Försvunnen försvarslärdom från världskrigets dagar, Staffan Skott i Helahälsingland.se

Visste ni att det har funnits ett Gästriklands regemente? Och ett Härjedalens, ett Kopparbergs, ett Ångermanlands regemente. Ett Medelpads artilleriregemente. Till och med ett Stockholms regemente. Testa gärna detta på någon militärintresserad. Det blir höjda ögonbryn. Endast de mycket kunniga ler och säger Jaså, skrammelregementen.

Det officiella namnet var fördubblingsregemente och de sattes upp så fort som möjligt i början av andra världskriget, i anslutning till de vanliga regementena. Infanteriets nya nummer blev som modersregementets siffror plus 30, Gästriklands regemente blev I 44 eftersom Hälsinge regemente var I 14. Dalregementet I 13:s dubblering med namnet Kopparbergs regemente och förkortningen I 43. Fast det sturiga dalfolket sa Andra Dalregementet. (Alla svenska infanteriregementen inklusive skrammelregementena finns redovisade här)

Dessa kuriosa steg ur minnet när jag läste en påkostad volym med titeln “En svensk tiger”. Där förekommer skrammelregementena tillsammans med en omfattande redovisning av den imponerande, tidigare och senare aldrig skådade upprustning av det svenska försvaret som inleddes redan 1937. För att hålla Sverige utanför kriget. Läs artikel

Förlorar inte sömnen för Rysslands skull, försvarsminister Jussi Niinistö i Österbottens Tidning

Ryssland har stora och snabba väpnade styrkor så landet kan enligt försvarsminister Jussi Niinistö (Saml) utgöra ett militärt hot mot Finland om landet så vill. En sådan vilja har emellertid inte hittills gått att varsebli.

President Sauli Niinistö har varit oroad över de ökade krigsspekulationerna i medierna. Också minister Niinistö har observerat samma fenomen. Han anser att man bör tala om hot men att man inte borde ge sig hän åt att överdriva eller skrämmas.

– Inte håller det på att hända något så dramatiskt i vår närmiljö att det skulle vara anledning att förlora nattsömnen över, säger försvarsministern. Läs artikel

Anm Försvarsminister Jussi Niinistö tillhör partiet Sannfinländarna , ej Samlingspartiet som det felaktig står i artikeln.

Agerandet riskabelt för Väst, Carl Johan Ljungberg i Norrköpings Tidning

Sedan Ryssland intog Krim rasar ett opinionsmässigt skyttegravskrig. Visst är USA, Nato och EU oeniga på vissa punkter. Ändå får sanktionslinjen gott politiskt stöd och ledande politiker, medier och försvarsananalytiker talar med en tunga på ett sätt som annars sällan sker. Hur mycket av detta som är samordnat kan man fråga sig, men Putin kan väl hävda, att hans land möter en enad västlig front.

Är då det ryska agerande som anförs för sanktionerna så inhumant, så i självklar strid med allmän moral att detta samfällda gensvar med dess ganska ensidiga analys kan motiveras? Eller har Putin här trampat på en öm tå, en så omhuldad idé om hur man bör uppträda att de internationella protesterna tycks fullt logiska och felet enbart får ses som hans eget? Läs artikel

Ett Nato-medlemskap är inte förenligt med Sveriges arbete för freden, Thage G Peterson, tal vid Fredssamtalen i Degerfors

De fjärde årliga Fredssamtalen avhölls i Degerfors 14–16 augusti. Förre talmannen och försvarsministern Thage G Peterson höll då ett anförande som vi här återger.

Bästa fredsvänner!

Vi är inne i en ond tid med krigshets och en olycksbådande väntan på krig. Istället för att tala om freden så är det krig man talar om. Istället för att kalkylera med fredliga konfliktlösningar så är det lösningar genom krig det spekuleras om. Motsättningar har på något hemskt sätt eftersträvats. Inte sedan andra världskrigets slut har motsättningar och hot varit mer på tapeten än nu. Vapenskramlet i Östersjöområdet är satt på dagordningen. Man anstränger sig till och med för att upplysa mänskligheten om att militära övningar sker med skarp ammunition så att skrämselvärdet blir tyngre. Konflikten mellan EU/Nato och Ryssland har gått så långt att man inte längre kan föra en normal dialog. Man borde sätta sig ner och fundera över vad som har gått snett i relationerna.

Läs merEtt Nato-medlemskap är inte förenligt med Sveriges arbete för freden, Thage G Peterson, tal vid Fredssamtalen i Degerfors

Skrämmande om EU-försvar, Karin Dahl , Kvinnor för fred i UNT

Karin Dahl från Kvinnor för fred tar upp en ibland försummad aspekt av EU-fördraget nämligen att verka för fred. Den delen av EU:s officiella mål är något som politiker brukar lyfta fram i högtidstal men som glöms bort (avsiktligt?) i praktisk EU-politik. Karin Dahl lyfter också fram FN-stadgan med dess inriktning på lösandet av konflikter med fredliga medel och våldsförbudet i artikel 2. Det är viktigt att ha i minnet FN-stadgans våldsförbud då några av våra politiker har som huvudlinje att lösa konflikter med militära medel.

Karin Dahl: I en artikel i UNT (10/8) föreslår Cecilia Wikström att ett gemensamt EU-försvar upprättas och att detta försvar bör bli en integrerad del av Nato. Hon motiverar sitt förslag med hotbilderna i vårt närområde och påpekar att gemensamma militära operationer skulle göra EU till ”en av världens starkaste aktörer”.

Cecilia Wikström, du glömmer bort att som svensk politiker och europaparlamentariker åligger det dig att arbeta för fred med fredliga medel. Sverige är liksom alla stater i EU medlem i FN och ska liksom EU ”lösa sina internationella tvister med fredliga medel på sådant sätt, att internationell fred och säkerhet samt rättvisan icke sättas i fara (FN:s stadga Kap. 1, artikel 2). Detta är huvudlinjen. Säkerhetsrådet kan besluta att vapenmakt ska användas i vissa definierade fall (Kap.7). Läs artikel

 

 

Skilj på krig och kriminalitet! Anders Björnsson

”På global nivå medger övergången från traditionellt krig mellan stater till en gemensam front av alla stater mot en icke-statlig fiende, terrorn, att det byggs upp vertikala maktstrukturer och att tidigare suveräna stater i realiteten underordnas en ledande makts diktat.” (Sebastian Scheerer, tysk kriminolog, i Ulrich Bröckling, Susanne Krasmann & Thomas Lemke, Hrsg., Glossar der Gegenwart. Frankfurt/M: Suhrkamp 2004, s. 259)

Då och då dyker den tanken upp att militär ska kunna sättas in för att bekämpa terrorism, i det ”globala kriget mot terrorn” – det har ju också var officiell stormaktspolitik under ett par decennier nu. Just därför att kriget anses vara globalt, följer rent logiskt att militära insatser för att vinna detta krig mot terrorister kan effektueras varhelst deras verksamhet är för handen.

Läs merSkilj på krig och kriminalitet! Anders Björnsson

Skulle Nato-anslutning ge Sverige bättre säkerhet? Ingemar Folke

För ett par år sedan informerade ÖB och försvarsministern svenska folket om att våra stridskrafter räcker till för att försvara oss mot ett angrepp som riktas mot ett specifikt område av landet bara under en vecka.

Mot den bakgrunden är det inte konstigt om våra politiker ställer sig frågan om det skulle vara bättre för Sverige att ansluta sig till Nato.

Läs merSkulle Nato-anslutning ge Sverige bättre säkerhet? Ingemar Folke

President Niinistö om det aktuella säkerhetsläget

Finlands president Sauli Niinistö har vid fler tillfällen yttrat sig om det aktuella säkerhetsläget i landets närområde. Han ser inga aktuella hot mot finskt territorium och tonar ned talet om krigsfaran. Hufvudstadsbladet har de senaste dagarna (12 resp. 13/8) återgett några av hans uttalanden.

Huvudstadsbladet 12 augustiNiinistö oroad över krigsspekulationer i medier

Hysteri eller förtroendeskapande? Anders Björnsson

En viss hysteri rörande säkerhetsläget i Östersjöområdet har spritt sig. Risken för militära konflikter i Europa uppfattas som mer överhängande idag än för bara ett år sedan, enligt MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) som har pejlat opinionen. Detta stämmer väl överens med den samlade mediebilden.

Läs merHysteri eller förtroendeskapande? Anders Björnsson

Sanningen måste fram, Olov Abrahamsson i NSD 13 augusti

I juli beslutade den rödgröna regeringen att tillsätta en utredning för att granska den svenska insatsen i Afghanistan 2002-2014. Senast 30 november 2016 ska ensamutredaren, tidigare S-riksdagsledamoten Tone Tingsgård, presentera sitt betänkande. Vi får hoppas att det blir en ordentlig och allsidig genomlysning – och inte en okritisk hyllning av Sveriges deltagande. Tingsgård var själv en del av beslutsmaskineriet. Hon måste våga ifrågasätta och granska även de ställningstaganden som hon själv gjorde i riksdagens försvarsutskott. Läs artikel

Ukraina, Nato och alliansfrihet, Mats Björkenfeldt

Efter Rysslands folkrättsstridiga agerande mot Ukraina har en strid ström av skrifter utkommit som behandlar olika aspekter av detta.

Peter Johanssons bok Ukraina i historien (Carlssons, 2015) ger oss en bred skildring av dåtid och nutid. Han påminner om de ”de gröna människorna” (”dvs de okända män från planeten Mars”) som plötsligt dök upp på Simferopols gator senhösten 2013, varvid Putin hävdade att han inte skickat dem och att ”militäruniformer kan köpas på vilken bazar som helst”, och jämför med Rysslands militära operationer på ukrainsk mark i december 1918, då Rådsrysslands utrikeskommissarie Georgij Tjiterin hävdade att Ryssland inte var inblandat utan att det var inhemska ukrainska trupper som stod under befäl av den ”fullständigt oberoende” ukrainska regeringen med säte i Charkiv.

Läs merUkraina, Nato och alliansfrihet, Mats Björkenfeldt