Månad: maj 2019

Svensk försvarsmakt har inte deltagit i övningar som baserar sig på användning av kärnvapen. Från regeringens sida finns inga sådana klartecken, vare sig formellt eller informellt. Inte något av de samarbeten där Sverige deltar omfattas av samarbete kring kärnvapen.

Den svenska positionen vad gäller nedrustning och icke-spridning av kärnvapen ligger fast. Någon förändring har inte skett. Kärnvapen är ett massförstörelsevapen vars konsekvenser är oerhört allvarliga. Arbetet mot kärnvapen kommer att fortsätta. Grundläggande är vårt medlemskap i icke-spridningsfördraget NPT, som Sverige anslöt sig till 1970. […]

När det sedan gäller den svenska positionen att inte förvärva kärnvapen och att inte tillåta att sådana vapen placeras på svenskt territorium eller medföras av gästande stridskrafter vid besök, så har den förmedlats på ett otvetydigt sätt i olika sammanhang och forum, till exempel genom tal i FN:s generalförsamling. En gästande stat är folkrättsligt förpliktad att följa de villkor som Sverige uppställer för besöket. Detta följer bland annat av den folkrättsliga suveränitetsprincipen. Detta framhölls av regeringen i samband med att avtalet om värdlandsstöd med Nato debatterades. Det är alltjämt regeringens uppfattning. Läs artikel

15 arméförband med 500 soldater från Norrbottens regemente (I 19) i norr till Södra skånska regementet (P7) i söder deltog i årets upplaga av Brigstri – Markstridsskolans årligen återkommande ledningsträningsövning för bataljonstaber inom brigads ram.
– Det här är en bra övning som fångar den taktik och det ledarskap som krävs för att utveckla den svenska armén, sa ställföreträdande arméchefen Fredrik Ståhlberg, som fanns på plats under första övningsdagen. Läs pressmeddelande

Sverige deltar i Natos stabsövning Crisis Management Exercise 2019 (CMX 19) som pågår den 9–15 maj. Syftet med Natos CMX-övningar är att öva beslutsfattande och samverkan inom ramen för ett fiktivt krisscenario. I årets CMX övar Nato krishantering och kollektivt försvar. Sverige, Finland och EU har inbjudits att delta i övningen.

Försvarsminister Peter Hultqvist deltog den 3 april i ett ministermöte i London inom samarbetsformatet Joint Expeditionary Force, JEF. Vid mötet genomfördes bland annat en scenariobaserad diskussion och den kommande JEF-övningen Baltic Protector där Sverige också deltar diskuterades.

– Mötet blev en väldigt tydlig kvittens på det brittiska intresset för att vara aktiva i Östersjöregionen och i Norden. Det är viktigt att Storbritannien fortsätter att vara med och ta ansvar för säkerheten i Europa och JEF är en del i det ansvarstagandet, säger försvarsminister Peter Hultqvist. Läs pressmeddelande

Svar på fråga från Pål Jonson (M).

Försvarsminister Peter Hultqvist: När det sedan gäller EU:s fortsatta utveckling är regeringens ståndpunkt när det gäller Europaarmé, Europahögkvarter och sådant väl känd. Vi är inga anhängare av den utvecklingen. Vi ser samarbetet som mellanstatligt och tycker att det är väldigt viktigt att det utgår från de enskilda medlemsstaternas behov. Det stämmer också överens med vår linje att EU inte är att betrakta som en federation utan just ett mellanstatligt samarbete. Det är vad vi utgår ifrån, När det gäller ekonomin ser vi budgetrestriktivitet som väldigt viktig. […]

Regeringens ståndpunkt är att svenska industriföretag som har sina bolagsstyrelser i Sverige är avgörande för den svenska försvarsförmågan och är lika viktiga för europeisk säkerhet som sina heleuropeiskt ägda konkurrenter. I nuläget tillåter förordningen deras deltagande med vissa villkor, bland annat att staten garanterar att företagen har sina bolagsstyrelser i Sverige. Vi har ändå klarat av att se till att ha möjlighet för tredjeland i dessa sammanhang. Vi kommer att fortsätta att bevaka och driva det uthålligt. Men det är ett omfattande arbete som successivt har fått ett ökat stöd inom EU från en lång rad andra länder. Läs protokollet från riksdagen

Försvarsminister Peter Hultqvist (S) i riksdagen 2 maj:

Svar på fråga 2019/20:549 av Pål Jonson (M)
Beslutet om svenskt deltagande i EU-stridsgrupp

Pål Jonson har frågat mig om varför regeringen inte förankrat beslutet i riksdagen om att Sverige ska delta i en EU-stridsgrupp ledd av Tyskland under andra halvåret 2020.

Som en del i deltagandet i det permanenta strukturerade samarbetet (Pesco) inom EU, har Sverige och övriga deltagande medlemsländer åtagit sig politiskt att bl.a. bidra med förband till EU:s stridsgrupper. Det rör sig således inte om ett av de 34 projekt som tagits fram inom Pesco. I syfte att efterleva åtagandet har regeringen gett Försvarsmakten i uppgift att planera och vidta förberedelser inför ett svenskt deltagande i den tyskledda EU-stridsgruppen som står i beredskap andra halvåret 2020.

När Sverige senast bidrog på ett motsvarande sätt till en stridsgrupp som stod i beredskap, nämligen under andra halvåret 2016 med Storbritannien som ramnation, informerades riksdagen om det i budgetpropositionen för 2016. Regeringen har för avsikt att i budgetpropositionen för 2020 informera riksdagen om det planerade bidraget.

Beslut om att sätta in ett svenskt förband och att använda EU:s stridsgrupper sker först efter nationellt och slutligen ett gemensamt EU-beslut. Om det svenska förbandet utgör en väpnad styrka krävs riksdagens medgivande innan förbandet får sändas utomlands. Läs svaret

En gång i tiden hade vi ett starkt territorialförsvar. Vi hade en stark armé, en stor flotta och ett omfattande flygvapen. Vi – alla vapenföra män och från mitten av 1980-talet även frivilliga kvinnor – hade en uppgift: Vi skulle försvara alla delar av vårt land och de människor som bodde där. […]

Vi vet alla i grund och botten: Poängen med försvaret är framför allt att försvara Sverige. Inte att försvara alla preferenser människor i Sverige kan tänkas ha. Men däremot att försvara deras rätt att ha dem.

Därför bör man i första hand visa vad försvaret skall göra, inte lyfta fram olika typer av människor som kan tänkas platsa i försvaret. Det blir helt enkelt fel infallsvinkel. Fel fokus. Numera, speciellt då värnplikten återinförs, får vi förutsätta att alla typer av människor accepteras, har en roll i försvaret och har samma mål för ögonen. Så var det tidigare. Så bör det vara idag.

Försvarsmakten gör klokt i att byta PR-byrå och reklammakare. Läs artikel

Försvarsmakten har kunnat ingå i kärnvapennära samarbeten utan att någon politiskt ansvarig har satt sig emot. Det framgår av Försvarsmaktens remissvar på utredningen om ett förbud mot kärnvapen. Vad är alliansfriheten värd när de har tillåtits bygga in sig i ett nära beroende av Natos kärnvapenbeväpning? […]

I enkätundersökningar hösten 2017 och 2018 uttalade cirka 85 procent av svenska folket (och en majoritet i alla partier) sympati för ett internationellt förbud mot kärnvapen. Det har inte funnits skäl att tvivla på den politiska viljan att hålla fast vid kärnvapenfrihet, ta avstånd från stormakternas avskräckningsdoktriner och på alla sätt främja nedrustning.[…]

I FM-remissen talas klartext. Om Sverige ratificerar eller bara undertecknar TPNW skulle följande inträffa: ”Svenskt deltagande i pågående operationer, i planerade övningar och utbildningar, samt i vidmakthållande och utveckling av materiel, i forsknings- och teknik­utbyte, samt tillgång till samarbetsformat kommer sannolikt att starkt försämras och riskerar i vissa fall att omöjliggöras” (sidan 2).

Om man fortfarande tror att detta mest handlar om en ”negativ hållning” eller något slags bestraffning för ”stigmatiseringen” av Nato, undanröjer resten av texten alla tvivel. ”När kärnvapenstater är med i multinationella operationer och försvarsövningar, så finns det alltid en implicit nukleär dimension” (sid 9). ”Försvarsmakten konstaterar att nukleära frågor är en integrerad del av verksamheter och förmågor på många nivåer hos stormakterna och i Nato….Möjligheterna för Sverige att fortsätta sin medverkan i samarbeten som har parallell nukleär verksamhet kommer enligt Försvarsmaktens bedömning att påverkas negativt om Sverige tillträder konventionen” (sid 11).  […]

Frågan landar därför tungt hos försvarsministern och givetvis rege­ringen. Sverige ska inte tillhöra någon militärallians. Detta förhindrar inte konsultationer och kontakter med Nato och våra nordiska grannar. Men vad är alliansfrihet värd när Försvarsmakten har tillåtits bygga in sig i ett nära beroende av Nato som är direkt kopplat till Natos kärnvapenbeväpning och den avskräckningsdoktrin som är alliansens själva fundament? Läs artikel

Utrikesminister Margot Wallström kommer den 6–7 maj att delta i Arktiska rådets ministermöte i Rovaniemi, Finland. Förutom Sverige deltar utrikesministrar från Kanada, Danmark, Finland, Island, Norge, Ryssland och USA på mötet. Margot Wallström kommer med de andra deltagande länderna bland annat att diskutera klimat, hållbar regional utveckling och internationellt samarbete i Arktis. I samband med mötet kommer Island att ta över det tvååriga ordförandeskapet i rådet från Finland.

Som medlem i rådet driver Sverige på för ett mer aktivt klimatarbete inom Arktiska rådet. Regeringen verkar även för att bevara Arktis som en fredlig samarbetsregion och för en hållbar utveckling. Läs pressmeddelande