Sverige deltog i Natoövning om krishantering

Den 4-10 mars 2015 genomfördes, för 19:e gången, Nato-övningen CRISIS MANAGEMENT EXERCISE 2015 (CMX 15). Övningens syfte är att öva beslutsfattande inom Nato under ett fiktivt scenario där också partnerländer är inbjudna att delta. Sverige deltar med tjänstemän från Försvarsdepartementet, Justitiedepartementet, Utrikesdepartementet och Sveriges delegation vid Nato. Sverige har även tidigare deltagit som partnerland i flera CMX-övningar. Läs mer.

Ska Nato försvara Sverige? Olov Abrahamsson

LEDARE Under torsdagskvällen blir det Nato-debatt i Vetenskapens Hus i Luleå. Arrangörer är Allmänna försvarsföreningen, AFF. Allan Widman (FP) utvecklar sina argument för svenskt medlemskap i Nato. Åsa Lindestam (S) förklarar varför hon och hennes parti vill slå vakt om den militära alliansfriheten. AFF:s initiativ är ett av många tecken på att temperaturen stiger i svensk Nato-debatt.

Två andra tecken är att den nystartade webbplatsen alliansfriheten.se och den nyutgivna antologin ”Bevara alliansfriheten” (Celanders). I den redogör bland andra tidigare försvarsministern Thage G Peterson (S) och förre utrikesministern Hans Blix (FP) för sina argument mot Nato-medlemskap. Läs artikeln.

Medlemskap är ingen fredsgaranti, Per Blomquist och Arvid Cronenberg

I en debattartikel 30/1 i SLA påstår ordföranden i riksdagens försvarsutskott, Allan Widman, att ett Natomedlemskap skulle för överskådlig tid garantera Sverige fred och säkerhet. Det skulle dessutom skapa förutsättningar för ett djupt och förtroendefullt samarbete med övriga nordiska och baltiska länder och vi skulle sitta med i Natos beslutande organ och fatta beslut i avgörande frågor. Det är något annat det än att fegt klamra sig fast vid en världsfrånvänd och överspelad neutralitetspolitik. Vi delar inte Widmans åsikter. Läs artikeln.

Historiskt steg för svensk-finska försvarssamarbetet Peter Hultqvist och Carl Haglund

Det finsk- svenska försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet ges nu ytterligare djup och skärpa. Våra båda länders försvarsmakter har länge övat tillsammans, men nu utvidgas samarbetet till att även gälla operativ planering. Detta ökar på ett skarpt sätt handlingsfriheten för båda länderna vid en kris eller konflikt. Artikel i Dala-Demokraten

DEN BLINDA ALARMISMEN Anders Björnsson

Nato-frågan, det vill säga frågan om ett svenskt medlemskap i den västliga militäralliansen, riskerar att splittra befolkningen – vilket skulle vara ett mycket dåligt utfall ur säkerhetspolitisk synvinkel. Tidigare har detta varit fredad mark, till nationens fördel. Men den riskerar också att utså splittring i flera av de politiska partierna. Därmed kan det uppstå en oklarhet om Sveriges säkerhetspolitiska orientering, under en mandatperiod som inte föregicks av någon stor debatt i denna fråga (utan snarare av en högintensiv propaganda för svensk Nato-anslutning).

Läs merDEN BLINDA ALARMISMEN Anders Björnsson

Nej till Nato – för en självständig svensk utrikespolitik! referat från möte med Pierre Schori den 2 mars

Pierre Schori, tidigare bl.a. kabinettsekreterare och svensk FN-ambassadör, talade i Helsingborg den 2 mars om Nato. Mötet arrangerades av ABF, Enhetsgruppen och Folket i Bild/kulturfront. På mötet deltog omkring 130 personer.

Läs merNej till Nato – för en självständig svensk utrikespolitik! referat från möte med Pierre Schori den 2 mars

Nato och Östersjön, Gunnar Fredriksson

Eftersom säkerhetspolitik måste vara långsiktig och förutsägbar, är det naturligt för dem som varit med länge att tänka tillbaka på den efterkrigstid då vår nuvarande alliansfrihet utformades. Nato var en försvarsorganisation som bildades när Sovjetunionen tog makten i de delar av Östeuropa som Röda armén hade erövrat. Det var ett inslag i det kalla kriget. Östersjöområdet berördes och Finland och Sverige utformade var för sig en alliansfri säkerhetspolitik.

Läs merNato och Östersjön, Gunnar Fredriksson

”Fred och säkerhet” (SOU 2002:108), säkerhetspolitiska utredningen av Rolf Ekéus

I säkerhetspolitiska utredningens betänkande Fred och säkerhet, SOU 2002:108, redovisas och analyseras den säkerhetspolitiska miljö som Sverige hade att verka i under perioden 1969-1989 samt det svenska säkerhetspolitiska agerandet, politiskt och militärt. Utredningen leddes av ambassadören Rolf Ekéus. Här är sammanfattningen av betänkandet SOU 2002_108-Sammanfattning. Hela betänkandet kan läsas här.

Sveriges förhållande till Ryssland , Sven Hirdman

Fyra premisser om Ryssland

  1. Sverige måste alltid förhålla sig till Ryssland. Den ryska stormakten ligger i Sveriges omedelbara närhet och kommer alltid att påverka oss på gott och ont.
  2. Oavsett eventuella problem i den ryska ekonomin och eventuella regimförändringar kommer Ryssland alltid att ha överlägsna militära resurser i förhållande till Sverige.
  3. Den största faran för Sveriges säkerhetspolitik är att vi blir indragna i ett krig med Ryssland. Det vore en katastrof för vårt land. Målet för vår säkerhetspolitik är att undvika detta.
  4. Sverige har ett långsiktigt intresse av att Ryssland utvecklas till ett land med stabila demokratiska institutioner, väl integrerat i övriga Europa, med en välmående befolkning, som lever i harmoni inom sitt eget land såväl som med sina granländer.

Läs merSveriges förhållande till Ryssland , Sven Hirdman