Länkar

[…] I 1949 forlot derfor Norge nøytralitetslinjen for å bli en del av et bredere vestlig sikkerhetsfellesskap med USA i sin midte. Men et Nato-medlemskap var langt fra uproblematisk. Allerede to måneder før den norske delegasjonen satte seg på flyet til USA for å underskrive Washington-traktaten kom sovjetiske myndigheter på banen. Ville virkelig Norge forlate nøytralitetspolitikken, og muligens bli et springbrett for amerikanske operasjoner i Nord-Europa?

Bekymringene i øst gjorde inntrykk. Derfor ble da også Norge, sammen med Danmark, et tilbakeholdent Nato-medlem; en vestlig alliert som balanserte hensynet til russiske sikkerhetsinteresser i øst med tilgang på amerikanske sikkerhetsgarantier i vest.

For skulle det amerikanske fotavtrykket i Norge bli for stort, ville det ikke gi innbyggerne mer sikkerhet – bare mindre. Dette var fordi sovjetiske myndigheter raskt kunne bli engstelige og provoserte, noe som igjen ville øke den militære tilstedeværelsen i norske nærområder.[…]

For skulle Norge basere egen sikkerhet på umiddelbar tilgang på amerikanske styrker, noe vi ser ansatser til gjennom et stadig mer «alliansetilpasset forsvar», så vil også Norge og befolkningen som sådan rykke høyere opp på den russiske mållisten. Dette kan sågar skje i en svært så tidlig fase av en eskalerende krise. […]

I dette ligger behovet for nasjonale forsvarsstyrker som selv kan avskrekke et eventuelt russisk angrep av beskjeden størrelse. For Russland frykter ikke Norge. Det Russland frykter er at Norge skal bli et springbrett for amerikanske styrker, som på svært kort varsel kan settes inn på norsk side av grensen for å fremtvinge et russisk «fait accompli», eller på annen måte sette russiske myndigheter under et utilbørlig, ydmykende eller farlig politisk press. Under slagordet «dere må gjerne komme, men da skal dere vite at det ikke blir noen rask seier i Norge», må det derfor kommuniseres en militær form for avskrekking som i sin natur er defensiv – ikke offensiv. Läs artikel

Här avspisar Finlands president Sauli Niinistö president Donald Trumps fysiska närmande – en klapp på knäet.

Den finske gästen följde upp med grimaser medan Trump pratade och vad som tolkas som en uppmaning till Trump om att inte gå i mer auktoritär riktning.

– Ni har en framstående demokrati här. Fortsätt så, sa Niinistö till Trump som visade upp ett stenansikte. […]

När det var Niinistös tur att prata så började han med att tacka för stödet efter Kuopio-dådet. Han höll ett lugnare tempo och började med att berätta för pressuppbådet hur han haft lite tid över i Washington, och då passat på att besöka tre museer.

– Museet för amerikansk historia, afroamerikansk historia och amerikanskindianska museet. Jag har även besökt kyrkogården i Arlington (krigskyrkogård från inbördeskriget). Ni har en framstående demokrati här. Fortsätt så, sa Niinistö till Trump som visade upp ett stenansikte. Läs artikel

Vi må gjenoppbygge Norges nasjonale forsvarsevne for å sikre vår selvstendighet.[…]

Dersom stormaktene tyr til militær makt innenfor egne innflytelsessfærer vil småstater være utsatt. I så fall vil krav om norske innrømmelser fra stormakter kunne bli langt større enn de vi møter i dag. Dette er en direkte trussel mot vår frihet. Derfor må vi gjøre Norge mer uavhengig av NATO/USA. […]

Flere har vist til at norsk nasjonal forsvarsevne er svekket ved at store deler av eget militærvesen er nedlagt, og at nesten alle kortene er lagt i hendene på USA/NATO, og investeringer for utenlandsoppdrag.

Kravet er opplagt: Vi må gjenoppbygge Norges nasjonale forsvarsevne for å sikre vår selvstendighet. Vi må kutte galgeløkka og USA/NATO-avhengigheten. Läs artikel

[…] As world leaders gathered for the U.N. meetings, Prime Minister Shinzo Abe sought to use the arena to call on both U.S. President Donald Trump and Iranian President Hassan Rouhani to work toward de-escalating the tensions in the Middle East, a critical region for resource-poor Japan.

“Because the situation is tough, there is something only Japan can do here, given its alliance relationship with the United States and the long-standing amicable ties with Iran,” Abe said at a news conference Sept. 25 in wrapping up his visit to New York.

As part of the delicate balancing act, Abe refrained from blaming any specific country for the attacks, even after Britain, France and Germany joined the U.S. on Sept. 23 in accusing Iran.

Abe also remained elusive on whether Japan will join a U.S.-led international maritime security coalition to safeguard commercial shipping in key waterways off Iran and Yemen. […]

Tetsuo Kotani, an associate professor at Meikai University, said it is no longer possible to ride out the situation without Japan offering actual contributions for maritime security in the Middle East, a region on which the country relies for more than 80 percent of its oil imports.

But he said Japan can choose less controversial options than joining the U.S.-led coalition. For example, the SDF can carry out surveillance activities off Yemen by diverting its forces that are already engaging in anti-piracy operations off Somalia. Läs artikel

Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj bekräftade på tisdagskvällen att ett nytt steg har tagits i försöken att nå fred i östra Ukraina.

– Vi har meddelat att vi godkänner formuleringen i Steinmeier-receptet, sa Zelenskyj.

Ryssland, Ukraina och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, har alltså nu i praktiken kommit överens om att tillämpa det så kallade Steinmeier-receptet (Steinmeier formula på engelska) i det krigsdrabbade Donbass-området i östra Ukraina.

Det blev klart under ett möte inom kontaktgruppen för Ukraina i Moskva på tisdagen.

I korthet betyder det att Donbassområdet ska få specialstatus inom Ukraina och att där sedan ska hållas val enligt Ukrainsk lag. Läs artikel

Den 25.9. hadde Kongsberg Fredslag i samarbeide med Kongsberg bibliotek åpent møte om Norges sikkerhetspolitiske situasjon, for å debattere spørsmålet Gjør Nato Norge tryggere? […] For å belyse dette hadde vi invitert flaggkommandør Jacob Børresen og tidligere ambassadør Mette Kongshem. […]

Børresen gikk gjennom Natos historie fra tilblivelsen i 1949 til i dag, inkludert Norges posisjon i alliansen. Som en del av Natos nordflanke har Norge en viktig posisjon i USAs globale militærstrategi. Samtidig er vi naboland til Russland og har tradisjonelt lagt stor vekt på å balansere sikkerhet og avskrekking med tillitsskapende tiltak for å berolige vår store nabo, som vi alltid har hatt mye samarbeide med og et godt forhold til. Særlig viktig for å berolige, har den norske basepolitikken vært. Denne er i dag utsatt for et betydelig press ved utplassering av amerikanske soldater på norsk jord. Børresens konklusjon var at Nato pr i dag fortsatt er viktig for vår sikkerhet. Nato er garantist for å hindre at nasjonale konflikter i Europa får blusse opp igjen, og foreløpig det eneste som kan «balansere» Russland. Men på sikt må vi arbeide oss mot Europa, der vi ikke trenger Nato og der Russland er en samarbeidspartner.

Mette Kongshems utgangspunkt var å se på Natos handlinger fra et russisk ståsted. Hun viste til hvordan f.eks. Russland-eksperten George Kennan, som har vært rådgiver for en rekke amerikanske presidenter, har advart mot en del av det Nato har gjort etter den kalde krigen. I stedet for å utnytte den tilliten som blei skapt under Gorbatsjov og Reagans ledelse og som kulminerte med Berlinmurens fall, har Nato nærmest dag for dag tatt skritt som gradvis har revet beina bort under denne. Det tjener ikke sikkerheten i Europa, og sett fra Russland er et Nato som kommer stadig nærmere, en helt legitim bekymring for et land som gjentatte ganger har vært angrepet vestfra. Kongshems konklusjon var at 70 år er en passende pensjonsalder. Men hun var enig med Børresen om at vi først må ha et europeisk alternativ.

Hun hadde forhåpninger til Frankrike og Macron, og trodde også at en norsk, rødgrønn regjering trolig ville føre en klokere norsk sikkerhetspolitikk. Dog med en viss usikkerhet for hvordan det vil slå ut at en av våre egne, Jens Stoltenberg, i dag framstår som USAs trofaste allierte i Nato. Läs referatet

Motion till riksdagen 2019/20:671

[…] Införandet av ett renodlat frivilligt försvar utan utbildning av värnpliktiga var ett stort misstag. Reformen har inneburit att för få människor kommit att engagera sig aktivt i försvarssektorn, men även att den folkliga förankringen minskat drastiskt gällande försvaret. För att motverka denna följd bör samtliga unga män och kvinnor kunna kallas till mönstring. Då värnpliktsutbildningen återinförs, utgörs armén åter av ett system med fredsorganisation respektive krigsorganisation. För att möta det ökade behovet av personal och för att stimulera lokal rekrytering, bör Totalförsvarets rekryteringsmyndighet kunna öppna tillfälliga rekryteringskontor. Exempelvis i Luleå och på Gotland. […]

Brandskydd och räddningstjänst är en viktig komponent i det civila försvaret. Det finns behov av omfattande utbildningsinsatser av stora grupper för att de ska kunna fungera som räddningspersonal i en krigs- eller krissituation. För att möjliggöra en organisation för sådant ändamål behöver civilplikten återinföras fullt ut. Läs motionen

[…] Nå vil en forsvarsledelse alltid ønske seg flere ressurser, men Jakobsen argumentere godt for hvorfor situasjonen er slik han beskriver.: Marinen mangler skip, flyvåpenet er inne i et «generasjonsskifte» når det gjelder materiell og en av tre nordnorske bataljoner er omgjort til en beredskapsavdeling.

Deler av dette skyldes uheldige omstendigheter og nødvendig fornyelse, men ikke alt. Og uansett årsak er det uakseptabelt at vårt land skal være så ubeskyttet som det er i dag. Ikke fordi noe angrep synes nært forestående, men fordi det svekker vår posisjon, både innad i Nato og overfor vår store nabo i øst. Dette skjer dessuten i en situasjon med økende spenning i Arktis. […]

Norge må ikke falle for fristelsen til å kompensere for lavere egen forsvarsinnsats med økt amerikansk tilstedeværelse. Det vil skape et inntrykk av Norge som et slags framskutt hangarskip for amerikanske militærmakt. Det vil igjen skape en helt ny dynamikk i forholdet mellom oss og Russland, og ytterligere destabilisere nordområdene. Det er en enorm forskjell på å kunne få hjelp fra USA om vi angripes, og allerede ha hjelpen på plass. En ”hjelp” som også kan brukes offensivt inn mot Kola. Det haster derfor med å bygge vårt nasjonale forsvar tilbake til det nødvendige minimumsnivå det hittil har hatt. Ikke av hensyn til Russland eller USA, men av hensyn til oss selv. Läs artikel

Samma dag som den unika underjordiska bergsanläggningen på Muskö fyllde 50 år
genomfördes den högtidliga invigningen av Marinstaben på basen. […]

– Etableringen av Marinstaben på Muskö är en direkt följd av den säkerhetspolitiska inriktningen mot ett starkare försvar. Att återskapa Marinstaben är en del av den förändrade ledningsstrukturen i Försvarsmakten, sa marinchefen Jens Nykvist.

Marinchefen konstaterade att Muskö ger ett fortifikatoriskt skydd som är helt unikt, i alla fall när staben nått den permanenta grupperingen inne i berget.

Muskö örlogsbas invigdes av kung Gustav VI Adolf den 30 september 1969, 19 år efter att den börjat byggas. 800 000 kg användes för att spränga ut 1, 5 miljoner kubikmeter berg och skapa en underjordisk anläggning lika stor som Gamla stan. Förutom tre dockor inrymdes slip, kontor, verkstäder, förråd, sjukhus, kök och matsal som kunde servera 2 000 portioner åt gången. Läs pressmeddelande

Beväringarnas försvarsvilja och belåtenhet med sin tjänstgöringstid ligger på en hög nivå, framgår det av slutenkäten för de beväringar som hemförlovades i juni 2019. Med programmet Utbildning 2020 söks bland annat nya urvalsmetoder.

Försvarsviljan och förnöjsamheten för beväringar stadda att hemförlovas har hållits på hög nivå (båda på nivån 4,2 – på en skala 1-5) redan under flera års tid. Även förmännen får tack för sin verksamhet, eftersom de bästa vitsorden i beväringarnas slutenkät är ”Bedömning av stampersonalen” (4,3), ” Bedömning av officersaspiranterna” (4,2) och ” Bedömning av gruppcheferna” (3,9).
På basis av beväringarnas inledningsenkät är de rekryter som inleder tjänstgöringen motiverade och har positiva förväntningar inför sin tjänstgöring. På frågan ”Jag försöker klara av min beväringstjänst på bästa sätt” får vitsordet 4,6. […]

Försvarsmakten har alltid haft ett behov av att utveckla utbildningen till att svara dagens och framtidens behov.  Inom försvarsmakten pågår ett omfattande utvecklingsprogram ”Utbildning 2020” som berör hela utbildningssektorn, med vars hjälp man främst utvecklar de värnpliktigas utbildning till att motsvara 2020-talet behov. I och med kontingent 1/20 startar pilotprogrammet med programmets reformer vid alla truppförband. Senast i slutet av 1990-talet har man genomfört lika stora reformer inom utbildningen.
Konkreta förnyelser är bland annat förändringen beväringsutbildningens struktur, dvs. ändringen av de olika utbildningspaketens längd, planeringen av utbildningen till att bli mera kursbunden, minskandet av auditorieföreläsningar till ett minimum och ibruktagandet av moderna undervisningsmetoder och inlärningsmiljöer (bl.a. en ny version av Försvarsmaktens webbinläringssystem samt nya simulatorer), utvecklandet av urvalssystemet och förhandsinformationen, så att man ännu bättre än förr förmår välja rätt person till rätt uppgift och då också bättre än förr ta hänsyn till personernas civila kunnande och dennes önskemål. Läs pressmeddelande