariet i Riksdagens förstakammarsal på tema Sverige och NATO.
Videoupptagningar gjorda av Franz Smidek från mötet den 25 november.
1. Sverige på väg in i NATO? Talare: Hans Blix, fd utrikesminister, fd generaldirektör för IAEA LÄNK: https://youtu.be/kk8w1BFXp2o
2. Finland och NATO – Hur står det till? Talare: Laura Lodenius, verksamhetschef i Finlands fredsförbund. LÄNK: https://youtu.be/u5bGQcZLDBA
3. NATO – En kärnvapenallians. Talare: Maj-Britt Theorin, fd ambassadör LÄNK: https://youtu.be/DJ0nBn9WNwo
4. Paneldebatt – Hur ser ni på ett närmande till NATO? Samtalsledare: Carl Tham. Jonas Sjöstedt partiledare för Vänsterpartiet, Valter Mutt, utrikespolitisk talesperson för Miljöpartiet, Gudrun Schyman, talesperson för Feministiskt Initiativ, Hans Lindqvist, fd EU parlamentariker och landstingsledamot för Centerpartiet LÄNK: https://youtu.be/jna17aI-uDk
Om behovet av geografi och historia, Anders Björnsson
Den kloka Inger Enkvist, professor i spanska vid Lunds universitet och en ihärdig granskare av den förda utbildningspolitiken i Sverige, beskriver i en av sina återkommande kolumner i Svenska Dagbladet (21/11) hur både geografi- och historieämnena i den svenska skolan har vingklippts under de gångna decennierna. Detta är fatalt då minnet – eller glömskan – av det förflutna och orienteringen i det fysiska rummet är absolut ofrånkomliga parametrar i bedömningen av vår plats på jorden och våra uppgifter där.
Fortsättning om självförsvar mot terrorism, Mats Björkenfeldt
I mitt inlägg ”Självförsvar mot terrorism?” på denna sajt citerades professor Olivier Corten, som i all korthet angav att en militär intervention kunde vara förenlig med folkrätten om det förelåg ”consent”, det vill säga ett medgivande från någon. Denna fråga bör här undersökas.
I sin The Law Against War.The Prohibition on the Use of Force in Contemporary International Law (Oxford: Hart 2010, s. 259 f.), påpekar Corten: “In the case of a military operation, no one contests that only the highest authorities of the State are able to issue such consent validly. It is only on this condition that it can be claimed that a use of force is not directed against the State’s independence and so does not violate article 2(4) [i FN-stadgan, min anm.].”
Självförsvar mot terrorism? Mats Björkenfeldt
Utgångspunkten när det kommer till frågan om våldsanvändning mot en annan stat är FN-stadgan. I artikel 2 punkt 4 sägs: ”Alla medlemmar skola i sina internationella förbindelser avhålla sig från hot om eller bruk av våld, vare sig riktat mot någon annan stats territoriella integritet eller politiska oberoende, eller på annat sätt oförenligt med Förenta Nationernas ändamål.”
Om vi bortser från ett klart mandat från FN:s säkerhetsråd, förutsätter rätten till självförsvar enligt artikel 51 att en väpnat attack utförd av en stat mot en annan stat har inletts antingen direkt eller indirekt. Men nu finns det de som hävdar att en stats integritet kan kränkas om det på den statens territorium finns terrorister, det vill säga man inte tolkar utan ändrar ordalydelsen av vad som står i artikel 51. Ofta hänvisas till USAs krig mot Al Qaida i Afghanistan som något slags prejudikat. Efter 9/11 skulle artikel 2 punkt 4 och artikel 51 i FN-stadgan ha blivit obsoleta.
Skall kränkande ubåtar sänkas? Peter Hultqvist frågas ut i SVTs Agenda
Utskrift från SVT AGENDA 22 november 2015
Peter Hultqvist: Syftet är ju självfallet att tvinga upp ubåten, syftet är att nationalitetsbestämma, syftet är att visa att vi inte accepterar kränkningar på svenskt territorium utan att vi är beredda att använda de militära medel vi har för att försvara oss.
Fråga: Inte då att sänka ubåten?
Peter Hultqvist: Jag vill inte spekulera om vad som händer i det yttersta av skarpa lägen. Men det är ju den yttersta konsekvensen om man inte lyckas på annat sätt. Vi skall försvara svenskt territorium och det är liksom vår absoluta vilja och det står vi för.
Hoten större då – inget krig nu. Intervju med Valéry Giscard d’Estaing
I en intervju för tyska dagstidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung, med anledning av förre förbundskanslern Helmut Schmidts jordfästning i Hamburg den 23 november, säger Frankrikes förutvarande president Valéry Giscard d’Estaing, som stod i spetsen för sitt land under samma år som Schmidt ledde förbundsrepubliken, att terroristaktionerna från Rote Armee Fraktion på 1970-talet var en ”fruktansvärd prövning” för Schmidt och tyskarna. ”Vi upplevde ingenting liknande i Frankrike.”
Intervjuaren frågar: Kräver terrordåden på fransk mark idag en särskild solidaritet från Tysklands sida? Giscard d’Estaing svarar:”Ja, solidaritet behövs. Vi måste förstärka förbindelserna mellan våra säkerhetstjänster. Men frågan om terrorismen förblir ett internt problem. Det som har inträffat är inget krig! Det handlar om våldsamma och samordnade angrepp. Men ett krig förutsätter i grunden ett invasionsförsök och gränskränkningar.”