Redaktionen

The 12th Asia-Europe Meeting (ASEM12) was held on 18-19 October 2018 in Brussels, Belgium, hosted by the European Union and chaired by the President of the European Council, Donald Tusk. The meeting was attended by the Heads of State and Government, or their high-level representatives, of 51 Asian and European countries, the President of the European Commission and the Secretary-General of ASEAN.[…]

Leaders stressed that recent international developments have boosted the relevance of ASEM as a building block for effective multilateralism and the rules-based international order anchored in international law and with the United Nations at its core. […]

They highlighted the vital need of maintaining an open world economy and upholding the rules-based multilateral trading system, with the World Trade Organization at its core. Leaders stressed their commitment to comply with WTO rules, cooperating on rendering its dispute settlement system more effective, and redoubling on-going efforts aimed at WTO reform. […)

Leaders underlined their commitment to uphold the global non-proliferation regime and to ensure the full implementation of the obligations derived from all relevant international instruments and the UN Security Council Resolutions, as well as the importance of nuclear safety.[…]

With regard to Iran, Leaders reiterated their collective support for diplomatic dialogue and the Joint Comprehensive Plan of Action endorsed by the UN Security Council in Resolution 2231 which is working and delivering on its goal, namely to ensure the exclusively peaceful nature of Iran’s nuclear programme. Leaders recognised that, alongside full and effective implementation by Iran of its nuclear related commitments, the lifting of sanctions including the consequences arising from it constitutes an essential part of the JCPOA. Preserving the nuclear deal with Iran is a matter of respecting international agreements, and promoting international security, peace and stability. Läs deklarationen

Samtidig som vi denne høsten markerer at det er 100 år siden slutten på 1. verdenskrig, avholdes NATO-øvelsen Trident Juncture. 50.000 soldater vil delta i en av de største militærøvelsene på norsk jord. Våre egne soldater utgjør bare 10 prosent. NATO-øvelsen trekker også inn nøytrale land som Sverige og Finland, og representerer dermed enda et skritt i utviklingen mot å integrere disse landene enda mer i NATOs (les USAs) globale strategi. […]

Den engelske avisen The Telegraph intervjuet nylig den britiske forsvarsministeren. Han kunne fortelle at de nå oppretter en militærbase for 800 kommandosoldater i Nord-Norge. Dette som et svar på angivelig russisk aggresjon «in our back yard». Det er skremmende at den britiske ministeren omtaler vår landsdel som «deres bakgård». Det viser at de betrakter Nord-Norge som en slagmark i en potensiell krig mot Russland.

Norge er i ferd med å ødelegge kontakten som er bygd opp i nord. Vi har tross NATO-medlemskap klart å samarbeide med vår nabo i øst uten de store konfliktene. Vi er blitt enige om en grense i Barentshavet, og vi har forvaltet felles ressurser til beste for begge land. Fiskebestandene i Barentshavet kan stå som eksempel på en vellykket felles forvaltning som begge land burde kunne bygge videre på for fredelig sameksistens i et hittil fredelig hjørne i verden. I stedet settes denne omforente enigheten på spill. Det blir ikke noe bedre av at regjeringen lar være å invitere russiske myndigheter til 75-års jubileet for frigjøringen av Finnmark. Det vi trenger er dialog og da bør en slik anledning benyttes. Läs artikel

Den här kfö:n eller krigsförbandsövningen var man dubbelt så många. I runda tal 600 soldater och befäl från både 34:e och 35:e hemvärnsbataljonerna. Det blir dubbelt så bra. Moment som ska tränas blir mer effektfulla när man är fler tillsammans. Det blir också en möjlighet att både ensa kunskaper och dra nytta av respektive bataljons olikheter. Läs artikel

Både i Kina och USA talas det nu om att handelskriget nått ett stadium som innebär inledning av ett nytt kallt krig.

Samtidigt talas det i kinesiska media mycket om att Donald Trump’s handelspolitik syftar till att knäcka tillväxttakten i den kinesiska ekonomin – och gör det i ordalag som anknyter till Kinas målsättning att vara en ledande nation år 2049, hundra år efter folkrepublikens grundande. I självsäkra uttalanden framhäver man Kinas beslutsamhet att nå det målet även om USA eskalerar konflikten.

Hittills har Kina inte visat någon tvekan om att man kan vinna ett handelskrig med USA, men man har vidtagit många åtgärder för att gardera sig. Kravet på storleken av bankernas skyldighet att hålla reservkapital har minskats för att balansera effekten av en uppbromsning av den ekonomiska tillväxten på grund av minskad handel med utlandet. Centralbanken köper guld.  Man upprättar också en femårsplan för jordbruket för att garantera självförsörjning med livsmedel. Man överväger vidare ett ryskt anbud om att få odla sojabönor på särskilt reserverade områden i Sibirien, som skall ersätta import från USA. Läs artikel

Teori blandat med praktiska moment som avslutades med examen i form av granatkastarskjutningar. Efter fyra utbildningsveckor har Försvarsmakten numera tillgång till elva nyexaminerade eldledare som i framtiden kommer arbeta med funktionen indirekt bekämpning.

Artilleriets uppgift är att skjuta indirekt eld vilket innebär att pjäserna inte ser sitt mål när de skjuter. Därför behövs en sensorenhet som meddelar positionen för granaternas nedslagsplats.
Det arbetet faller till eldledarna som beroende på förbandstyp antingen innästlar bakom fiendens linjer för att kunna observera fientliga styrkor, alternativt understödjer ett manöverförband med indirekt eld.
Som funktionsansvariga för funktionen indirekt eld är en av Artilleriregementets uppgifter att genomföra utbildning av nya eldledare. Läs pressmeddelande

Utdrag från Svensk säkerhetspolitik under det kalla kriget – öppen för olika tolkningar? Symposium den 25 maj 2011 vid Stockholms Universitet

Säkerhetspolitik är ett begrepp som kommit sent in i svensk akademisk och samhällelig debatt. Traditionellt har det rått en klyfta mellan å ena sidan diplomati och utrikespolitik, och å den andra försvarspolitiken. Den utrikespolitiska kulturen har dominerats av utrikesdepartementet med dess koncentration på att med diplomatiska medel reducera motiv för angrepp från Sovjetunionen och dess allierade, medan försvarsmakten har skött sitt uppdrag genom att inom angivna budgetramar utforma ett försvar kapabelt att motstå sådana angrepp. Ett inom utrikesförvaltningen populärt uttryck var att utrikespolitiken utgjorde den främsta försvarslinjen (någon gång också använt av Olof Palme).
Under det tidiga sjuttiotalet blev begreppet säkerhetspolitik efterhand en del av den svenska vokabulären även om sedan dess dualismen diplomati och försvar alltjämt tycks hålla greppet om media och vissa akademiska miljöer. För seriösa försvarspolitiska överväganden och utvärderingar av Sveriges politik under det kalla kriget har dock definitionen av begreppet säkerhetspolitik kommit att innebära en politisk/utrikespolitisk styrning av försvarets inriktning fastlagd i demokratisk ordning av statsmakterna, det vill säga regering och riksdag. Liksom i alla mogna demokratier
har krigsmakten/försvarsmakten att följa de fastlagda riktlinjerna. Läs hela anförandet , sid 14-19

[…] We welcome that Turkey and Russia have reached an agreement on ceasefire in Idlib. A military offensive in Idlib would not only have catastrophic humanitarian consequences, but it would have put at risk a credible political solution. […]

The ceasefire in Idlib offers an opportunity to reinvigorate the UN-led political process. This opportunity must be seized. As agreed by this Council, the first step towards a sustainable political solution, in line with resolution 2254, is the establishment of a constitutional committee. We must now join efforts and support and insist on the swift establishment of this Committee. […]

This agreement can and should be used to reinvigorate the UN-led political process. Only the UN has the legitimacy and the credibility for a viable and enduring political solution in line with the resolution 2254. Läs uttalandet

Med en samtidig avfyring av 36 granater genomförde FMV en verifieringsskjutning av det anti-ubåtsvapen som 2020 ska finnas på två minröjningsfartyg.

”Om Finland blir anfallet, borde finländarna enligt er åsikt försvara sig med vapenmakt i alla situationer, även om resultatet förefaller osäkert?” Sju av tio finländare besvarar frågan jakande. Åtta av tio förespråkar allmän värnplikt. Relationen mellan medborgarna och försvaret rymmer trots detta också mycket annat. Försvarshögskolans forskningsprojekt TAHTO2 flyttar fokus från försvarsviljan till försvarsrelationen.[…]

Försvarsviljan har varit föremål för många olika undersökningar i olika sammanhang under flera års tid. Målsättningen med forskningsprojektet TAHTO2 är att förutom att presentera statistiska uppgifter direkt lyfta fram medborgarnas synpunkter som underlag för debatten om försvarsfrågor.

– För att kunna utveckla medborgarnas roll inom arbetsfördelningen som avser säkerheten i samhället, behöver vi mer forskningsdata om medborgarnas relation till försvaret, betonar Tallberg. Läs artikel

[…]Mitt anliggende er den doble operative ubalansen som er i ferd med å bli synlig. Et forsvar med en operativ ubalanse i kapasitetene forsvarsgrenene imellom og en ubalanse internt i Hæren.

Norsk luftmakt er prioritert på bekostning av Sjøforsvaret og Hæren innenfor den budsjettrammen som er gitt. Med andre ord har «noen» lykkes med å overbevise beslutningstagerne, til tross for all nyere empirisk og krigshistorisk kunnskap om det motsatte, at luftmakt er svaret på nasjonens forsvarsproblemer.

Et sjøforsvar med fremtidig fire ubåter og fem fregatter skal ivareta operasjoner i enorme egne havområder. Det er verdt å minne om at ikke alle disse fartøyene er tilgjengelige til en hver tid.

Hæren skal forsøke å skape kampkraft ut av én fragmentert og geografisk oppdelt brigade. […]

Det er dødelig risikosport og respektløst overfor Hærens soldater og ledere. Det er verdt å dvele ved hvem som har det ultimate ansvaret for risikotagningen. Läs artikel