EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker: Vi måste ta ansvar för vårt eget försvar, Expressen

Vi har alltför länge förlitat oss på andras militära styrka. Vi måste nu gripa chansen att ta ansvar för vårt eget försvar. Detta är vi skyldiga våra medeuropéer, skriver EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker…
EU har redan de verktyg som behövs för att övergå från det nuvarande lapptäcket av bilateralt och multilateralt militärt samarbete till effektivare former av integration på försvarsområdet. EU-fördraget ger en möjlighet till ett varaktigt, strukturerat samarbete för alla medlemsstater som önskar och kan gå vidare tillsammans. Jag tror att tiden är inne för att använda oss av den.
Detta tillvägagångssätt kompletterar vårt samarbete med Nato, som är av avgörande betydelse för vår framtid. När allt kommer omkring hör 22 av våra medlemsstater till försvarsalliansen. Men vårt Natosamarbete kan inte längre användas som ett bekvämt alibi för att argumentera mot självständiga europeiska insatser.

Vi har alltför länge förlitat oss på andras militära styrka. Vi måste nu gripa chansen att ta ansvar för vårt eget försvar. Detta är vi skyldiga våra medeuropéer, eftersom det först och främst är Europas befolkning som driver på ett närmare försvarssamarbete.I nästan alla EU-länder ser man säkerheten som en av de tre viktigaste prioriteringarna, och tre fjärdedelar av européerna är positivt inställda till en gemensam säkerhets- och försvarspolitik. Läs artikel

Gränsbevakningsmännens befogenheter utvidgas för att bemöta hybridhot, valtioneuvosto.fi

Gränsbevakningsväsendets befogenheter planeras utvidgningar för att Gränsbevakningsväsendet snabbt och effektivt ska kunna ingripa också i s.k. hybridhot såväl självt som i samarbete med andra myndigheter. Avsikten med ändringarna är att förbättra Gränsbevakningsväsendets och därigenom också andra myndigheters kristålighet och förmåga att hantera omfattande störningar…

Det föreslås att det i gränsbevakningslagen tas in bestämmelser om befogenheter för de värnpliktiga som fungerar som stöd för Gränsbevakningsväsendet. Enligt förslaget kan de värnpliktiga på begäran av gränsbevakningsmän av särskilda skäl t.ex. uppta signalement, reglera trafiken och utföra säkerhetsvisitationer. De värnpliktiga ska inte användas i farliga uppgifter.

En gränsbevakningsman föreslås ha rätt att ingripa i användning av en obemannad luftfarkost eller en drönare genom att vid behov använda maktmedel och tekniska åtgärder. Det ska dessutom vara möjligt att en gränsbevakningsman lokaliserar fjärrstyrningsanordningen för att hitta användaren. Befogenheterna är nödvändiga t.ex. för att garantera sjöräddningshelikoptrarnas verksamhet. Läs artikel

EU-kommissionen presenterade diskussionsunderlag på försvarsområdet, regeringen.se

EU-kommissionen lämnade den 7 juni ett diskussionsunderlag med reflektioner rörande utvecklingen av det EU:s säkerhets- och försvarspolitiska samarbetet. Underlaget kommer att vara föremål för EU-samråd under hösten 2017.

I mars 2017 lämnade EU-kommissionen en så kallad vitbok om EU:s framtid. Vitboken innehåller fem scenarier för hur EU skulle kunna förändras fram till 2025 beroende på vilken riktning man väljer att gå. Avsikten är också att Europeiska rådet ska anta slutsatser om framtidsfrågor i december 2017.

För att fördjupa diskussionen ytterligare presenterar kommissionen under året diskussionsunderlag på fem områden. Ett av dessa rör EU:s framtida försvar. Kommissionens dokument kommer att diskuteras vid högnivåkonferensen om säkerhet och försvar i Prag den 9 juni, där bland annat kommissionsordförande Juncker kommer att delta.
Sverige ser EU-kommissionens diskussionsunderlag som ett av flera inlägg i en pågående allmän debatt om EU:s framtid och att mycket återstår innan en gemensam linje kan slås fast. Läs pressmeddelande

EU-försvaret tog just två kliv fram – utan Sverige, omeuropa.se

Sverige är inte med ombord när EU nu övergår från att prata till att handla, apropå planerna på europeiskt försvarssamarbete.

På onsdagen lade EU-kommissionen fram det förslag man utlovade förra hösten, om hur EU-budgeten kan användas för att stärka försvarssamarbetet i Europa.
Det är en försvarsfond, värd cirka 5,5 miljarder euro om året.

Fonden får två uppgifter varav den första redan har tjuvstartat – det handlar om gemensam forskning i försvar.  EU-kommissionen styr nu 25-90 miljoner euro till sådan forskning under de närmaste åren.
När nästa sjuårsbudget inleds, år 2019, hoppas EU-kommissionen att totalt 500 miljoner euro kan gå till militär forskning. Läs artikel

EU-pengar till nya försvarssystem, Sveriges Radio

EU-kommisisonen föreslog i dag nya miljarder till forskning och upphandling av försvarsmateriel. Det här är första gången som pengar ur EU:s budget går till försvaret. EU-kommissionen föreslår en försvarsfond på drygt 50 miljarder kronor per år som ska finansieras gemensamt av EU och av medlemsländerna. Syftet är att få ned kostnaderna för upphandling av nya försvarssystem som drönare, helikoptrar eller stridsvagnar.

Enligt EU-kommissionen kan medlemsländerna spara upp till 30 procent av sina försvarsutgifter genom att samarbeta. Det ger stordriftsfördelar, och främjar gemensamma standarder inom EU. I dag har EU-länderna till exempel 17 olika typer av stridsvagnar, medan USA har en, och 20 olika typer av stridsplan medan USA har sex. Från och med 2021 ska 1,5 miljarder euro ur EU:s budget årligen gå till forskning, till exempel för att ta fram prototyper av drönare och robotar. Det här är första gången som EU-pengar går till militära ändamål.  Läs artikel

Sverige och Finland genomför inspektionsflygning i Ukraina, puolustusvoimat.fi

Finland genomför tillsammans med Sverige en gemensam Open Skies -inspektionsflygning i Ukraina 5 – 9 juni 2017. Sverige verkar som lednation (Lead Nation, LN). Över den gemensamma flygningen har man mellan Sverige och Finland tecknat ett Technical Agreement -avtal (TA), där man beskrivit deltagarnas ansvar, skyldigheter samt kostnadsfördelning…

Open Skies är ett avtal vars målsättning är att främja öppenhet och säkerhet i Europa. Avtalet möjliggör för medlemsländerna att utföra observations- och fotograferingsflygningar i de andra medlemsländernas luftrum i enlighet med en på förhand uppgjord flygningsplan. Finland anslöt sig till avtalet i februari 2003. Läs artikel

The four pillars: Strengthening national security and resilience, Helsinki Times

Closer to home, the situation in the Baltic Sea region is not only a reflection of other conflicts. The real elements of tension are there – Russia and NATO’s increased military presence in the Baltic Sea, the lack of dialogue between east and west, Finland’s geographical location between the western states and Russia, and the Baltic Sea as a strategic transportation route. Despite this, there is much we can do to strengthen Finland’s position in such a world and to enhance both our national security and resilience. In this I invoke the four pillars.

The first two pillars are a wise foreign policy and a credible defence. I strongly believe in the importance of a consensual foreign policy underpinned by effective diplomacy as the best means for creating stability and predictability. For a small country, multilateral organisations such as the European Union and United Nations are without doubt a better option than a world dominated by great powers. Though they are both beset with issues concerning their abilities to operate and mediate, I am certain that the best antidote to the dealings of great powers and their spheres of influence is to contribute to better functioning multilateral organisations, thereby encouraging and fostering greater respect for international rules.

Matti Vanhanen, representing the Centre Party, is a Member of Parliament and Chairperson of the International Affairs Committee. He is a presidential candidate in the 2018 election. Läs artikel

Tal av republikens president Sauli Niinistö vid paraden på försvarets fanfest i Helsingfors den 4 juni 2017, presidentti.fi

…Vår säkerhetssituation har jag ofta beskrivit i form av fyra pelare. De är aktuella även i dag. Våra pelare är det nationella försvaret och säkerheten, den västliga integrationen, relationerna med Ryssland samt det internationella systemet, särskilt dess struktur, regelbaserade system och kontrollerbarhet. Pelarna är inte statiska, utan de lever i tiden. De står också i kontinuerlig växelverkan med varandra. Och ju bättre de står i balans med varandra, desto stabilare är Finlands ställning.

Vi är ännu länge tvungna att tåla instabilitet i världen. Därför måste vi också värna om vår starkaste stöttepelare – ett trovärdigt nationellt försvar. Vår försvarsmakt har under de senaste åren med framgång genomfört betydande reformer. Driftsystemet går emellertid inte att uppdatera med en gång, utan vi måste ständigt arbeta på det. Detta kräver både resurser och en framtidssyn om hur vårt försvar ska utvecklas.

I allt vad vi gör är det bra att minnas att vår starka försvarsmakt utgör en hög tröskel för fienden, men samtidigt är den en orsak till samarbete för våra vänner…

Den allmänna värnplikten, som har existerat lika länge som det självständiga Finlands försvarsmakt, har alltid varit den solida grundstenen i vårt försvar. Systemet har ibland granskats med kritiska ögon, och många andra länder i Europa har kört ner sina system. Finland har däremot konsekvent hållit fast vid sitt system, och det är bra. Nu tänker många av de länder som har lagt ner sina system återinföra det som de redan en gång har avvecklat.

Läs mer

Ja till svenskt deltagande i EU:s marina operation Atalanta (UFöU5), riksdagen.se

Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om svenskt deltagande i Europeiska unionens marina insats, Atalanta. Insatsen arbetar med säkerheten på vattnet utanför Somalias kust. Regeringen föreslår att Sverige under högst tre månader 2017 ställer en beväpnad styrka till förfogande för att delta i Atalanta. Styrkan ska bestå av högst 135 personer. Deltagandet ska gälla under förutsättning att det även fortsättningsvis finns ett giltigt mandat för styrkan enligt beslut i FN:s säkerhetsråd.

Särskilt yttrande (SD)

Björn Söder (SD) och Mikael Jansson (SD) anför:  EU:s marina operation Atalanta inleddes den 8 december 2008 och har sedan dess förlängts vid åtskilliga tillfällen. Det svenska deltagandet i insatsen har vid fyra tidigare tillfällen varit föremål för riksdagens ställningstagande, senaste gången i december 2014. Sverigedemokraterna är i grunden starkt kritiska till militära insatser inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, men konstaterar, liksom vid tidigare behandlingar i samma ärende, att insatsen har ett folkrättsligt mandat enligt beslut i FN:s säkerhetsråd och att den också gynnar svenska intressen. Därför bifaller även Sverigedemokraterna det svenska deltagandet i enlighet med propositionen.  Vidare anser Sverigedemokraterna att det, liksom vid andra internationella insatser, bör göras en ordentlig utvärdering och uppföljning av deltagandet och att riksdagen bör få ta del av en sammanställning av erfarenheter som hittills gjorts av den svenska insatsen genom en återrapport till riksdagen. I en situation där Sverige inte har ett existensförsvar att tala om, samtidigt som det säkerhetspolitiska läget i vår omedelbara närhet ser fortsatt allvarligt ut, anser vi det inte vara lämpligt att ytterligare belasta försvarsbudgeten. Läs protokollet

Niinistö: Anfall mot Estland inte sannolikt, svd.se

Finlands president Sauli Niinistö avfärdar att Ryssland skulle kunna anfalla Estland.

– Då skulle det bli en sammandrabbning mellan Ryssland och Nato. Därför uppstår inte ens en sådan situation, säger han.

Skulle Finland tvingas hjälpa Estland militärt i en sådan situation? Det är en diskussion som pågått under den senaste tiden.

– Man måste inse att om krig skulle föras i Estland och Baltikum, så är Nato delaktig i det, säger Niinistö i en lång intervju i kvällstidningen Ilta-Sanomat

Han tror inte på någon begränsad styrkemätning. I stället skulle det innebära en mycket storskalig krigföring.  Niinistö upprepar i intervjun att han inte tror att det någonsin kommer att hända. Han korrigerar också frågeställningen.

– Den rätta frågan vore förstås, skulle Finland hjälpa Nato att hjälpa Estland. Läs artikel

Dags för 2020-talets militärblock, Jan-Erik Andelin, ledare i hbl.fi

…Europa har på kort tid tagit konsekvenserna av att Storbritannien lämnar unionen och att USA:s nye president Donald Trump har signalerat att Europas sak inte är Amerikas som förut. I november antog EU-parlamentet en resolution om att öka anslagen för försvarsforskning och talar nu också öppet om en europeisk försvarsunion som komplement till Nato, ett ”militärt Schengen”. Det är minsann en rask framryckning att vi skissar ett militärblock för 2020-talet inom samma yttre Europagränser där vi hittills inte ens har kunnat enas om en gemensam gränsbevakning.

EU frångår snabbt de 27 staternas homogeniserade konsensusunion; medlemsstaterna ska nu få delta på olika nivå som de vill. En försvarskärna där Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien tänker sig kunna vara framtidens innersta allians i Europa utkristalliserar sig – redan sammanknutna av gemensam militärindustri…

Svallvågen av det här verkar inte helt ha nått Finland. Riksdagsdebatten i torsdags om vår Europapolitik tycktes fortfarande mest handla om det gamla käbblet om ”Bryssel”…

Niinistö har envist hållit fram möjligheterna till också andra försvarslösningar i Europa än en blind tro på Nato. Nu kan den plötsliga vändningen kring ett alleuropeiskt försvar ha blivit ett ”vad var det jag sa” som kan bära Sauli Niinistö långt bland Europas statsledare…

På sista raden noterar vi att pacifismen som idé i Europa är lika mycket ur mode som galoscher för herrar. Ett ideellt gräsrotsarbete för icke-våld och praktisk fred är närmast utdött som genre, och en ikon som Mahatma Gandhi är mer eller mindre, med den elake Winston Churchills ord, ”en halvnaken fakir” ur det förflutna. Läs ledaren

Peter Hultqvist och Finlandsdoktrinen, unt.e

Men ibland ser man att en enskild politiker ges en avgörande roll.

När Peter Hultqvist trädde till som försvarsminister ställdes han inför krav som Rysslands upprustning och aggressiva politik skapade. Samtidigt var han låst av det socialdemokratiska partiets Nato-motstånd. Det hela förvärrades av en ovillig finansminister och en utrikesminister vars feministiska utrikespolitik inte omfamnade idén om mer pengar till försvaret. Han måste alltså finna en lösning som var godtagbar för partiet, men också få stöd i regeringen. Den lösning han valde har sin förklaring i hans egen familjebakgrund. Hans mor kom som krigsbarn till Sverige när Stalin anföll Finland och han har flera släktingar på andra sidan Bottenviken. Det betyder att Hultqvist från barnsben lärt sig förstå de lidanden ett krig innebär. Men även att ett litet land med stark vilja och en portion tur kan försvara sin frihet. Hans bakgrund skapar sannolikt även en realistisk syn på Ryssland under Putin.

Från dag ett torgförde han behovet av en svensk-finsk samverkan…

Hultqvists Finlandsdoktrin var således född i ett storstrategiskt sammanhang och de flesta frågorna fick sina svar. Det som var omöjligt med Nato gick alltså an med USA. Tystnaden inom socialdemokratin var djup. Så kom Donald Trump och vår säkerhetspolitiska trygghet försvann över natt. Trots utfästelser från den nye amerikanske försvarsministern bör vi begrunda det vi nu har upplevt. Vår säkerhet kan aldrig göras beroende av att en stormakt uppfyller sina löften. Varje dag i många år framåt måste vi målmedvetet sätta vårt försvar på fötter igen. Först då kan vi påverka att USA eller Nato i sina operationsplaner tar hänsyn till svenska intressen runt Östersjön. Läs artikel