Tidskrift i Sjöväsendet, som ges ut av Kungl. Örlogsmannasällskapet, har utkommit med nr 2 för 2026. Försvaret av Sverige tar ingen stor plats i denna utgåva av tidskriften, där fokus är på multidomäna operationer i en av Nato given kontext.
Kommendörkapten Niklas Wiklund anser att ”marinens anorektiska numerär avseende fartyg är påtagligt problematisk”, men övergår sedan till att diskutera nödvändigheten av multidomäna operationer, där frågeställningen blir hur väl sensorer, data och effekter kan kopplas samman.
Viceamiralen och förre marinchefen Dick Börjesson konstaterar att i och med anslutningen till Nato har debatten framför allt handlat om hur Sverige kan bidra till Natos samlande förmåga att avskräcka Ryssland, och mindre om vad Sverige skulle kunna bidra med i ”våra vatten”: ”Marinen borde ha mera uthålliga fartyg, sägs det, och borde delta till exempel i Malackasundet och Suezkanalen för att öka vårt inflytande i Nato.”
Börjesson är skeptisk till utvecklingen. Han menar att bara för att Nato uppträder med stora fartyg så innebär det inte att Sverige bör gå samma väg. Som han påpekar gick vi en gång mot en ”lätt flotta” för att stora fartyg i Östersjön ansågs sårbara.
Börjesson understryker: ”Det finns ett gammalt talesätt som lyder ”Skomakare bliv vid din läst”. Eftersom Sverige under lång tid har byggt upp och anpassat sin marin för kustinvasionsförsvar så borde några erfarenheter alltjämt vara giltiga även som allierad. Sverige borde hellre bidra med sin kunskap om Östersjön än att främst anpassa sig till Natos globala strävan.”
