Redaktionen

Tisdag den 13 december diskuterade riksdagen regeringens proposition om fortsatt svensk trupp i Afghanistan. Det gäller 30 militärer som skall verka som rådgivare, utbildare och stödjare till afghanska armén.

De svenska militärerna ingår i den Nato-ledda Resolute Support Mission (RSM). Insatsen var planerad av USA att pågå under 2015 för att sedan halveras under 2016 och i huvudsak avslutas helt 2017. Nu förlängs styrkan till slutet av 2017, och regeringen kan inte säga när insatsen kommer att avslutas.

Debatten i riksdagen speglade den otydlighet som finns kring uppdraget. Liberalernas Allan Widman efterlyste ”utvärderingsbara mål för insatsen. Hur solidarisk man är kan man inte fortsätta förnya en insats i det evinnerliga. Man måste skapa en bild av vart man är på väg, vilka kriterier som gäller för en så kallad exit och så vidare.”

Läs mer

Tisdag den 13 december diskuterade riksdagen regeringens proposition om fortsatt svensk trupp i Irak.

För två år sedan beslöt riksdagen att Sverige skall sända 35 militärer för rådgivning, utbildning och stöd åt kurdiska peshmerga, en av de stridande grupperna, som bekämpar IS i norra Irak.

Sveriges militära insats ingår i den USA-ledda koalitionen mot IS i Irak. På den här sajten har vi tidigare kommenterat bristen på folkrättsligt stöd för insatsen som saknar mandat från FN:s säkerhetsråd.

Med den nya propositionen vill regeringen fördubbla antalet militärer till 70 och även kunna placera dem i andra delar av Irak än enbart norra delen.

Riksdagens utrikesutskott har dock begärt att regeringen skall återkomma till riksdagen med besked om var i landet militären skall placeras och att insatsen skall följas upp med utvärdering. Detta fick stöd av riksdagen.

Karin Enström från Moderaterna förklarade: ”Det betyder att riksdagen måste ha kännedom om hur och var det svenska bidraget ska verka. I både propositionen och under de föredragningar som vi i utskottet har fått har informationen till oss inte varit tillräcklig om var det svenska styrkebidraget skulle vara verksamt, förutom i norra Irak. Utskottet är därför inte berett att tillstyrka en utvidgning av det geografiska operationsområdet för det svenska styrkebidraget.” Vidare underströk hon kravet att regeringen kommer tillbaka till riksdagen med en återrapport om utvärdering av insatsen.

Kenneth Forslund från Socialdemokraterna gick med på detta.

Samtidigt framgick hur oklart allt är kring förslaget att fördubbla styrkan. Regeringen har i dagsläget ännu inte slutfört diskussionerna med USA-koalitionen om på vilken av de fyra baserna utöver Erbil, där Sverige nu opererar, som vi skulle kunna bidra med utökade militära insatser. Sverige har framfört sina önskemål till koalitionen om placering.

Läs mer

Idag den 13 december tar riksdagen ställning till en proposition från regeringen om fortsatt svensk trupp i Afghanistan.

Sverige har deltagit i den militära interventionen sedan 2002 med varierande förklaringar: bekämpa terrorism, kvinnors rättigheter, flickskolor, motverka korruption och droghandel, bygga ett rättssamhälle med mera. Sammantaget brukar detta benämnas ”statsuppbyggnad och utveckling”.

USA står och har stått för den avgjort största insatsen vad gäller både finansiering och antal soldater. USA är i Afghanistan av ett enda skäl: sin egen säkerhet.

Richard Holbrooke, som var USA:s specielle representant för Afghanistan och Pakistan, slog fast: ”Att omvandla det afghanska samhället är inte vårt uppdrag. Flickors skolgång kan vara en viktig fråga på många håll. Vi är i Afghanistan utifrån våra egna  nationella säkerhetsintressen.”

Så är det och det har varit känt för alla någorlunda initierade under lång tid. President Obama definierade USA:s ”klara och fokuserade mål” som att bekämpa terrorismen och att avväpna och besegra al Qaeda, inget annat. I sitt stora programtal på hösten 2009, då han på militärskolan West Point meddelade upptrappning i Afghanistan med 30 000 soldater, var enda skälet USA:s egenintresse att bekämpa terrorism.

På Svenska Afghanistankommitténs stora internationella seminarium den 8–9 december den gångna veckan, ”Afghanistan’s Road to Self-Reliance”, framträdde en rad kända experter på Afghanistan. Bland dem var professor Barnett Rubin, rådgivare till USA:s administration särskilt för afghanska frågor. Med brutal öppenhet sade Rubin:

”Jag hoppas att jag inte kommer att göra er besvikna men de verkliga målen Afghanistan i är inte en insats för statsbyggnad och utveckling.

Läs mer

”Att upprepa felaktigheter, halvsanningar och ibland rena lögner syftande till att skapa en ’alternativ verklighet’ är något som i sin förlängning kan slita sönder och skapa djupa sår i demokratiska samhällen”, skriver försvarsminister Peter Hultqvist i senaste numret av Allmänna Försvarsföreningens tidskrift Vårt Försvar. ”Därför är det så oerhört viktigt att sätta ljuset på och avslöja det som är systematisk desinformation och som bottnar i medvetet planerade påverkansoperationer.”

Varningen är förvisso befogad. Försvarsministerns fokus är emellertid ensidigt inställt på rysk påverkan – artikeln har också rubriken: ”Desinformation – avsändare Ryssland”. Som om desinformation och propaganda skulle vara ryska specialiteter, när de sedan urminnes tider ingår i varje stormakts repertoar av verktyg för inflytande, som ibland kan ta sig formen av ren utpressning. Som exempel på ryskt agerande anför Hultqvist vad han uppfattar som osakligheter i motståndet mot det så kallade värdlandsavtalet med Nato som Sveriges riksdag godkände tidigare i år:

Läs mer