Månad: april 2026

70 undertecknare: Att bjuda in Pahlavi gör oss djupt oroade.

Med anledning av det fullskaliga och folkrättsstridiga kriget i Mellanöstern vill vi, som står bakom detta brev, uttrycka vår djupa oro över att riksdagsgrupper från Sverigedemokraterna (SD) och Kristdemokraterna (KD) har bjudit in Reza Pahlavi att tala i Sveriges riksdag. Han har inte bara förespråkat USA:s och Israels olagliga militära angrepp mot Iran, utan också framträtt som en central röst i detta sammanhang. Denna inbjudan kunde därför tolkas som ett stöd för ett pågående krig, i en tid då Trump hotade att ”döda en hel civilisation”. […]

Samtidigt måste en grundläggande princip slås fast: det iranska folkets rätt att själva forma sin framtid får inte kapas av bomber och yttre maktpolitik. Övergången från den islamiska republikens diktatoriska styre till ett demokratiskt system kommer att ske genom folkens egen kamp – inte som resultatet av militära interventioner från utländska makter. Läs artikel

[…] Article 5 of the Washington Treaty, which today is widely treated as a U.S. commitment to “defend every inch of NATO territory,” says nothing of the sort. Instead, it stipulates that an attack on one member shall be treated as an attack on all, and that in that event, each signatory will take “such action as it deems necessary, including the use of armed force, to restore and maintain the security of the North Atlantic area.”  As the historian Marc Trachtenberg has pointed out, the American policymakers who helped found NATO made clear, repeatedly and under oath, that Article 5 did not commit the United States to go to war for the allies. Secretary of State Dean Acheson testified in 1949 that Article 5 did “not mean that the United States would automatically be at war if one of the other signatory nations were the victim of an armed attack.” The United States could hold up its Article 5 legal commitment by sending flowers to the victims of aggression. Läs artikel

Statsministern tar emot DN i Rosenbad efter ännu en natt med vildsinta utspel från Washington DC. Donald Trump hotar att lämna Nato, varpå försvarsalliansens chef Mark Rutte sagt att han ”till fullo” förstår presidentens besvikelse. Vissa Natoländer har misslyckats med att ställa upp tillräckligt för USA under kriget i Mellanöstern, enligt Rutte.

Ulf Kristersson håller inte med – ”inte alls”.

– Så har Nato aldrig varit tänkt att fungera, säger han.

Sedan kriget startade i slutet av februari har Trump hotat med att bomba Iran ”tillbaka till stenåldern” och att döda en ”hel civilisation”.

– Så uttrycker man sig inte, tycker jag. Det finns en oförsiktighet just nu i hans politik som är riskabel på många sätt.

Ulf Kristerssons analys av kriget är att två intressen står mot varandra. Varken USA:s och Israels angrepp på Iran – eller den iranska regimens agerande gentemot omvärlden och sin egen befolkning – ryms inom ”traditionell folkrätt”.

Vad menar du med det? Finns det flera versioner av folkrätten?

– Nej, det är bara ett sätt att säga att det är uppenbart just nu att folkrättens krav inte respekteras från något håll. Jag är övertygad om att hur det här kriget slutar kommer att avgöra om man tycker att det var ett meningsfullt krig.

Är inte tanken med folkrätten att vi har kommit överens om vad som är principiellt rätt och fel, oavsett utfall?

– Jo, det man kan ju säga. Men då gör den iranska regimen som den vill. Ingen tycker ju att det ska vara på det sättet.

Samtidigt: Kristersson är ”lite trött” på frågan.

– Vi kan ha ett seminarium om folkrätten, men det kommer inte hjälpa någon.

Du kallar det för ”teoretiska saker”, men är det inte så att folkrätten är en grundbult i vår utrikespolitik?

– Vi står upp för folkrätten. Jag har aldrig sagt att det som USA nu gör är folkrättsförenligt. Läs intervju

The world has entered a dismaying and volatile period of renewed instability and accelerating risk. There has been no global conflagration for 80 years, yet several regions are now involved in, or at risk of, armed conflicts involving great powers. All governments claim to wish to avoid such conflicts, yet many appear convinced that the best – perhaps only – way to do so is by increasing their armed forces and deterrence capabilities. The world is presently engaged in a massive wave of rearmament, with NATO members, for example, agreeing to devote five percent of their GDP to military spending. Meanwhile, governments fail to find adequate resources to address environmental and climate degradation that threatens the very future of human civilisation. Läs artikel