Kan västligt flyg stoppa en markinvasion? foi.se

En vanlig fråga som försvarsanalytiker har att besvara är om rysk överlägsenhet på marken gör det omöjligt för Nato att stoppa en invasion av de baltiska staterna. FOI-forskare har med hjälp av en operationsanalytisk studie undersökt frågan.

– Vårt uppdrag är att titta på styrkebalansen mellan Nato och Ryssland. Det är otroligt viktiga frågor, att försöka förstå vad som händer om det smäller. Då behöver vi ha en egen svensk uppfattning, säger Robert Dalsjö, forskningsledare på FOI. […]

En vanlig uppgift som cirkulerar bland dem som jobbar med krigsspel är att ryska trupper skulle nå Tallinn eller Riga på 60 timmar. Robert Dalsjö tror inte att det går så lätt, om inte Natoförsvaret helt tas på sängen. Två saker ger, enligt honom, en annan utveckling. Den ena är införande av de precisionsstyrda bomber som har revolutionerat möjligheterna för flyg att bekämpa markmål. Det andra är att väst överskattar rysk styrka.

– Före invasionen av Krim såg alla Ryssland som nedgånget och försvagat. Efter Krim svängde det, nu är ryssarna inte bara våldsamma utan också skickliga. Jag skulle vilja säga att Rysslands farlighet inte främst ligger i militära förmåga utan i viljan att använda militärt våld för att brutalt återupprätta sig själv som stormakt, kommenterar Robert Dalsjö. Rimligen gör Ryssland samma typ av operationsanalytiska studier.

– De vill knappast starta ett anfall som slutar med ett nederlag efter fyra dagar. Därmed är en operation riktad enbart mot Baltikum knappast trolig. Istället skulle ett krig kunna inledas med ryska kryssningsmissiler mot västs flygbaser. Men det scenariot kräver en annan studie, enligt Robert Dalsjö. Läs artikel

Lucka 16: Ubåtsjakthelikoptrar, wisemanswisdoms.blogspot.com

[…] Vid den stora ubåtsjakten i Stockholms skärgård 2014 var en av de största bristerna just att det inte fanns några ubåtsjakthelikoptrar att tillgå. Förmågeglappet var dock identfierat vid tidigare tillfällen, t.ex. ubåtsjakten på Västkusten 2011. Som beskrivet i ett av de tidigare inläggen om ubåtsjakt är den svenska skärgårdsmiljön, liksom Östersjöns vattenförhållanden mycket gynnsamma för en ubåt som vill hålla sig dold. Ofta kan en ubåt följa ett spanande fartyg på avsevärt mycket längre håll än fartygets sensorer kan upptäcka ubåten. Bottentopografin i skärgården ger mask och komplicerar signalbilden. En aktiv sonar kan undvikas genom att gå i noll-doppler (tvärskurs mot sonarens bäring). Det är av bland annat av dessa anledningar som ubåtsjakthelikoptrar är så viktiga. […]

Allt detta var sådant som dimensionerade anskaffningen av helikopter 14 i sjöoperativ variant. Vid avvecklingen av helikopter 4 var dock problemet att helikopter 14 var långt ifrån levererad, och än längre ifrån att ha någon ubåtsjaktförmåga. Därmed inleddes också en problematik med att besättningar som hade erfarenhet av ubåtsjakt snabbt började gå ur tiden. När ubåtsjakten hösten 2014 ägde rum fanns fortfarande ingen helikopter 14 med ubåtsjaktförmåga att tillgå. Det var inte ens nära. Den enda helikopter som syntes var mig veterligen markoperativa helikopter 15. Något år senare kom dock de första av fem helikopter 14F med doppsonar i tjänst. Den fulla ubåtsjaktförmågan hos helikopter 14F låter dock vänta på sig. Läs artikel

Sverige kan inte gå i duell med stormakterna

Per Blomquist

Militär alliansfrihet är grunden. Den ska vara verklighetsnära i politisk tillämpning. Den ska vara trovärdig i försvarspolitik mot alla Sveriges kringliggande parter.

Sveriges säkerhetspolitiska betydelse bestäms främst av läget i Nordeuropa, av USA:s och Rysslands stora militärstrategiska intresse där och av deras inbördes relationer.

Sveriges säkerhetspolitiska handlande måste vara verklighetsnära och stormakterna ska mötas med respekt. Deras militära medel och metoder måste fortlöpande följas upp och hänsyn därtill tas vid organisation av vårt försvar.

Sverige ska ha ett försvar för fred mot krig, som statsministern uttalade i Dagens Nyheter för två år sedan.

Läs mer

För vems skull är Sverige i Irak?

Lars-Gunnar Liljestrand

Riksdagen ställer sig bakom regeringens proposition om fortsatt svensk trupp i Irak för 2020. (Det formella beslutet tas den 17 december.)

Ändå finns bland riksdagsledamöterna en oro och misstänksamhet för vartill hela operationen syftade och vad de svenska soldaterna egentligen gjorde i Irak. Det kom till uttryck i år, liksom föregående år, i krav på regeringen att informera riksdagen och återrapportera om insatsen. I år skärptes kravet genom att utrikesutskottet preciserade att regeringen skulle avrapportera kvartalsvis, och man påpekade att det tidigare endast avgivits muntliga rapporter.

Den här tveksamheten inför Sveriges deltagande i den USA-ledda koalitionen (Operation Inherent Resolve, OIR) fanns med från början då S+MP-regeringen i slutet av 2014 framlade den första propositionen om att delta med soldater i Irak. Allianspartierna ställde då frågor om det fanns folkrättslig grund för insatsen och menade att regeringen inte var tydlig om folkrätten.

Moderaternas Karin Enström yttrade i riksdagsdebatten den 3 juni 2015, då den första svenska truppen till Irak diskuterades:

”Den folkrättsliga grunden för den svenska insatsen utgörs enligt propositionen av Iraks inbjudan till det internationella samfundet att bistå med stöd för att bekämpa Isil samt de bilaterala överenskommelser som Irak ingår med deltagande stater om bland annat styrkornas uppgifter.

Läs mer

Boktips: Gyllenkrok, Erlander och Bacevich

Rolf Andersson

Göran Nilzéns bok Den besvärlige Gyllenkrok (2017) är roande och på flera sätt fascinerande läsning. Föremålet för boken, överste Axel Gyllenkrok, var minst sagt udda, burdus och kompromisslös. En sorts svensk Ernst Jünger-typ! Hans bana kantades av kontroverser och tvistigheter. En disciplinärt inriktad rättegång ledde så småningom till suspendering. Han beundrade periodvis den italienska, tyska respektive sovjetiska armén, och han söp hårt med deras officerare.

Men allt talar för att han var en stor militär begåvning och självständig tänkare. Inspirerad av Per Albin Hanssons paroll i riksdagen 1943 ”om självständigt handlande och motstånd till det yttersta i varje läge” för den händelse att Sverige drogs in i kriget utarbetade han skriften Partisankrig (1943) som följdes upp av Partisankrig i snö skog och berg (1945). Dessa utmärkta skrifter spreds i mycket stora upplagor, även utanför Sverige. Den senare skriften är utlagd på alliansfriheten.se.

Läs mer

Forsvarsdepartementet: Vurderer fortsatt Hormuzbidrag, forsvaretsforum.no

​Den danske utenriksministeren Jeppe Kofod (S) og forsvarsministeren Trine Bramsen (S) hadde torsdag et møte i Det Udenrigspolitiske Nævn – den danske utenrikskomiteen i Folketinget. Da ble det klart at Danmark fra neste år sender en fregatt, et helikopter og opp mot 155 personer til Hormuzstredet. […]

Nå forteller det norske forsvarsdepartementet at de fortsatt vurderer henvendelsene.

– Som kjent har Norge mottatt henvendelser fra både USA og Storbritannia om deltakelse i en internasjonal operasjon i området rundt Hormuzstredet for å sikre sivil skipsfart, men vi har ikke fattet noen beslutning om eventuell deltakelse, svarer seniorrådgiver Lisa Nordøen i en e-post.

Hun utdyper at dersom det skulle det bli aktuelt med et norsk bidrag, vil Stortinget konsulteres på ordinært vis.
– Siden Norge er en stor skipsfartsnasjon, og ble direkte rammet av sabotasjeangrepene utenfor Fujairah i De forente arabiske emirater i mai, er det naturlig at vi ser på eventuell norsk deltakelse i en operasjon for å sikre internasjonal skipsfart og havrettens prinsipp om fri ferdsel, fortsette Nordøen. Läs artikel

Ett Natomedlemskap är inte på den nya regeringens tio-i-topp lista, svenska.yle.fi

Knappt en fjärdedel – eller 22 procent – av finländarna anser att Finland bör gå med i militäralliansen Nato. 47 procent säger nej till ett Natomedlemskap visar en enkät (på finska) som Näringslivets delegation har låtit göra.

Siffrorna är stabila. Stödet för Nato och motståndet mot militäralliansen har legat på ungefär samma nivå de senaste fem åren. […]

Inom den nya regeringen är stödet för ett medlemskap i Nato svagt, om man bortser från Svenska folkpartiet som traditionellt har flaggat för ett medlemskap. Läs artikel

”Vårt samarbete höjer tröskeln för militära incidenter i närområdet”, regeringen.se

Peter Hultqvist, försvarsminister Sverige Antti Kaikkonen, försvarsminister Finland

Vi är starkare tillsammans. Sverige och Finland fortsätter att fördjupa försvarssamarbetet bortom fredstid. Bilateral operationsplanering och koordinerade gemensamma åtgärder i kris och krig är resultatet av våra gemensamma ansträngningar.

Det bilaterala försvarssamarbetet mellan Sverige och Finland har en särställning inom ramen för våra länders säkerhets- och försvarspolitik. Säkerhetsläget i norra Europa och i Östersjöregionen har försämrats över tid. Detta innebär att bi- och multilaterala samarbeten måste stärkas.

Den 27 november genomförde vi en scenariobaserad övning på ministernivå, en så kallad Table Top Exercise. Övningen baserades på ett fiktivt scenario med en konflikt i Östersjöregionen. Syftet var att öva det politiska beslutsfattandet i händelse av en konflikt. Vi kunde förbättra vår förståelse för de möjligheter, modaliteter och utmaningar som är förenade med gemensamma militära operationer. […]

En viktig del är bilaterala arrangemang för värdlandsstöd vilket är centralt för att kunna genomföra koordinerade och gemensamma operationer på antingen svenskt eller finskt territorium. För närvarande diskuterar vi vilken typ av avtal som krävs. […]

Vårt givande samarbete sträcker sig bortom säkerheten i vårt omedelbara närområde. Vi kommer återigen undersöka hur vi kan förbättra samordningen av deltagande i internationella krishanteringsoperationer. Läs artikel

Publicerad även på Svenska Dagbladets fristående gästblogg Säkerhetsrådet 14 december 2019.

Kanske Peter Handke rent av har rätt, fib.se

Christer Karphammar

På den här sajten har Mats Björkenfeldt presenterat Christer Karphammars bok Domare i laglösa länder  och beskriver hur Natos och framför allt USA:s (med sina 7 000 man i KFOR) agerande på marken höll på att ta kål på honom. En amerikansk soldat som hade mördat blev förflyttad istället för straffad. ”Allt tal om ädla syften, rättvisa och mänskliga rättigheter stod mig upp i halsen.” […] Och han fick erfara hur man rekryterade nämndemän i Kosovo, trots att aspiranterna uppgav att alla serber och zigenare var krigsförbrytare. Som domare – den ende som utsetts av FN:s säkerhetsråd – blev han regelbundet överröstad av dessa rasistiska nämndemän. Rättsväsendet var ett skämt. ”Kosovo hade blivit ett halvkriminellt protektorat under FN och NATO.” Karphammar noterar att han var en domare ”utan maktbefogenheter att fullgöra min domargärning”. USA gjorde som man ville.

Här artikeln på fib.se av Christer Karphammar:

Som FN:s förste Internationelle domare och efter tjänstgöring på Balkan i bl a Bosnien-Hercegovina, Kroatien, Kosovo och Serbien åren 1996 – 2010 vill jag bidra med mina erfarenheter i debatten om Handke och hans Nobelpris.

Kriget i forna Jugoslavien bedrevs med etnisk rensning. Bosniakerna rensade “sitt” område från kroater och serber, med hjälp av Mujahedin- och al-Qaidakrigare från främmande länder, som beredvilligt och effektivt gjorde tjänst. Kroaterna rensade “sitt” område från bosniaker och främst genom grymma blixtkriget “Operation storm” från serber med USA:s starka stöd. Serberna var inte bättre. De rensade skoningslöst “sitt” område från kroater och bosniaker.

Det blev många massakrer. Läs artikel

Sverige och Ryssland

Sven Hirdman

I ett komplicerat världsläge är det viktigare än någonsin att Sverige har en genomtänkt och trovärdig säkerhetspolitik som bidrar till att hålla oss utanför krig och minskar spänningsnivån i Europa. En sådan säkerhetspolitik måste baseras på en grundlig analys och inte enbart på dagsaktuella värderingar.

Behovet av en trovärdig säkerhetspolitik

Stormakter som USA, Ryssland och Kina kan i kraft av sina resurser tillåta sig att bedriva en säkerhetspolitik som lämnar omvärlden i ovisshet och tvivel om deras verkliga avsikter. Det gäller inte för ett mindre land som Sverige.

För mindre stater är det väsentligt att ingen ovisshet råder om deras politik. För detta krävs att de har en trovärdig säkerhetspolitik – en politik som den inhemska ledningen tror på, som stöds av en majoritet av den egna befolkningen, som åtnjuter trovärdighet hos grannländerna och även hos stormakterna. Kort sagt en förutsebar säkerhetspolitik. Jag vill hävda att stater som Finland, Schweiz och Österrike har en sådan politik. Både den egna befolkningen och utomstående har en klar uppfattning om hur de kommer att agera om de utsätts för starkt tryck.

Läs mer

Sverige presenterar resolution i FN för att fortsätta utredningen om omständigheterna kring Dag Hammarskjölds död, regeringskansliet.se

Idag, den 12 december, presenterade Sverige i FN:s generalförsamling resolutionen som föreslår en fortsättning av utredningen om omständigheterna kring Dag Hammarskjölds död. Resolutionen uppdrar åt medlemsstater att dela och offentliggöra information av relevans för utredningen.

 – Liksom tidigare, så läggs resolutionen fram på svenskt initiativ. Vi känner ett starkt stöd inom FN för arbetet med att försöka klargöra vad som hände Dag Hammarskjöld och de övriga som så tragiskt förolyckades den 18 september 1961 i Ndola, säger utrikesminister Ann Linde.

Vi är övertygade om att mer kan göras. Därför har Sverige fortsatt att driva på för en ny resolution i generalförsamlingen som gör att utredningen kan fortsätta. Resolutionen ger i uppdrag åt en av FN utsedd utredare att inkomma med en slutlig rapport, som även inkluderar utredarens slutsatser. Antagandet för resolutionen förväntas den 24 december. Läs pressmeddelande

Gemensamma förmågor för luftförsvar, forsvarsmakten.se

Flygvapnet har i veckan genomfört övningar inom ramen för det finsk-svenska försvarssamarbetet. Övningarna är omfattande och genomförs över tiden med syfte att stärka nationell militär förmåga i respektive land men också att kunna genomföra gemensamma operationer. Ett starkare försvar skapar vi tillsammans med Finland. […]

− Under veckan har viktiga steg tagits för att utveckla gemensamma förmågor för luftförsvar då finska F-18 Hornet baserat på Visbybasen på Gotland för att samöva med svenska Jas 39 Gripen. Det som främst har övats är identifieringsprocedurer och detta har genomförts i både finskt och svenskt luftrum samt i internationellt luftrum över Östersjön, säger Carl-Fredrik Edström som är operationschef vid Flygstaben. Läs pressmeddelande