Litteratur

Ukraina och Ryssland

av
Mats Björkenfeldt

Hur är det möjligt att de nära förbundna staterna Ukraina och Ryssland har hamnat i krig med varandra, frågar sig professor Paul D’Anieri i boken Ukraine and Russia. From Civilized Divorce to Uncivil War (Cambridge University Press 2019).

Boken har två mål.  Det första är att förklara hur och varför konflikten uppkom. Det andra målet är att analysera relationerna mellan Ukraina, Ryssland, Europa och USA från slutet av det kalla kriget till undertecknandet av Minsk-2 avtalet 2015, vilket förhandlades fram av Tyskland och Frankrike, och som innebar att tungt artilleri skulle dras tillbaka från fronten och att östra Ukraina skulle få ett större självstyre.

I mars 2014 uppgav Natos dåvarande generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen: “We clearly face the gravest threat to European security since the end of the Cold War.” Men efter att ha läst boken blir man övertygad om att den uppkomna situationen endast rör förhållandet mellan Ryssland och Ukraina. Några incitament för Ryssland att starta krig mot andra europeiska stater finns inte. Författaren framhåller att då Ryssland inte gick vidare mot Odessa och södra Ukraina, visar det på en begränsad aptit hos Putin.

Läs mer

Marshall och Kina

av
Mats Björkenfeldt

Den 15 februari 2020 anmäldes på sajten tre nya böcker om Kina . En kompletterande bok som just givits ut bör här nämnas: chefredaktören på Foreign Affairs Daniel Kurtz-Phelans The China Mission. George Marshall’s Unfinished War, 1945–1947 (W. W. Norton & Company 2019).

Amerikanen George Marshall var arméstabschef under andra världskriget, utrikesminister 1947–49, försvarsminister under Koreakriget 1950–51. Marshallplanen är uppkallad efter honom. Han mottog Nobels fredspris 1953.

Läs mer

Reality Check American Power in an Age of Constraints, Foreign Affairs

av
Jennifer Lind, i Associate Professor of Government at Dartmouth College and Daryk G. Press, Associate Professor of Government at Dartmouth College.

Utdrag ur Foreign Affairs mars/april 2020.

 One source of geopolitical change is Russia. The country is in many ways an unlikely impediment to U.S. primacy. It is neither a thriving society nor a rising power. On the contrary, it is a country with an aging, shrinking population; it is rife with corruption; and it is almost totally reliant on oil revenues—hardly markers of innovation and growth. And yet Moscow has found clever and effective ways to push back against an international order that Russian President Vladimir Putin correctly views as hostile to his country’s interests. Through wars against Georgia and Ukraine, Russia has managed to not only halt those countries’ movements toward integration with the U.S.-backed order but also create divisions between Washington and its European allies. And by spreading disinformation via government-funded media outlets and bankrolling extremist European parties, Russia has exploited vulnerabilities in the open political systems of its adversaries and has sown polarization and division within their electorates. As a result, Washington and Moscow are now locked in a dangerous cycle of escalation. The United States and Europe continue to expand their political and military influence into Russia’s near abroad. (Bosnia, Georgia, North Macedonia, and Ukraine all are queuing up for entry into NATO, for example.) Russia, in turn, has launched covert military interventions in Ukraine, carried out dramatic assassination attempts in the United Kingdom, and conducted political interference campaigns across the West.

To de-escalate this conflict, the two sides should strike a bargain: Western nonexpansion for Russian noninterference. The West would cease any further enlargement of NATO and the EU in eastern Europe. In return, Russia would agree to cease its campaign of domestic political interference. (The degree of U.S. government interference in Russia’s domestic politics is unclear, but Washington would also need to disavow such methods.) Whatever the specifics of the deal, its goal would be mutual accommodation.

Om Kina

av
Mats Björkenfeldt

Gunnar Hökmark, ordförande i Frivärd, en så kallad tankesmedja, sponsrad av bland andra Stiftelsen Fritt Näringsliv, skriver i Svenska Dagbladet (12/1) att den kinesiska regimen är ”allt aggressivare militärt”. Något stöd för påståendet ges inte, utan liknar väl mer kompositören Richard Wagners varning, i slutet av 1800-talet, om den gula faran och om en snar invasion av Europa öster ifrån. Efter en historisk genomgång visar det sig tvärtom att Kina alltsedan mitten av 1800-talet inte har agerat militärt aggressivt gentemot andra stater.

Läs mer

Norska (och nordiska) dilemman och paradoxer väl belysta, dropbox.com

av
Jan Ångström, professor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan

I et farligere Norge? analyserar överstelöjtnanten och docenten Tormod Heier, verk­sam vid norska Försvarshögskolan, Norges strategiska vägval och deras konsekvenser de senaste två årtiondena. Huvudtesen i boken är att Norge både upplevs farligare för andra och blivit mer utsatt självt som konsekvens av landets strategi sedan det kalla krigets slut. Heiers bok är mycket läsvärd. Den är väl underbyggd, nyanserad och problemati­serande i frågor som alltför ofta behandlas med tvärsäkerhet. På flera sätt utmanar också Heier konventionella sanningar om säkerhet och strategi i Nordeuropa, vilket gör boken viktig, men också delvis kontroversiell. Läs recensionen

Se även Mats Björkenfeldts presentation av Heiers bok här på sajten.

Verneplikt

av
Mats Björkenfeldt

Överstelöjtnant Einar Ødegard har skrivit sina memoarer: Verneplikt (Snøfugel, 2019). Boken inleds med ett citat av Sun Tzu: ”De største seire vinnes uten kamp.”

Ødegard ser tillbaks på ett långt yrkesliv i det norska försvaret, med början i Lillehammer 1958. Befälsskola, blev pilot i artilleriet och gick treårig ”krigsskole”. Han kom att tjäna på olika avdelningar och även i Mellanöstern på FN-uppdrag. 1999 lämnade han sin tjänst som oberstløytnant. Boken ger intressanta inblickar i det norska försvaret. Här skildras hur Maos militärstrategiska böcker beslagtogs från radikala beväringar i början av 1970-talet, liksom svårigheterna vid Nato-skolan i närheten av München, där deltagare inte kunde prata med varandra (turkar och greker) och amerikanarna sågs som ockupanter i Bayern 1981.

Läs mer

Värnplikt och folkförsvar av Nils Sköld (1974). Företal av Carl Björeman

av

Nils Skölds  skrift ”Värnplikt och folkförsvar” utkom 1974 och är en argumentation för den allmänna värnplikten. Skriften finns att ladda ned här.Nils Sköld. Värnplikt och Folkförsvar. 1974

Carl Björeman:

I nummer 1:1974 av serien ”Försvar i Nutid” argumenterar Nils Sköld för att Sverige skall ha ett territoriellt folkförsvar, byggt på allmän värnplikt. Saken är aktuell också i våra dagar.

Ytterst är frågan ekonomisk. Det gäller avvägningen inom försvarsbudgeten. Mot satsningen på värnplikt stod och står försvarsindustrins intressen.

I ett tal i Umeå hösten 1966 hävdade försvarsminister Sven Andersson att ”den extrema satsningen på kvalitet i förhållande till kvantitet som inleddes med försvarsbeslutet 1958 delvis måste överges”. (Svensk försvarspolitik under efterkrigstiden. Probus 1986) Skulle värnplikten få förbättrade ekonomiska förutsättningar? Det verkade onekligen så.

För detta talade också en process som  hade ägt rum i 1965 års försvarsutredning (FU 65). Under ledning av ordföranden, förre statssekreteraren i försvarsdepartementet Karl Frithiofson, verkade FU 65 länge för att ÖB skulle utreda ”en krigsmakt utformad med vikt lagd på att ge arméstridskrafterna, och av dessa  särskilt lokalförsvarsförbanden, stor omfattning och att begränsa omfattningen av de stridskrafter som är utrustade med tekniskt avancerad materiel”. (SOU 1968:10, s. 51)

Läs mer

Den nya tyska frågan

av
Mats Björkenfeldt

Docenten i historia vid Lunds universitet Johan Östling påstår i Svenska Dagbladet (29/12) att en sönderkritiserad tes om tysk historia går igen. Han går i en recension hårt åt James Hawes bok om Tyskland: Tysklands historia. Från Caesar till Merkel (Lind & Co, 2019). Boken verkar slutsåld i många boklådor i Stockholm efter julhandeln.

Hawes lyfter där fram det protestantiska, preussiska Ostelbien – en benämning på de tyska områden som ligger öster om floden Elbe – med sin konservativa samhällssyn och militaristiska junkerklass och hävdar att de ostelbiska preussarna tvingat på Tyskland sina egna reaktionära institutioner, men det var enligt honom först efter 1933 som de verkligen lyckades: det nazistiska Tyskland blev följaktligen ett ”Preussen i kvadrat”. Och Hawes fortsätter med att göra gällande att än i dag lever det ostelbiska arvet kvar. Det mäktiga väljarstöd som Alternative für Deutschland nu åtnjuter i många östliga delstater visar detta, menar Hawes. Han anser att vi måste söka oss djupt ned i det förflutna, i det han kallar ”den aparta ostelbiska monokulturen”.

Läs mer

Fredsnasjonen som informasjonsinnhenter, stratagem.no

av
Jostein Mattingsdal, lærer i lederskap ved Sjøkrigsskolen

Tormod Heier er en av Norges fremste militære skribenter og hans nyeste bok «Et farligere Norge?»[i] bør leses av alle som er interessert i sikkerhetspolitikk og Forsvaret. I én del av boken beskriver Heier samarbeidet mellom etterretningstjenesten (E-tjenesten) og spesialstyrkene (NORSOF), men her mener jeg han beveger seg ut på tynn is. Heier mener samarbeidet åpner opp for en sofistikert og kunnskapsbasert måte å føre krig på. Grunnen er at Norge har vært med USA i utviklingen av en ny informasjonsinnhenting-metode, som sies å ha reddet mange norske liv, og blir regnet som en stor suksess hos de få som kjenner det. Dette er bra, men når Heier hevder at NORSOF og E-tjenesten blant annet kan øke utbyttet ytterligere ved å bruke Norges omdømme som fredsmekler i informasjonsinnhentingen, da begynner det å skurre. […]

Heier sine forslag er i beste fall litt tidlig ute. I eksempelvis Afghanistan kan hverken NORSOF eller E-tjenesten med sikkerhet forklare hvorfor Taliban gjør det de gjør.  At det har vært en transformasjon, som kan gi NORSOF og E-tjenesten sofistikert innsikt i eksempelvis hvorfor Taliban kombinerer angrep og dialog i de pågående forhandlingene med USA, finnes det ingen bevis for. Vi vet heller ikke langtidseffekten av hvordan våre egne styrker faktisk har operert. I følge Heier gir samarbeidet mellom NORSOF og E-tjenesten Norge et komparativt fortrinn vis-à-vis amerikanerne, men hvilke fordeler det er snakk om fremstår litt uklart i boken. Läs artikel

Tormod Heiers bok har presenterats på den här sajten av Mats Björkenfeldt

Furst Metternich – en tidig förespråkare av folkrätt

av
Mats Björkenfeldt

I en understreckare i Svenska Dagbladet (19/6 2015) skrev folkrättsprofessorn Ove Bring om den så kallade Wienkongressen, som det året firade tvåhundraårsjubileum. Bring refererar till Henry Kissinger som i sin doktorsavhandling lyft fram att kongressens balanspolitik förhindrade krig mellan stormakterna under 40 år, fram till Krimkriget (1853–56), då Storbritannien, Frankrike och det sardinska kungadömet solidariserade sig med Osmanska riket och gick i krig mot Kejsardömet Ryssland (som förklarat krig mot Konstantinopel för att, påstod man, skydda de kristna i Palestina). Bring ser en utveckling från kongressen till FN-stadgan. Kissingers avhandling heter A World Restored. Metternich, Castlereagh and the Problems of Peace 1812–1822 (1957, återutgiven av Friedland Books 2017).

Läs mer

Kodnamn Onkel – om spioneriet i Sverige under andra världskriget

av
Anders Björnsson

Följande text från tidskriften Förr och Nu återger vi med tidskriftens tillstånd.

Stockholm var en farlig stad under andra världskriget. Där spionerades och där likviderades. Det officiella Sverige byggde upp ett underrättelsenät som kom att bestå efter krigsslutet. Som neutral stat hade Sverige att ta hänsyn till olika parter. Särskilt viktiga var givetvis kontakterna med ett krigförande Finland och med de ockuperade grannländerna Danmark och Norge. På olika sätt var Sverige inringat av Tyskland – angriparstaten – under större delen av kriget. Ännu när det stod klart för de allra flesta, också för tyskarna själva, att Hitler skulle förlora kampen om överhöghet i Europa, fruktade man i Sverige en tysk invasion, antingen söderifrån eller över norska gränsen. Den anpassliga neutralitetslinjen navigerade i ett landskap fullt av fällor och förräderier. Till oss sökte sig inte bara agenter för främmande makt utan också flyktingar undan tyranniet som behövde skydd.

Läs mer

Boktips: Gyllenkrok, Erlander och Bacevich

av
Rolf Andersson

Göran Nilzéns bok Den besvärlige Gyllenkrok (2017) är roande och på flera sätt fascinerande läsning. Föremålet för boken, överste Axel Gyllenkrok, var minst sagt udda, burdus och kompromisslös. En sorts svensk Ernst Jünger-typ! Hans bana kantades av kontroverser och tvistigheter. En disciplinärt inriktad rättegång ledde så småningom till suspendering. Han beundrade periodvis den italienska, tyska respektive sovjetiska armén, och han söp hårt med deras officerare.

Men allt talar för att han var en stor militär begåvning och självständig tänkare. Inspirerad av Per Albin Hanssons paroll i riksdagen 1943 ”om självständigt handlande och motstånd till det yttersta i varje läge” för den händelse att Sverige drogs in i kriget utarbetade han skriften Partisankrig (1943) som följdes upp av Partisankrig i snö skog och berg (1945). Dessa utmärkta skrifter spreds i mycket stora upplagor, även utanför Sverige. Den senare skriften är utlagd på alliansfriheten.se.

Läs mer