Vad har en ny ÖB för uppgift? Carl Björeman i Dala-Demokraten

Sverige ska byta överbefälhavare, ÖB, om en månad. Sverker Göranson avgår 30 september. Några självklara kandidater till efterträdare har inte presenterats i massmedierna. Ännu mindre har ÖB:s uppgifter diskuterats. Denna brist har haft ödesdigra följder.Lennart Ljung (ÖB 1978-86) och Owe Wiktorin (ÖB 1994-2000) bildade skola i denna sak. De tog som uppgift att i första hand främja flygindustrins intressen. Utan Ljungs aktiva medverkan hade JAS-projektet knappast ha kunnat beslutas i början av 1980-talet. Wiktorin manövrerade listigt i slutet av 1990-talet för att statsmakterna i 1996 års försvarsbeslut skulle besluta om att beställa delserie 3 av JAS, trots minskande risk för invasion. SAAB kunde leva vidare. Läs artikel

Debatt i riksdagen om försvaret av Gotland 27 aug

Försvarsminister Peter Hultqvist besvarade i riksdagen torsdagen den 27 augusti frågor om krigsförbandens övningsmöjligheter bland annat på Gotland. I sitt svar framhöll försvarsministern vikten av att få till bra förutsättningar på Gotland och behovet av att luftvärnsförbanden ska öva där i ökad utsträckning. Det finns många skäl till varför landet måste ha militär verksamhet på Gotland. Den som behärskar Gotland har enligt försvarsministern ett avgörande inflytande på hur luftrummet och sjöläget ser ut i förhållande till Baltikum. Vi ska ha en verksamhet på Gotland precis enligt försvarsöverenskommelsen. Vi ska stärka den på Gotland. Läs riksdagens snabbprotokoll: Riksdagsdebatt

Referat: Niinistö talade för ett trovärdigt försvar på finska ambassadörsdagarna

Finlands president Sauli Niinistö talade nyligen på de finska ambassadörsdagarna. Han tog upp Finlands försvar och nämnde det faktum att landets östgräns är längre än Natoländernas sammanslagna gräns mot Ryssland. Han sade att landets nationella säkerhet hela tiden måste vara under lupp eftersom vi lever i osäkerhetens tid och vi i första hand ansvarar för vårt eget lands försvar.

– Vi måste förstärka försvaret och modernisera underrättelseverksamheten. Även om resurserna inte ökar måste vi använda resurserna effektivare, sade Niinistö.

Niinistö nämnde ökat försvarssamarbete med Sverige, Natosamarbete och dialog med Ryssland som de främsta verktygen för ett bättre försvar.

– De stora har råd med stora misstag, men de små nödvändigtvis inte ens med små misstag, sade presidenten.

Däremot anser presidenten att Finland inte har förpliktelser att delta i försvaret av de baltiska länderna. Läs artikel

Ideologi ingen bra säkerhetspolitisk grund, Anders Björnsson

På denna sajt har vi flera gånger framhållit att frågan om svenskt Nato-medlemskap har blivit en nationell splittrarfråga. Kampanjen för medlemskap undergräver i sig endräkten och –potentiellt – även försvarsvilja. Den skär också tvärs igenom de politiska partierna. Kända liberaler som Hans Blix och Olof Kleberg har markerat att de inte är överens med sin partilednings reservationslösa medlemskapsvurm. Också Anders Mellbourn, Dagens Nyheters förutvarande chefredaktör, har med sitt engagemang i ”Mänsklig säkerhet” gjort ett ställningstagande i den interna folkpartikonflikten.

Nu kommer också sprickor i dagen inom landets största partiorganisation, SAP. Den socialdemokratiska ministären Löfven har envetet avvisat Nato-medlemskap som en svensk politisk option. Men medlemskapsförespråkaren Widar Andersson, chefredaktör för Folkbladet, före detta socialdemokratisk riksdagsman, går och hoppas på ett ”EU-under”: att regeringen ska ta sina väljare och sitt partifolk med överrumpling, det vill säga ställa partikongress och partidemokrati åt sidan. Anderssons argumentation kunde ha en viss bärighet om det var så att nationens fortbestånd och överlevnad stod på spel. Då kan det vara en regerings skyldighet att proklamera undantagstillstånd, bryta löften, upphäva vissa rättsregler och så vidare. Men sådan är inte Anderssons linje. Han vill att regeringen – den nuvarande minoritetsregeringen av socialdemokrater och miljöpartister – ska proklamera normaltillstånd.

Läs mer

Våra veteraner förtjänar bättre, Claes Arvidsson, ledare i SvD

Det är tätt mellan de dåliga framtidsutsikterna för Afghanistan. Så var det värt det? Att besvara den frågan är vi skyldiga de 9 000 svenska soldater som sedan 2001 har stridit för fred och säkerhet i Afghanistan. Och deras anhöriga. Fem svenska soldater och två lokalt anställda tolkar har stupat. Det är närmast ett under att det inte har blivit värre.

I pengar räknat har den militära insatsen kostat 10 miljarder kronor. Sverige har också bistått med en miljard i humanitärt stöd och fem miljarder i bilateralt bistånd (och utlovat 8,5 miljarder kronor för perioden 2015–2024). Läs artikel

Bevara den militära alliansfriheten! Gunnar Lassinantti i NSD

En antologi med titeln ”Bevara alliansfriheten!” gavs ut tidigare i år som välbehövlig motvikt till en mångårig pro-Nato-kampanj. Författarna har socialdemokratisk och borgerlig bakgrund.

Alliansfriheten tjänar oss fortfarande väl. Den och Finlands motsvarande ställning har bidragit till stabiliteten och att begränsa militära spänningen i Östersjöregionen och på Nordkalotten. ”Det viktigaste i västs förhållande till Ryssland förblir att förhindra att landet helt isoleras. Att göra Nato än mer kompakt i Östersjöområdet kan knappast minska en rysk misstänksamhet som går ut på att väst försöker inringa Ryssland”, skriver Lennart Uller, tidigare yrkesofficer.Säkerhetspolitiken måste bygga på långsiktiga strategiska bedömningar. Putineran kommer att ta slut. Vi kan redan nu försöka påverka ett post-Putin Ryssland genom att bättre utnyttja kontakterna med ryska civilsamhället som öppnats efter kalla kriget.

Ungliberaler körde över äldre partivänner på Folkpartiets landsmöte för 15 år sedan. Därefter har partiet med numera ett 5-procentigt opinionsstöd bedrivit en massiv propaganda för Natomedlemskap med starkt stöd på borgerliga pressens ledar-, debatt- och nyhetssidor.

Folk och Försvars årliga Sälenkonferenser har utvecklats till en tummelplats för offensiven. Kampanjen har haft ringa framgång i folkopinionen.Läs artikel 

Nordiska fredssamtal i Degerfors: Tung börda på hemvärnarna i landets ytterkant, Björn Forseth

»Den amerikanska regeringen hade också förberett sig genom att år 1960 ensidigt och utan att ha underrättat Sverige beslutat att Sverige i händelse av krig inte fick bli offer för en sovjetisk aggression och hamna i det lägret.« Så berättar Anders Ferm i antologin Bevara aliansfiheten – Nej til Nato-medlemskap! om att Sverige skulle få militärt bistånd ifall vi anfölles av Sovjet. I samma bok bekräftar Rolf Ekéus detta och tillägger: »Ensidigheten i detta åtagande underströks av att denna politik också skulle hemlighållas gentemot USA:s egna allierade i Nato.« Icke desto mindre berättade tre år efter USA:s beslut en svensk officer detta för oss femtonåriga elever på en sommarkurs i FBU, Frivillig befälsutbildning. »Det är inofficiellt«, sa han. När de första Nordiska fredsdagarna i Degerfors ägde rum hade jag precis läst journalisten Mikael Holmströms digra genomgång av den svenska alliansfriheten under det kalla kriget, Den dolda aliansen kallad.

Läs mer

Avsaknad av färdplan är ingen doktrin, Anders Björnsson kommenterar Karin Enström och Hans Wallmark

I en polemik med den socialdemokratiska försvarspolitikern Åsa Lindestam, vars uppfattningar om Sveriges relation till Nato och till Förenta staterna vi har refererat på alliansfriheten.se, gör de två moderata riksdagsledamöterna Karin Enström och Hans Wallmark klart (Dagens Industri 25/8) att deras parti nu har bestämt sig för svenskt Nato-medlemskap och att det enda som återstår är att ta fram en ”färdplan”.

Detta är egentligen vad socialdemokratiska regeringsföreträdare sedan taburettskiftet hösten 2014 hela tiden har hävdat: eftersom regeringen avvisar ett Nato-medlemskap, finns det heller ingenting att utreda, det vill säga någon färdplan är inte aktuell. Men eftersom Moderaterna, liksom ett par andra oppositionspartier, redan bestämt sig för att ”en långsiktig förstärkning av den svenska säkerheten förutsätter ett svenskt Nato-medlemskap”, återstår endast färdplanen!

Läs mer

Ingen sannfinländsk prägel på Soinis utrikespolitik, Svenska Yle

Det hördes få nya linjedragningar då Timo Soini höll vad som har beskrivits som sitt linjetal på ambassadörsdagarna. Frågan om flyktingkrisen lyste med sin frånvaro och kontrasterna mellan ministern Soini och oppositionsledaren Soini var stora.

Det hördes mycket lite av den retorik Timo Soini har gjort sig känd för då han höll vad som troddes bli hans linjetal för utrikespolitiken de kommande åren.

För den som hade väntat sig löften om att Soini tänker sätta sin eller Sannfinländarnas prägel på utrikespolitiken fanns lite att hämta.

– Det är många som har varit nyfikna på vad en ny sannfinländsk utrikesminister kan tänkas ha för agenda. Jag ska nu lyfta fram några ärenden jag med utrikesministeriets och ambassadörernas hjälp tänker driva i ämbetet. Men jag är den här regeringens utrikesminister och binder mig naturligtvis till regeringsprogrammet, sa Soini. Soini kom visserligen med en kritisk släng mot EU:s nuvarande riktning och framförallt eurosamarbetet. Soini beskrev euron som ett fuskbygge som knakar i fogarna under krisernas tyngd. Läs artikel

Sveriges värdlandsavtal med Nato, Per Åberg, advokat

Regeringen kommer under 2016 att be riksdagen godkänna det samförståndsavtal om värdlandsstöd (”Memorandum of Understanding”) med Nato som undertecknades förra året. En stor del av allmänheten uppfattar nog avtalet som en resurs i reserv, något som man alltid kan ta till om det riktigt kärvar i relationerna med den store grannen i öster, men utan förpliktelser i övrigt. Det förhåller sig knappast så.

För det första är avtalet inte enbart i Sveriges intresse. Det ger USA och Nato en möjlighet att flytta fram sina positioner mot öster. För det andra innebär avtalets undertecknande för Sveriges del vissa åtaganden vars räckvidd vi på grund av avtalets vaghet nu inte kan överblicka men som Sverige inte kommer att kunna backa ifrån när de konkretiseras. Avtalet placerar Sverige på ett sluttande plan som leder mot alliansmedlemskap.

Läs mer

Aktiv Säkerhetspolitik 2015 – del 1, Lars Ingelstam på Mänsklig Säkerhet 24 augusti

I början av sommaren beslöt Sveriges Riksdag med stor majoritet om en militär upprustning av vårt land. Nu gäller det att med minst lika stor enighet och beslutsamhet se till att denna militära förmåga inte ska behöva användas. Den militära komponenten i säkerhetspolitiken har länge haft huvudrollen. Alla de andra instrument och möjligheter som kan bidra till fred och avspänning bör nu komma i förgrunden. De måste få ökad politisk uppmärksamhet, förmågor byggas ut och anslag räknas upp. Detta utvecklas i två artiklar av Lars Ingelstam, varav denna är den första. Läs artikel

Vi har fått en ny världsordning, Lars J Eriksson, chefredaktör och ansvarig utgivare på Skånska Dagbladet

Sedan andra världskriget har USA varit den dominerande stormakten i världen, såväl ekonomiskt som militärt. Det har kommit mycket positivt ut ur detta, inte minst att världskommunismens expansion stoppades i Europa och att Kina aldrig expanderat territoriellt under landets mest röda period. Men det finns också anledning att vara mycket kritisk till USA; s politik, som varit en märkligt brygd av politiska strategier och ren okunskap om omvärlden.
Kriget i Vietnam, stödet till diktaturer i Afrika och Asien och interventioner i Sydamerika för att motverka demokratiprocesser i en rad länder, är sådant som hamnar på det amerikanska minuskontot. Läs artikel