År 1954 inleder den Algeriska befrielsefronten en revolt mot landets franska styre. Upproret övergår i ett fullskaligt krig som utkämpas på staden Algers gator och torg. Terrorism och tortyr blir vardagliga vapen i den blodiga kamp som slutligen resulterar i Algeriets självständighetsförklaring 1962. Regi: Gillo Pontecorvo. I rollerna: Brahim Hadjadj, Jean Martin, Yacef Saadi, Samia Kerbash, Ugo Paletti, Fusia El Kader, Mohamed Ben Kassen m.fl. (La battaglia di Algeri). Se filmen
Månad: april 2023
USA lover Sydkorea indsigt i atomplaner ved nordkoreansk angreb, bt.dk
USA har onsdag lovet at give Sydkorea mere indsigt i landets atomplaner i forbindelse med enhver konflikt med Nordkorea.
Meldingen kommer, efter at USAs præsident, Joe Biden, og Sydkoreas præsident, Yoon Suk-yeol, onsdag har holdt møde i Det Hvide Hus, og mens der er bekymring over Nordkoreas voksende arsenal af missiler og bomber. Sydkorea har desuden endnu en gang lovet, at landet ikke selv vil forsøge at fremstille en atombombe. De to præsidenter talte desuden om halvledere, handel og krigen i Ukraine.
På et fælles pressemøde siger Yoon, at han og Biden er blevet enige om at styrke Sydkoreas forsvar som svar på trusler fra Nordkorea. […]
Nordkoreas våbenprogram udvider sig hastigt med blandt andet ballistiske missiler, der kan nå amerikanske byer. Det har skabt tvivl om, hvorvidt USA virkelig vil bruge sit atomvåben til at forsvare Sydkorea. Meningsmålinger i Sydkorea viser, at et flertal af befolkningen vil have, at Sydkorea skal skaffe sine egne atombomber. Det er USA dog imod. Under en ny ’Washington Erklæring’ vil USA give Sydkorea detaljeret indsigt og en stemme i USAs beredskabsplan for at afskrække og besvare enhver atomar hændelse i regionen.
Som en del af aftalen vil USA sende en ubåd med ballistiske missiler til Sydkorea. Biden gør det dog klart, at der ikke kommer til at være amerikanske atomvåben på sydkoreansk territorie. Läs artikel
US Ambassador: ’Hungary’s policy of standing alone to block high level meetings of NATO-Ukraine Committee untenable’, telex.hu
“It is cynical to call for a ceasefire when it is not your country that is almost 20 percent occupied by a foreign invading army.”
– David Pressman, the US Ambassador in Budapest, said, among other things, at a panel discussion on Hungarian-Ukrainian relations held at the US Embassy in Budapest on Wednesday…
Pressman said, adding that the United States is troubled by Hungarian officials are using the NATO alliance as a tool to address these bilateral concerns.
“Hungary’s policy of standing alone in an effort to block high-level meetings of the NATO-Ukraine Commission is untenable, and as was seen just last month, will no longer be accepted.” the US Ambassador said.
David Pressman’s relationship with the Hungarian government has been a stormy one from the start. The underlying tone was set even before his appointment, with Pressman stating at his Senate hearing that ”democracy is declining in Hungary and Russian influence over the Hungarian government must be confronted”, as well as citing Chinese influence as a worrying trend. Pressman – and through him the White House – has repeatedly made clear that the Hungarian government’s duplicitous attitude to the Russian aggression is unacceptable. Läs artikel
Arctic Fever, theamericanconservative.com
Red Arctic: Russian Strategy Under Putin, by Elizabeth Buchanan, Brookings Institution Press, 224 pages.
Vladimir Putin’s approach to the Arctic has long been a source of worry and conjecture. In Red Arctic: Russian Strategy Under Putin, Elizabeth Buchanan, head of navy research at the Royal Australian Navy’s Sea Power Centre, contends that Russia is not a growing geopolitical threat in the north but instead seeks cooperation with the other members of the Arctic Five: the United States, Canada, Denmark, and Norway. […]
Much of the media attention paid to the Arctic great game portrays Russia as an aggressor, and Buchanan notes how news outlets use clickbait titles to entice readers to read extreme and incorrect Arctic analyses. Buchanan writes, “The misreading of Russian Arctic strategy has a lot to do with residual Cold War geopolitical storylines.” Indeed, one of the most pervasive myths about the region north of the Arctic Circle is that countries are attempting to militarize and rule the area. Buchanan refutes this: “Maintaining conflict-free Arctic transit routes such as the Northern Sea Route (NSR) is crucial to delivering energy exports to Asian and European markets” for Russia and the rest of the Arctic Five. The majority of the refurbished military outposts in the Arctic serve as dual-use locations for local search-and-rescue operations. Russia’s military aspirations in the region are limited, primarily driven by three objectives: establishing its sovereignty over the continental shelf, […]
It is crucial to recognize instead that much of Russia’s activities in the Arctic is the legitimate business of governing. Rather than a desire for geopolitical dominance, Russia’s Arctic strategy is driven by economic considerations. The Arctic region is thought to hold 20 percent of the world’s untapped oil and gas reserves, and Russia is the world’s largest producer of natural gas. Other natural resources, such as fish and minerals, are also abundant in the area. Russia has substantial economic interests in the Arctic as a result, and an interest in supervising and managing them. As Buchanan notes, “The Kremlin hopes to create a new Arctic economy focused on shipping, infrastructure, and resource extraction, all of which could create jobs and promote economic development in the country’s northern regions.” Läs presentationen
Ny bok: Nato gjorde «fatal feil» før Ukraina-krigen, vg.no
I en ny bok skriver tidligere assisterende visegeneralsekretær i Nato, Stefanie Babst, at avgjørelser som Nato tok som svar på den russiske invasjonen, førte Vesten ut i et «fatalt strategisk dilemma»:
Til tross for betydelig vestlig støtte, må ukrainerne bære den blodige byrden av krigen, mens verken Nato eller EU kan påvirke krigens militære utfall, påpeker hun i boken.
– Jeg hadde ønsket at Nato lot være å melde hva de allierte ikke ville gjøre: At de ikke ville etablere en flyforbudssone over Ukraina, at de ikke ville involvere seg direkte i krigen, sier Stefanie Babst i et intervju med VG.
I boken omtaler hun Nato-landenes blanke avslag av det russiske kravet i desember 2021 om å trekke seg ut av Øst-Europa, og at alliansen samtidig sa seg villig til å forhandle. Da sto titusener av russiske soldater på grensen mot Ukraina.
«Det var etter min mening en fatal feil», skriver hun i boken «Sehenden Auges» som kommer ut i Tyskland denne uken.
Ifølge Babst burde Nato ha krevd full russisk tilbaketrekning som vilkår for forhandlinger. Alliansens mange «nei» beseglet Ukrainas skjebne, hvor de måtte stå alene mot Russlands aggresjon. I stedet burde Nato ha benyttet seg av strategisk tvetydighet, argumenterer hun.
– Jeg kan forstå hvorfor Nato gjorde det slik: Det var ulike syn internt i Nato. USA ledet an, og europeerne fulgte etter. Alle var redde for at Russlands invasjon kunne spille over på Natos territorium, sier Stefanie Babst, som sluttet i Nato i 2020. Läs artikel
Besök av försvarsminister Austin visar USA:s starka stöd för Sveriges medlemskap i Nato och det nära bilaterala försvarssamarbetet, regeringen.se
Försvarsminister Austin besökte Musköbasen med en stor amerikansk delegation med bland andra USA:s biträdande försvarsminister Celeste Wallander och Julie Smith, USA:s ambassadör till Nato. Försvarsminister Austins besök i Sverige är en tydlig återförsäkran om det fortsatta amerikanska stödet för Sveriges säkerhet och ett konkret ställningstagande för Sveriges anslutning till Nato innan toppmötet i Vilnius. Besöket sker också mot bakgrund av det försämrade säkerhetsläget i Europa och i Sveriges närområde. […]
Samtidigt som Austin besökte Stockholm befann sig en svensk delegation i Washington D.C för förhandlingar om ett Defence Cooperation Agreement mellan länderna.
– USA är en mycket uppskattad partner till Sverige och en nyckelpartner när det gäller säkerhet och försvar. Jag är tacksam över vår samsyn om de många möjligheterna att ytterligare stärka vårt långtgående samarbete, till exempel genom ett Defence Cooperation Agreement (DCA), fortsätter Pål Jonson. Läs pressmeddelande
”FRA får ta över ansvaret för Sveriges cybersäkerhet”, dn.se
1.FRA blir huvudman för det Nationella cybersäkerhetscentret. Centret etablerades i december 2020 av den förra regeringen, men fick inte rätt förutsättningar för uppgiften och verksamheten har därför kantats av problem. Det delade ansvaret mellan flera olika myndigheter har lett till svårigheter med såväl styrning som uppföljning och ansvarsutkrävande. Arbetet med att etablera samarbeten med näringslivet har gått för långsamt.[…]
2.Förstärkt samarbete med näringslivet. Regeringen kommer initialt ge två uppdrag att inom ramen för cybersäkerhetscentret stärka samverkan med näringslivet och att utveckla arbetet med lägesbilder. I uppdraget om näringslivssamverkan ingår att öka kunskapen om vilka hot som finns och vilket stöd som kan ges. […]
3.Internationellt samarbete och en ny cybersäkerhetsstrategi. Under 2023 kommer regeringen att påbörja arbetet med en nationell informations- och cybersäkerhetsstrategi. Samtidigt är cyberhoten per definition gränsöverskridande. Sverige måste bättre utnyttja internationella instrument och samarbeten, främst inom EU och Nato. Sverige kommer framöver att vara drivande i internationella cyberfrågor. Läs artikel
Nato är mer än den kollektiva garantin, kkrva.se
Likafullt är det naturligtvis omöjligt att i förväg med säkerhet säga hur man i Washington och andra medlemsstater skulle resonera om avskräckningen skulle misslyckas. Natos huvuduppgift är som understrukits ovan att säkra freden. Om avskräckningen skulle misslyckas, det vill säga om en eller flera medlemsstater ändå skulle angripas så skulle det innebära ett helt nytt läge. På randen av ett stormaktskrig och med kärnvapenupptrappning som en hotande möjlighet kan någon automatik i de nationella beslutsprocesserna inte förväntas. Eftersom det är USA som svarar för den yttersta avskräckningen och eftersom det i de flesta fall egentligen bara är USA som skulle ha resurser att ingripa med kraft skulle det avgörande beslutet till sist ligga hos presidenten i Washington, inte runt Natobordet i Bryssel. […]
I en med Nato parallell amerikansk militär struktur finns därutöver också möjligheter för USA:s president att i samförstånd med enskilda Natoallierade tillföra och leda amerikanska styrkor utan att blanda in övriga allierade. Genom bilaterala avtal med enskilda allierade och partnerländer har USA nämligen förberett för att vid behov snabbt kunna genomföra förstärkningar som stärker avskräckningen. Det är ingen tillfällighet att SACEUR i tillägg till sin Natoroll också är högste militäre befälhavare över samtliga amerikanska styrkor i Europa. Han är i den rollen direkt underställd den amerikanske presidenten. På motsvarande sätt är chefen för Natos flygkommando också chef för USA:s flygstridskrafter i Europa. Även en del andra viktiga befattningar i Natos ledningsstruktur är på motsvarande sätt dubbelhattade. […]
Den bilaterala avtalsstrukturen i kombination med USAs nationella militära struktur möjliggör en omedelbar intressestyrd reaktion i samband med en uppväxande kris. De bilaterala avtalen spelar därvid en minst lika stor roll som gemensamma Natobeslut för de tröskelhöjande förstärkningsåtgärder som kan genomföras i en uppväxande kris – långt innan ett kollektivt artikel 5 beslut är aktuellt. De bilaterala avtalen mellan USA och olika enskilda stater, Defense Coooperation Agreements (DCA), är i tillägg till Nato-garantin centrala säkerhetspolitiska instrument för Natos medlemmar. Vilka åtgärder som förbereds är givetvis situationsberoende och anpassas fortlöpande. Det kan noteras att det uppdaterade DCA som USA nyligen ingått med Norge är traktatbundet, d v s godkänt av kongressen respektive stortinget. På motsvarande sätt kan Sverige, såväl inom som utanför Nato, ingå DCA-avtal med USA som underlättar snabba tröskelhöjande amerikanska åtgärder vid en uppväxande kris. Läs artikel
Läs också kommentar på den här sajten till Sveriges förhandlingar om Defense Coooperation Agreements (DCA).
Kriget tvingar fram snabbare försvarsbeslut, dn.se
– Det är en helt enig beredning som lämnar denna rapport, utan några avvikande meningar. Det är en värdefull säkerhetspolitisk signal, säger beredningens ordförande Hans Wallmark (M).
Dess delrapport ”Kontrollstation 2023” överlämnades på onsdagen till försvarsminister Pål Jonson (M). Beredningen konstaterar att ”extraordinära förhållanden” påverkar det nu gällande försvarsbeslutet för åren 2021–2025. […]
Beredningen föreslår därför att riksdagens nästa försvarsbeslut, som skulle fattats 2025, tidigareläggs med ett år till 2024.[…]
Tre problemområden pekas ut:
● Brist på personal. Att stridspiloter och annan högt specialiserad personal slutar är väl känt. Beredningen lyfter fram den än större bristen på ”generell officerskompetens” för att kunna utbilda, öva och bemanna krigsförbanden.
● Brist på materiel. Inom armén leder donationer av utrustning till Ukraina till stora luckor av materiel som måste nybeställas. Även leveranser till flygvapnet och marinen blir försenade när försvarsindustrin redan arbetar för högtryck.
● Infrastruktur saknas. Försvarsbeslutet 2020 innebar återstart av en flygflottilj och fem regementen. Men miljötillstånd samt byggen av olika lokaler dröjer. Etableringarna ”behöver skyndas på” skriver beredningen.
Förre försvarsministern Peter Hultqvist (S) är ledamot i beredningen och nöjd med att den är enig.
– Det är väldigt bra att vi inte låst oss vid en ekonomisk trappa för försvaret till 2030 och 2035. Det vore en hämsko inför det fortsatta arbetet. Vi har ju ännu inte diskuterat om vi ska ha fler värnpliktiga, fler armébrigader och befintliga eller nya vapensystem, säger Peter Hultqvist. Läs artikel
Bredare civilplikt ska utredas, tn.se
Regeringen vill införa en bredare civilplikt och tillsätter nu en utredning. I framtiden skulle män och kvinnor kunna välja en civilpliktsutbildning vid mönstring.
– Utredningen kommer att titta brett på hur behovet ser ut i dag, säger Carl-Oskar Bohlin (M), minister för civilt försvar.
Under Folk och försvars konferens i Sälen i januari meddelade regeringen att man vill ta ett första steg för att återaktivera civilplikten. […]
Då handlade det om cirka 2 500 personer inom kommunal räddningstjänst, som ska gå en påbyggnadsutbildning om räddningstjänst i krig. Det kan handla om att lära sig röjning och indikering av oexploderad ammunition.
Med utredningen som tillsätts inom kort vill regeringen se över vilka fler yrkeskategorier och samhällsviktiga branscher som bör omfattas av civilplikt. Det kan till exempel handla om personer som kan reparera kraftledningar. Läs artikel
Kald vind gjennom Arktisk råd, dagsavisen.no
Russland er kastet ut av Arktisk råd. Det gjør også rådet mindre verdifullt. […]
Om to uker overtar Norge formannskapet i Arktisk Råd. Hvordan skal Norge nå jobbe for å sikre balansen mellom tale og taushet, samtaler og suspensjon, overfor Russland?…
Hvordan skal en slik linje egentlig se ut? Den bør kort fortalt være en diplomatisk minimumsløsning, som er mindre lukket enn en total boikott.
Dette kan Norge få til, fordi Norge har lengre erfaringer med å balansere forholdet til Russland enn de fleste andre stater i Arktisk Råd. Vi har en felles grense til land og til havs – som gjør at begge land lenge har snakket sammen om praktiske og konkrete ting. Russland er våre naboer i dag. Og vi vil være naboer den dagen krigen i Ukraina er over. Det tvinger Norge til en pragmatisk linje, også under en klar og vedvarende fordømmelse av krigføringen i Ukraina.
Det er et ytterligere forsterkende argument at Norge kommer til å bruke formannskapet til å prioritere hav, klima og miljø, bærekraftig økonomisk utvikling, og folk i nord – alle temaer hvor det er mulig for Norge å samtale med Russland, uten å ha formell politisk kontakt. I Arktisk Råd har forskere og embetsverket sammenstilt kunnskap til nasjonal forvaltning og internasjonalt konvensjonsarbeid. Klimasamarbeid har vært viktig. For å sammenstille kunnskap må man ha tilgang på russiske værdata fra hele det russiske Arktis. […]
«Det er i Norges interesse å sørge for at rådet overlever», sier utenriksminister Anniken Huitfeldt. Spørsmålet som tvinger seg fram mellom ordene til Huitfeldt er dette: Hva slags Arktisk Råd er det som overlever om Russland ikke er med? Läs artikel
Att ha fel är varje människas rätt, svd.se
I de politiska högtidstalen är ett vanligt tema att värna yttrandefriheten. Den omnämns med rätta som en grundbult för demokratin, ett värn för det fria och orädda samtalet.
Men i den politiska vardagen är dessa omhuldade principer satta på undantag. Också i västvärlden upplever alltfler en växande tveksamhet och rädsla för att våga säga sin mening, och vår rätt att göra det kringskärs för varje år av nya restriktioner.
Kanske är det rentav högtidstalen som spökar? Det vanligaste retoriska greppet för att legitimera nya ingrepp i yttrandefriheten är att göra den tjusig, för att därigenom förneka yttrandefriheten för den som inte är tjusig nog.
Så gör exempelvis Gunnar Hökmark när han i en debattartikel (Expressen 20/4) banar vägen för att inskränka koranbrännaren Rasmus Paludans demonstrationsfrihet. ”Bokbränning är inte ett uttryck för yttrandefrihet”, slår Hökmark fast. Den saknar nämligen ”högstämda syften”. Således skulle en inskränkt demonstrationsfrihet lämna yttrandefriheten lika skinande orörd som förut. […]
Den parlamentariska kommittén konstaterar att inget nordiskt land har en sådan lagstiftning, men vill ändå utvidga lagen om hets mot folkgrupp till att omfatta historieförnekelse av olika slag. Som vanligt när EU-lagstiftning ska implementeras skulle Sverige då bli ”bäst i klassen” genom att ta i lite extra. Utredningen konstaterar att den svenska hetslagens förbud mot inte bara hot utan även ”missaktning”, ger ett vidare mandat för ingrepp än vad som krävs av EU:s ramverk.
Denna omfattande nya lagstiftning motiveras med argument som är direkt häpnadsväckande. Bland annat anses lagen kunna ”tjäna som ett pedagogiskt verktyg som kan användas främst i förhållande till ungdomar”. Resonemanget utvecklas: ”Skulle till exempel en elev i en undervisningssituation ifrågasätta Förintelsen kan läraren peka på att Förintelsens minne uttryckligen är skyddat av den svenska staten genom detta straffbud.”
En kritisk elev förväntas alltså inte övertygas av de rikliga historiska fakta om Förintelsen som mödosamt samlats in och gjorts tillgängliga, men däremot av det faktum att staten förbjudit kritik.
Med sådana vänner behöver yttrandefriheten inga fiender. Läs ledaren