Bombningar med civila offer – utomrättsligt dödande

Lars-Gunnar Liljestrand

Pentagondokument som New York Times har kommit över visar hur USA:s bombkrig i Mellanöstern och Afghanistan har styrts av ”djupt vilseledande underrättelser” och resulterat i tusentals civila dödsoffer, varav många barn.

Uppmaningar om öppenhet och ansvar för bombningarna har regelmässigt ignorerats.

Tidningen har gått igenom 1300 rapporter där uppgifter om civila som dödats finns med, tvärtemot Pentagons påståenden om ett krig som skall ha genomförts med ”precisionsbomber”

Tidningen kunde inte hitta ett enda fall där militären konstaterat att felaktigheter begåtts och där det resulterat i disciplinära åtgärder.

New York Times har förutom att man granskat Pentagondokumenten även besökt mer 100 bombmål och intervjuat folk på platserna för attackerna.

Ett fall som väckt särskild internationell uppmärksamhet var bombningen i augusti 2021 av Kabul. En drönarattack som enligt officiella amerikanska uttalanden var riktad mot ett fordon lastat med bomber visade sig istället handla om att en afghansk familj på 10 personer dödats.

Liknande fall refereras från attacker mot mål i Syrien.

En talesperson från Pentagon förklarar offren med att man begått misstag och saknat tillräcklig information.

Reportaget är viktigt då det visar vidden av de amerikanska bombningarna.

Ändå blir informationen inte klargörande utan bristfällig eftersom den helt förbigår den folkrättsliga frågan.

Som så ofta landar de amerikanska mediernas rapportering om civila offer i krig i att militären gjort misstag och att den inte tillräckligt skaffat sig underrättelser om målen och de personer som angripits.

Attacker mot misstänkta motståndare, targeted killings, är krigsbrott och utomrättsligt dödande, om offren inte tydligt kan bevisas vara kombattanter som med handlingar direkt attackerar de egna styrkorna.

Utomrättsligt dödande tog fart under de senare åren av president Obamas regering. Den amerikanska allmänhetens stöd hade minskat för dessa krig utan slut och i Afghanistan väckte USA:s och Natos strategi med nattliga räder i afghanska hem våldsam vrede hos den afghanska allmänheten. Dåvarande presidenten Karzai såg sig tvingad att kräva att räderna upphörde.

Sådana operationer fortsatte dock men i mindre omfattning medan istället USA satsade på en kraftig upptrappning av antalet drönarattacker.

Obama tog själv besluten om drönarattackerna som styrdes från kommandocentraler flera hundra mil från bombmålen.

New York Times avslöjanden innebär inga nyheter för dem som under många år följt krigen men är viktiga.

Redan för snart tio år sedan hade flera forskare uppmärksammat resultaten av targeted killings med drönare.

En undersökning av USA:s targeted killings, utförd av de juridiska fakulteterna vid Stanford University och New York University i september 2012, som baserades på intervjuer med drabbade människor i Pakistan, kritiserar hårt den amerikanska administrationens bild av attackerna som ett sätt att eliminera terrorister med minimala effekter på oskyldiga civila.

Man fann att andelen personer som identifierats som dödade i ”high-level”-mål, det vill säga utpekade motståndsmän, var extremt låg  i förhållande till det totala antalet dödade och uppskattades till bara 2 procent. (Lagen mot krig, Celanders förlag 2013 s. 60)

I den offentliga debatten om targeted killings har företrädare för USA:s regering hänvisat till folkrätten och då främst till rätten till självförsvar. Kritiker har tillbakavisat detta och hävdat att targeted killings måste bedömas utifrån internationell humanitär rätt och att terrorister måste bekämpas med polisiära och rättsliga medel samt att folkrätten, där självförsvarsrätten ingår, gäller förhållandet mellan stater och inte mellan en stat och enskilda personer.

USA:s hänvisning till folkrätten håller inte. Förebyggande självförsvar är inte tillåtet enligt folkrätten. Självförsvar enligt artikel 51 i FN-stadgan förutsätter väpnat angrepp. Grundläggande är också att självförsvar endast får utövas vid väpnat angrepp mellan stater. En terrorhandling, som inte utförs på en stats vägnar, är inte ett väpnat angrepp i folkrättens mening.

Philip Alston, professor i juridik vid New York University och FN:s specielle rapportör om folkrättsaspekter på targeted killings, har i en rapport ifrågasatt amerikanska regeringens beslut att låta CIA genomföra drönarattacker. Han har särskilt tagit upp attackerna mot Afghanistan och Pakistan och kallat dem ”den största utmaningen” mot principen att följa folkrätten i väpnade konflikter. ”Det är uppenbart att folkrättens krav på öppenhet och möjlighet att utkräva ansvar överträds i stor omfattning”, säger Alston, och att ”USA har lagt fram en teori om en splitter ny ’lag om 9/11’ enligt vilken man kan kringgå krigets lagar eller hitta på nya tolkningar av dem när det passar”. ( Lagen mot krig, s. 62)

När kriget i Afghanistan avslutades med talibanernas seger har USA hotat med fortsatta drönarattacker från baser långt borta (over-the-horizon-attacker).

Målet anges vara al Qaida och IS och motiveras med att USA har rätt att angripa om Afghanistans regering saknar vilja eller förmåga (unwilling or unable) att själv bekämpa terrorister på sitt territorium.

Liknande argumentation har USA fört fram för att motivera de olagliga attackerna mot mål i Syrien.

Det finns inga uppgifter om att talibanerna skulle överse med terroristgrupper i landet. Tvärtom har de i Doha-överenskommelsen med USA 2020 förpliktat sig att efter förmåga bekämpa terrorister, och rapporter i internationella medier under senare år visar att de också gör det.

Inte heller finns det stöd för att den syriska regeringen skulle tillåta islamistiska terroristorganisationer på sitt territorium.

Viktigast är dock att USA:s doktrin om ”unwilling or unable” inte är folkrättsligt grundad. Utöver USA och några väststater har inte den stora majoriteten av FN:s medlemsstater ställt sig bakom doktrinen.

Vid FN:s generalförsamlings toppmöte 2005 slog staterna enhälligt fast att FN-stadgans våldsförbud gäller oförändrad och kan inte kringgås med hänvisning till begrepp som kamp mot terrorism, humanitär intervention, förebyggande självförsvar eller så kallad responsibility to protect.

Det är viktigt att världsopinionen reagerar kraftigt på uppgifter som de i New York Times om dödade civila genom drönarattacker, men det får inte stanna vid bara fördömanden utifrån avskyn för att oskyldiga människor dödas.

Man måste även ta upp att det handlar om utomrättsligt dödande och brott mot folkrätten och humanitär rätt.