Länkar

Den 25.9. hadde Kongsberg Fredslag i samarbeide med Kongsberg bibliotek åpent møte om Norges sikkerhetspolitiske situasjon, for å debattere spørsmålet Gjør Nato Norge tryggere? […] For å belyse dette hadde vi invitert flaggkommandør Jacob Børresen og tidligere ambassadør Mette Kongshem. […]

Børresen gikk gjennom Natos historie fra tilblivelsen i 1949 til i dag, inkludert Norges posisjon i alliansen. Som en del av Natos nordflanke har Norge en viktig posisjon i USAs globale militærstrategi. Samtidig er vi naboland til Russland og har tradisjonelt lagt stor vekt på å balansere sikkerhet og avskrekking med tillitsskapende tiltak for å berolige vår store nabo, som vi alltid har hatt mye samarbeide med og et godt forhold til. Særlig viktig for å berolige, har den norske basepolitikken vært. Denne er i dag utsatt for et betydelig press ved utplassering av amerikanske soldater på norsk jord. Børresens konklusjon var at Nato pr i dag fortsatt er viktig for vår sikkerhet. Nato er garantist for å hindre at nasjonale konflikter i Europa får blusse opp igjen, og foreløpig det eneste som kan «balansere» Russland. Men på sikt må vi arbeide oss mot Europa, der vi ikke trenger Nato og der Russland er en samarbeidspartner.

Mette Kongshems utgangspunkt var å se på Natos handlinger fra et russisk ståsted. Hun viste til hvordan f.eks. Russland-eksperten George Kennan, som har vært rådgiver for en rekke amerikanske presidenter, har advart mot en del av det Nato har gjort etter den kalde krigen. I stedet for å utnytte den tilliten som blei skapt under Gorbatsjov og Reagans ledelse og som kulminerte med Berlinmurens fall, har Nato nærmest dag for dag tatt skritt som gradvis har revet beina bort under denne. Det tjener ikke sikkerheten i Europa, og sett fra Russland er et Nato som kommer stadig nærmere, en helt legitim bekymring for et land som gjentatte ganger har vært angrepet vestfra. Kongshems konklusjon var at 70 år er en passende pensjonsalder. Men hun var enig med Børresen om at vi først må ha et europeisk alternativ.

Hun hadde forhåpninger til Frankrike og Macron, og trodde også at en norsk, rødgrønn regjering trolig ville føre en klokere norsk sikkerhetspolitikk. Dog med en viss usikkerhet for hvordan det vil slå ut at en av våre egne, Jens Stoltenberg, i dag framstår som USAs trofaste allierte i Nato. Läs referatet

Motion till riksdagen 2019/20:671

[…] Införandet av ett renodlat frivilligt försvar utan utbildning av värnpliktiga var ett stort misstag. Reformen har inneburit att för få människor kommit att engagera sig aktivt i försvarssektorn, men även att den folkliga förankringen minskat drastiskt gällande försvaret. För att motverka denna följd bör samtliga unga män och kvinnor kunna kallas till mönstring. Då värnpliktsutbildningen återinförs, utgörs armén åter av ett system med fredsorganisation respektive krigsorganisation. För att möta det ökade behovet av personal och för att stimulera lokal rekrytering, bör Totalförsvarets rekryteringsmyndighet kunna öppna tillfälliga rekryteringskontor. Exempelvis i Luleå och på Gotland. […]

Brandskydd och räddningstjänst är en viktig komponent i det civila försvaret. Det finns behov av omfattande utbildningsinsatser av stora grupper för att de ska kunna fungera som räddningspersonal i en krigs- eller krissituation. För att möjliggöra en organisation för sådant ändamål behöver civilplikten återinföras fullt ut. Läs motionen

[…] Nå vil en forsvarsledelse alltid ønske seg flere ressurser, men Jakobsen argumentere godt for hvorfor situasjonen er slik han beskriver.: Marinen mangler skip, flyvåpenet er inne i et «generasjonsskifte» når det gjelder materiell og en av tre nordnorske bataljoner er omgjort til en beredskapsavdeling.

Deler av dette skyldes uheldige omstendigheter og nødvendig fornyelse, men ikke alt. Og uansett årsak er det uakseptabelt at vårt land skal være så ubeskyttet som det er i dag. Ikke fordi noe angrep synes nært forestående, men fordi det svekker vår posisjon, både innad i Nato og overfor vår store nabo i øst. Dette skjer dessuten i en situasjon med økende spenning i Arktis. […]

Norge må ikke falle for fristelsen til å kompensere for lavere egen forsvarsinnsats med økt amerikansk tilstedeværelse. Det vil skape et inntrykk av Norge som et slags framskutt hangarskip for amerikanske militærmakt. Det vil igjen skape en helt ny dynamikk i forholdet mellom oss og Russland, og ytterligere destabilisere nordområdene. Det er en enorm forskjell på å kunne få hjelp fra USA om vi angripes, og allerede ha hjelpen på plass. En ”hjelp” som også kan brukes offensivt inn mot Kola. Det haster derfor med å bygge vårt nasjonale forsvar tilbake til det nødvendige minimumsnivå det hittil har hatt. Ikke av hensyn til Russland eller USA, men av hensyn til oss selv. Läs artikel

Samma dag som den unika underjordiska bergsanläggningen på Muskö fyllde 50 år
genomfördes den högtidliga invigningen av Marinstaben på basen. […]

– Etableringen av Marinstaben på Muskö är en direkt följd av den säkerhetspolitiska inriktningen mot ett starkare försvar. Att återskapa Marinstaben är en del av den förändrade ledningsstrukturen i Försvarsmakten, sa marinchefen Jens Nykvist.

Marinchefen konstaterade att Muskö ger ett fortifikatoriskt skydd som är helt unikt, i alla fall när staben nått den permanenta grupperingen inne i berget.

Muskö örlogsbas invigdes av kung Gustav VI Adolf den 30 september 1969, 19 år efter att den börjat byggas. 800 000 kg användes för att spränga ut 1, 5 miljoner kubikmeter berg och skapa en underjordisk anläggning lika stor som Gamla stan. Förutom tre dockor inrymdes slip, kontor, verkstäder, förråd, sjukhus, kök och matsal som kunde servera 2 000 portioner åt gången. Läs pressmeddelande

Beväringarnas försvarsvilja och belåtenhet med sin tjänstgöringstid ligger på en hög nivå, framgår det av slutenkäten för de beväringar som hemförlovades i juni 2019. Med programmet Utbildning 2020 söks bland annat nya urvalsmetoder.

Försvarsviljan och förnöjsamheten för beväringar stadda att hemförlovas har hållits på hög nivå (båda på nivån 4,2 – på en skala 1-5) redan under flera års tid. Även förmännen får tack för sin verksamhet, eftersom de bästa vitsorden i beväringarnas slutenkät är ”Bedömning av stampersonalen” (4,3), ” Bedömning av officersaspiranterna” (4,2) och ” Bedömning av gruppcheferna” (3,9).
På basis av beväringarnas inledningsenkät är de rekryter som inleder tjänstgöringen motiverade och har positiva förväntningar inför sin tjänstgöring. På frågan ”Jag försöker klara av min beväringstjänst på bästa sätt” får vitsordet 4,6. […]

Försvarsmakten har alltid haft ett behov av att utveckla utbildningen till att svara dagens och framtidens behov.  Inom försvarsmakten pågår ett omfattande utvecklingsprogram ”Utbildning 2020” som berör hela utbildningssektorn, med vars hjälp man främst utvecklar de värnpliktigas utbildning till att motsvara 2020-talet behov. I och med kontingent 1/20 startar pilotprogrammet med programmets reformer vid alla truppförband. Senast i slutet av 1990-talet har man genomfört lika stora reformer inom utbildningen.
Konkreta förnyelser är bland annat förändringen beväringsutbildningens struktur, dvs. ändringen av de olika utbildningspaketens längd, planeringen av utbildningen till att bli mera kursbunden, minskandet av auditorieföreläsningar till ett minimum och ibruktagandet av moderna undervisningsmetoder och inlärningsmiljöer (bl.a. en ny version av Försvarsmaktens webbinläringssystem samt nya simulatorer), utvecklandet av urvalssystemet och förhandsinformationen, så att man ännu bättre än förr förmår välja rätt person till rätt uppgift och då också bättre än förr ta hänsyn till personernas civila kunnande och dennes önskemål. Läs pressmeddelande

[…] På försvarsområdet kommer sannolikt satsningar på teknologiska lösningar bli allt viktigare i takt med att ungdomskullarna minskar. Samtidigt kommer konkurrensen om dessa ungdomar sannolikt att leda till att någon form av värnpliktssystem fortsätter att vara det bästa sättet att garantera personalförsörjningen på försvarsområdet. […]

Den svenska militära alliansfriheten har tjänat landet väl sedan den rådande utrikespolitiska linjen infördes 1814. Det är viktigt att bidra till avspänning i det militärt strategiska område där Sverige befinner sig. Det är därför Sverige inte ingår i en militär allians som kan rubba balansen i vårt närområde. Sverigedemokraterna är dock positiva till försvarssamarbeten och ser gärna att Sverige har ett fungerande samarbete med Nato men Sverige bör fortsatt stå utanför medlemskapet i Nato och andra stormakters militärallianser. Det finns däremot skäl att försäkra sig om att kunna arbeta förebyggande för att minska risken för militär aggression mot svenskt territorium syftande till att menligt påverka landets nationella frihet eller det svenska folkets självbestämmanderätt. Ett sätt att arbeta förebyggande vore att ingå ett defensivt försvarsförbund med Finland. Sverige och Finland möter samma säkerhetspolitiska utmaningar med hänsyn till ländernas gemensamma geografiska läge. Läs motionen

Det har gått drygt ett år sedan Sverige i maj 2018 invigde sitt första nya regemente sen andra världskriget.

Återinvigningen av P18 på Gotland vittnar om en något mer hoppfull ambition för ett starkare försvar.

Den främsta läxan av återinvigningen är vad det har kostat att nedprioritera Försvarsmakten. Regementet på Gotland är ett tydligt exempel på hur ett kortsiktigt förhållningssätt kombinerades med att försvarsförmågan inte togs på allvar. Försvarsbeslutet från 2004 gjorde att P18 togs ur bruk. 13 år senare hade politiken kommit på bättre tankar och hösten 2017 föreslog regeringen att regementet skulle återuppstå. De år som P18 var nedlagt är alltjämnt 13 förlorade år för svensk försvarsförmåga då de efterlämnar fler försvarsmässiga vakuum än det på Gotland.[…]

Politiken borde vid det här laget ha lärt sig att otillräckliga resurser till Försvaret äventyrar den nationella säkerheten. Försvaret behöver mer pengar, ett rimligt mål är att uppfylla Natos krav på 2 procent av BNP till försvaret. Då höjer vi vår tröskel. Samtidigt minskar risken att Nato skulle låta bli att komma till vår hjälp för att vi inte försökt trygga oss själva, ifall hjälpen en dag behövs.

Det är hög tid att satsa på Försvaret, både för att omvärlden har blivit mer osäker men framför allt för att kompensera för att Försvarsmakten under så lång tid försummats. Läs ledaren

Deltagarlistan för årets Valdaj-klubbmöte visar tydligt vart Ryssland blickar – alltså österut. I år finns det nämligen väldigt få deltagare från västvärlden. I stället ligger tyngdpunkten i Asien.

Det är också så Rysslands utrikespolitiska analys ser ut för tillfället. Förenklat kan man säga att Ryssland anser att västvärlden håller på att falla sönder medan Eurasien blir allt starkare. […]

Eurasien är ett uttryck som de ryska politiska högdjuren älskar och det innebär i deras tolkning i första hand ett starkt geopolitiskt band mellan Ryssland och länderna i Asien.

Särskilt stor vikt lägger Ryssland vid samarbete med Kina – något som Kina inte har varit sent att utnyttja. Landet har bland annat skaffat sig förmånliga avtal om gastrasporter från Sibirien. Läs artikel

Hæren er nå for liten til å forsvare Norge i en konflikt inntil forsterkninger fra NATO er på plass. Det er statusrapporten fra Forsvarets operative sjef, Rune Jakobsen. Om få dager skal han selv til Russland. […]

Den som vet hvordan det står til, er sjefen for Forsvarets operative hovedkvarter, FOH, generalløytnant Rune Jakobsen:

** Marinen har mistet en fregatt, en annen er i vedlikehold og en tredje seiler nå for NATO. Altså er to fregatter igjen i norske farvann.

** En av Brigade Nords tre bataljoner omgjort til en beredskapsavdeling, og Hæren skal ha større nærvær i Finnmark. Samtidig stiller NATO krav om ytterligere styrker.

** På flysiden prøver Luftforsvaret å holde det gående med aldrende F-16 kampfly og Orion overvåkningsfly i generasjonsskiftet, mens man venter på nye F-35 kampfly og P-8 overvåkningsfly.[…]

– Vi må fornye Hærens materiell og øke kampkraften og utholdenheten. Nå er Hæren for liten for den laveste oppgaven: Å forsvare norsk territorium inntil allierte forsterkninger kommer. […]

Søndag seiler Jakobsen til Murmansk for å møte myndighetene som styrer kystvakt, fiskerioppsyn og grensekontroll.

Jakobsen sier at disse møtene, som skjer hvert annet år, er «profesjonelle og joviale»:

– Det er et møte som er viktig for oss begge, og som vi ser frem til. Vi er helt enige om målene om bedre sikkerhet og god fiskeriforvaltning. Forutsetningen for at det går godt, er at vi ikke diskuterer politikk, sier FOH-sjefen.

PS: 25.oktober kommer sjefen for Nordflåten på gjenvisitt. Sammen med utenriksminister Sergei Lavrov er han blant gjestene i Kirkenes når landene markerer 75-årsminnet for frigjøringen av Finnmark.  Läs artikel

Tiden gör minnen dimmiga. Vuxenlivets upplevda förutsägbarhet och brist på kontrast färgar erfarenheter i gränslandet mellan tonåren och ungdomsåren i ett nostalgiskt skimmer: redan som trettioåring börjar unga män prata om sin erfarenhet av militärtjänsten med en klang av längtan. […]

För mig var och är militärtjänsten en utbildning i att försvara en gemenskap av fria människor i ett unikt samhälle, både globalt och historiskt – och en uppgift som inte i händelse av krig går att utlokalisera. Grunden i vårt system och den rätt allmänt delade förståelsen av oss själva som nation är att vi går man ur huse om vi måste. Och även om en högteknologisk försvarsmakt och vissa specialuppgifter kräver folk som har försvaret som huvudsyssla finns det inga resurser att sätta upp en tillräckligt stor proffsarmé för att skydda hela landet. Jag tycker heller inte om tanken att försvaret av nationen är något jag kan lämna i händerna på någon annan, inte så länge jag själv kan bidra. Jag har svårt att frikoppla tanken på medborgarsamhället från tanken på att vi försvarar oss själva. Även om mitt språk riskerar bli högtidligt, och hela idén om att försvara landet kan ses som verklighetsfrämmande trams, vet jag inte hur man ska läsa historien för att undgå att inse att det är ett mirakel att den här nationen finns och det här samhället fungerar som det gör. Det ligger en massa blod och grymhet bakom miraklet, men givet kontexten, givet hur världen ser ut, är det fortfarande svårt att se det som något annat än ett mirakel att jag får leva det liv jag lever under de omständigheter jag lever. Och jag tror att det är ett mirakel som man måste vara beredd att försvara om man vill behålla det. […]

Värnplikten ses av en del som en anakronism som fortlevt hos oss men avskaffats i länderna i väst i övrigt. Nu verkar den vara på väg tillbaka åtminstone i viss utsträckning i Sverige. En avgörande skillnad mellan oss och en del andra västländer är att vår armé baserad på värnpliktiga inte går att sända utomlands för att kriga i andra länder. Vår armé är en försvarsarmé, och en medborgararmé.

Man får ingen expeditionsstyrka av oss, vi är knutna till vårt eget land, hela försvarsinfrastrukturen är gjord för just precis försvar. Vi är också medborgare som rapporterar om övergrepp – det är mycket svårt att hålla något hemligt i en organisation som har människor som vandrar ut och in ur den, till skillnad från en sluten kader. Läs artikel