Folkomröstning om Natomedlemskap är rätta vägen för den som sätter landets och inte partiets bästa främst

Utgivarna

I Svenska Dagbladet 28/4 kommenterar statsminister Magdalena Andersson kravet på en folkomröstning om medlemskap i Nato och framhåller att det är en dålig idé:

Hon motiverar det bland annat med att det finns uppgifter som är sekretessbelagda och därför inte kan debatteras öppet, bland annat information rörande rikets säkerhet.

– Det finns viktiga frågor i en sådan folkomröstning som man inte kan diskutera. Viktig fakta som inte kan komma upp på bordet.”

Det hela skulle alltså vara så hemligt att det inte finns utrymme för en medborgerlig, upplyst opinion att göra sin röst hörd när ett för Sveriges framtid centralt strategival är under övervägande. Tanken är tydligen att en ödesdiger omläggning av den säkerhetspolitiska kursen ska avgöras utan nämnvärd folklig inblick eller inverkan.

Enligt en artikel i Göteborgs-Posten samma dag kommenterar statsministern den partiinterna processen som enligt henne nu blivit mer strukturerad för att alla partimedlemmar ska kunna vara en del av detta:

”– Där har vi ju inte satt något slutdatum för när vår partidialog kommer att vara avslutad utan där arbetar vi nu utifrån de önskemål och behov av dialog som finns. Sedan kommer vi att återkomma om hur vi ser på det säkerhetspolitiska läget.”

Det här får Magdalena Andersson inte ihop.

Socialdemokraterna har flera kongressbeslut på att inte gå med i Nato. Många fäste särskild vikt vid dessa när de i senaste valet röstade på Socialdemokraterna. Var det förgäves?

Partiets ledarskikt verkar av allt att döma vara inställt på att köra över partikongressens beslut och söker nu vägar för att kunna komma runt vad partiet strategiskt lagt fast.

En partidialog genomförs. Är den allvarligt menad? För den dialogen gäller rimligen samtliga hopkomna argument som statsministern anför mot en folkomröstning. De som deltar i partidialogen kommer alltså inte att få ta del av ”viktiga frågor … som man inte kan diskutera … fakta som inte kan komma upp på bordet”.

Om det förhöll sig så skulle ”partidialogen” närmast vara förödmjukande för partiets aktiva krafter. Den skulle vara ett spel för galleriet. Den skulle ha att avge ett omdöme utan att ha relevant underlag.

Läs mer