Fredsbevarande eller fredsfrämjande – viktig skillnad för en alliansfri stat, Lars-Gunnar Liljestrand

I Finland benämns genomgående de egna styrkorna i Afghanistan, Mali och Irak som ”fredsbevarande”. Nu senast var det Finlands president som i en julhälsning  prisade de finska soldaternas deltagande i fredsbevarande insatser.

Den riktiga benämningen på dessa insatser är ”fredsfrämjande”. Även det låter positivt och fredligt men kan innefatta stridande uppgifter. Tidigare hette det ”fredsframtvingande” insatser, vilket otvetydigt angav att här var det fråga om trupper med stridande uppgifter efter säkerhetsrådsbeslut som hänvisar till kapitel VII i FN-stadgan. Fredsfrämjande låter mindre aggressivt, och för svenska politiker som har att ta beslut om militära insatser i främmande länder som 13 års krig i Afghanistan var nog fredsfrämjande bättre än fredsframtvingande. Ofta framställs ju sådana här expeditionskårer som något slags humanitär insats, trots att det rör sig om krig.

Läs merFredsbevarande eller fredsfrämjande – viktig skillnad för en alliansfri stat, Lars-Gunnar Liljestrand

Äventyrspolitik och nationell defaitism, Anders Björnsson , kommentar till Hans Lindblad

Förre folkpartiriksdagsmannen Hans Lindblad har på Kungl. Krigsvetenskapsakademiens blogg ifrågasatt att Sverige i modern tid har haft en ”obruten linje av alliansfrihet”. Han anser att detta bör ”nyanseras”, främst med hänsyn till att Sverige anslöt sig det efter första världskriget grundade Nationernas Förbund. Folkförbundet, där svenska politiker spelade en framträdande roll, byggde på doktrinen om kollektiv säkerhet. Därmed hade alliansfriheten spelat ut sin roll, menar Lindblad. Den återaktualiserades inte förrän 1938, då NF:s möjligheter att agera internationellt hade brutit samman och organisationen komprometterats. (Se artikeln på KKrVA)

Läs merÄventyrspolitik och nationell defaitism, Anders Björnsson , kommentar till Hans Lindblad

“Mannerheim snål, feg och obeslutsam”, anmälan av ny bok i Hufvudstadsbladet

Forskaren och tidigare diplomaten Juhani Suomis livsverk är bibliografierna över Finlands efterkrigstida presidenter Urho Kekkonen och Mauno Koivisto. Nu har turen att dissekeras av Juhani Suomis skarpa skalpell kommit till marskalk Gustaf Mannerheim.

Suomis bok heter Mannerheim – viimeinen kortti? (Mannerheim – vårt sista kort?). Även om Juhani Suomi för övrigt har mycket lite positivt att säga om Mannerheim så svarar han ja på sin egen fråga.

– När Finland slöt fred med Sovjet 1944 var missnöjet stort bland officerare och politiker. Tyskland gjorde sitt yttersta för att så splittring med mutor och övertalning. En statskupp låg i luften som sannolikt hade slutat i ett blodigt inbördeskrig mellan dem som ville ha fred och dem som ville fortsätta kriget. Läs artikel

Värnplikt krävs för försvarets förmåga, Anders Lindberg i Aftonbladet

Vår värld mörknar. Nyligen erkände Vladimir Putin, som i en bisats, att ryska förband finns på plats i Ukraina.I väst är detta självklart ingen nyhet, bland annat eftersom de ryska soldaterna ett flertal gånger lagt ut bilder på sig själva i sociala medier. Dessutom geografiskt spårbart och med nummerskyltar på fordon och uniformsdetaljer fullt synliga. Men mönstret från ockupationen av Krim går igen. Först ljög den ryska statsmakten och påstod att de små gröna män som dök upp inte var ryska.Efter att Krim annekterats fick samma soldater medalj och hyllades av Putin.Detta land, med sin oförutsägbara president och allt mer uppblåsta krigsmakt, ligger inte många minuters flygtid från vår gräns och blir allt aggressivare i tonfall och uppträdande. Läs ledaren

Deltagande med väpnad styrka i utbildning utomlands

Vi har på alliansfriheten.se rapporterat om betänkandet Deltagande med väpnad styrka i utbildning utomlands (SOU 2015:1). Juridiska fakulteten i Lund som har yttrat sig över betänkandet är kritisk mot de framlagda förslagen. I korthet framhåller fakulteten följande: Kärnfrågan gäller gränserna för regeringens befogenhet att sända väpnad styrka utomlands för att delta i utbildning inom ramen för internationellt samarbete. Enligt regeringsformen 15 kap. 16 § krävs det för ett sådant regeringsbeslut att det föreligger ett bemyndigande lämnat av riksdagen.

Lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet utgör ett sådant riksdagsbemyndigande. Utredningen föreslår att den nuvarande begränsningen i den lagen till utbildning för fredsfrämjande verksamhet tas bort och att regeringen ”således utan några begränsningar tillåts sända väpnad styrka utomlands i övningssyfte”.

Läs merDeltagande med väpnad styrka i utbildning utomlands

Besvärande Nato-debatt, Carl Björeman

Allan Widman skriver på DN Debatt (19/12) att ”Nato-debatten allt mer besvärande för S”. Han åberopar juridiska argument. Det finns till att börja med anledning att erinra Widman och läsekretsen om några ord, som Erik Scavenius, dansk utrikesminister under första och andravärldskriget, lämnat eftervärlden till begrundan: ”Politik er ikke jura, heller ikke udenrikspolitik. Den maa hvile paa erkendelse af de faktisk bestaaende magtforhold.”

Läs merBesvärande Nato-debatt, Carl Björeman

Borgfred om fosterlandsförsvaret, Anders Björnsson

För tjugofem år sedan var det europeiska enandets tid. Järnridån hade lyfts (efter att ha blivit perforerad), nationalstaten Tyskland återuppstått ifrån de döda och ockupationsmakterna – USA, Storbritannien, Frankrike och Sovjetunionen – dragit sig tillbaka från detta land. I den vurm av eufori som då rådde – och som hade lämnat sjuttio- och åttiotalets anda av eurosclerios bakom sig – beslöt den svenska regeringen på hösten 1990, att Sverige skulle ansöka om medlemskap i vad som idag kallas Europeiska Unionen. Det var ett tämligen häpnadsväckande steg, som överraskade inte bara den svenska opinionen utan också statsledningen i vårt närmaste grannland. Den respekterade skribenten Unto Hämäläinen har i en retrospektiv betraktelse (”Så svek Sverige Finland”. Helsingin Sanomat 7/11; månadsbilagan Kuukasiliite 11:2015) redogjort för de svenska turerna med hänvisning till nyligen offentliggjorda diplomatrapporter från Stockholm till Helsingfors. Några år senare beträdde Finland samma väg. 2004 hade EU utvidgats med merparten av det forna östblocket. Av större stater stod endast Ryssland, Turkiet och Ukraina utanför.

Läs merBorgfred om fosterlandsförsvaret, Anders Björnsson

Hemliga dokument visar Rysslands och USA:s kränkningar, Dagens Nyheter 22 december

Som DN rapporterade den 9 oktober har Sverige kränkts 42  gånger de senaste fem åren. Av de kränkande länderna ligger USA i topp med sju kränkningar följt av Ryssland med sex. Men vad kränkningarna har bestått av har hittills varit okänt för flertalet. Endast tre kränkningar har varit kända för allmänheten. Det gäller två ryska kränkningar med attackplan och en av ett amerikanskt signalspaningsplan (se faktaruta).

Därför har DN begärt av regeringen att ta del av Försvarsmaktens rapporter om samtliga USA:s och Rysslands kränkningar åren 2011–2015. Det är tidigare okända intrång, se grafiken. Av hänsyn till främmande makt och rikets försvar är precisa uppgifter om intrången fortfarande hemligstämplade. Läs artikel

Immanuel Kant om interventioner och den eviga freden, Rolf Andersson

Jag läser i Die Zeit – Helmut Schmitts gamla tidning – att tyskar är oroade över Tysklands kommande militära engagemang i de stormaktsdominerade krigen i Syrien. Det finns all anledning för det tyska folket att våndas över dessa oöverblickbara krigsäventyr; och över denna inblandning i en suverän stats interna angelägenheter.  Den interventionistiska politiken kan ju sluta hur som helst! Sverige bör hålla sig så långt borta som möjligt från dessa äventyrligheter.

Die Zeit vänder sig till filosofen Immanuel Kant för att se om det i dennes verk finns vägledning att hämta. Professorer och andra som uttalar sig i tidningen om arvet efter Kant är naturligtvis inte ense, men en del klokt blir ändå sagt.

Läs merImmanuel Kant om interventioner och den eviga freden, Rolf Andersson

Värnplikt inte möjligt med Nato-medlemsskap, Carl Björeman

Sedan värnplikten avskaffades 2010 råder ständig kris i försvarsmaktens personalrekrytering. Det är mycket oroande. Sverige har en stor yta och det krävs många soldater, inte minst för att avhålla från och möta de i debatten mycket uppmärksammade hybridkrigen. Det kravet kan bara ett värnpliktssystem motsvara. En återgång till värnplikt borde redan nu vara i gång. Tyvärr förhindras en sådan process av ett dominerande hinder: Sveriges förhållande till Nato.

Regeringen säger karskt nej till Nato. Men i praktiken har regeringen fallit undan för Nato-lobbyn och gått med på åtgärder som hårt binder försvarsmakten till Nato. ”Det går nästan inte att vara närmare Nato än vad Sverige är utan att vara medlem”, sa Nato-chefen Jens Stoltenberg (Svenska Dagbladet 11/11).

Läs merVärnplikt inte möjligt med Nato-medlemsskap, Carl Björeman

Att hoppas på Nato duger inte, Bengt Olsson (L) i Östgötacorrespondenten

Det var ett skrämmande program jag tog del av torsdag 10 december i SVT – ”Vad hände med försvaret?” Ja, vad hände egentligen med försvaret under den tid då det succesivt bantades ner under 1990- och 2000-talen under olika försvarsministrar representerande båda politiska blocken. Av programmet framgick att försvaret praktiskt taget försvann under den tiden. När jag gjorde min militärtjänst i Boden på 1960-talet fanns det militära förband i nästan varje residensstad och på många andra orter och det svenska försvaret kunde ställa över en halv miljon man på benen. Nu finns det praktiskt ingenting kvar.

Visserligen kan invändas att det är ett helt annat säkerpolitiskt läge nu jämfört med hotet från öster under det kalla kriget på 1960-talet och att det dåtida försvaret framför allt var kvantitet men med brister i kvaliteten. Läs artikel

Svenskt luftrum får inte bli tummelplats för stormakter, Lars-Gunnar Liljestrand

Sveriges Television kunde den 18 december informera om att svenska regeringen gett Nato tillstånd under en sexmånaders period att flyga med spanings- och övervakningsplan av typ AWAC över svenskt territorium. Nato flyger AWAC-planen från Norge till Polen och ville uppenbarligen ha en snabbare väg genom att gå över Sverige.

Försvarsminister Peter Hultqvist kommenterade beslutet med att Sveriges linje är att samarbeta med Nato, inte att söka medlemskap.

Läs merSvenskt luftrum får inte bli tummelplats för stormakter, Lars-Gunnar Liljestrand