Sveriges säkerhetspolitiska ambition måste vara att stå utanför varje krig, nära eller fjärran. Bryter det ut kommer vi inte att delta, förutsatt att vi inte blir angripna. Den av några debattörer förordade ”solidaritetspolitiken” innebär raka motsatsen. Enligt dessa kan Sverige aldrig stå utanför krig som utkämpas av våra grannar (eller unionspartner), och vi bör heller inte avstå från krigsinsatser på avlägsna platser.
Det är en trist utveckling att den senare linjen öppet torgförs av personer som har eller har haft ansvar för svensk säkerhetspolitik. Bevisligen har landet kunnat upprätthålla sitt oberoende trots krigsföretag i vår nära omvärld. Det är ingen slump att vi inte har dragits in i krigshändelserna, lika litet som det har varit någon slump att krig har brutit ut. Denna politik av oberoende och neutralitet i stormaktkonfrontationerna har haft en djup folkförankring.


