Månad: januari 2018

F-35-flyene kan angripe interkontinentale atomraketter i bane, ifølge en amerikansk kongressmann. NUPI-forsker mener Russland kan oppfatte F-35 som en alvorlig trussel og etterlyser norsk diskusjon. Leder av forskningsgruppen for forsvar og sikkerhet ved Norsk Utenrikspolitisk Institutt Karsten Friis frykter at nye norske F-35 kan føre til økt spenning med Russland.

– Trues deres evne til å kunne slå tilbake på et angrep, altså det vi kaller annenslagsevne, trues grunnmuren i russisk forsvar. Fra NATOs side er det neppe klokt å utfordre denne annenslagsevnen for mye, der det trolig vil eskalere spenningen betydelig og unødvendig, sier Karsten Friis…

For seks år siden var Norge alene i NATO om å si nei til å samarbeide om det amerikanske rakettskjoldet. Begrunnelsen var frykt for økt opprustning. Tidligst neste høst skal Stortinget avgjøre om Norge skal bidra i NATOs rakettforsvar, ifølge Forsvarsdepartementet…

Seniorforsker ved NUPI Karsten Friis vil at norske forsvarspolitikere skal ha mindre fokus på plassering av helikopter og antallet HV-soldater og mer fokus på strategiske spørsmål.

– Denne saken peker på en trend innen våpenteknologi som kan kreve at man også gjør sikkerhetspolitiske vurderinger. Utviklingen går mot stadig mer avanserte våpensystemer med lengre rekkevidde, presisjon og integrasjon. Det betyr at de vanskeligere kan klassifiseres kun til forsvar og kun til nasjonal bruk, sier Karsten Friis. Läs artikel

USA:s FN-ambassadör Nikki Haley begärde på tisdagen ett extrainsatt möte med FN:s säkerhetsråd för att behandla utvecklingen i Iran. – Alla fredsälskande människor måste ställa upp för deras sak, hävdade Nikki Haley när manade till stöd för demonstranterna i Iran.

Sveriges utrikesminister Margot Wallström tycker inte att det är en bra idé.

– Nej, det som sker i Iran utgör i dagsläget inget hot mot internationell fred och säkerhet, sade Margot Wallström under en pressträff i Stockholm vid lunchtid på onsdagen.

Däremot anser utrikesminister Wallström att FN:s säkerhetsråd ska följa utvecklingen i Iran noga. Läs artikel 

Utrikesminister Margot Wallström har offentligt markerat det oacceptabla i att USA under Donald Trump genom hot och påtryckningar försöker få Sverige att inte skriva under FN-avtalet mot kärnvapenförbud. Det är utmärkt att Margot Wallström talar klarspråk i denna fråga. Svensk utrikes- och säkerhetspolitik ska inte dikteras av någon annan stat…

Det är intressant att moderaternas försvarspolitiske talesperson Hans Wallmark inte påstår att det var fel av Margot Wallström att rikta kritik i sig mot till exempel de uttalanden som USA:s Nato-ambassadör Kay Bailey Hutchison tidigare framfört (om att ett svenskt undertecknande skulle orsaka ”problem” i relationen till Nato). Däremot menar Hans Wallmark att Margot Wallström borde framfört sina synpunkter på ett annat sätt än genom öppen kritik i en tv-intervju.

Det är ett återkommande mönster i svensk utrikesdebatt att oppositionen (oavsett politisk färg) hellre kritiserar regeringen i formfrågor (fel sätt, fel tillfälle, fel ordval, fel informationsvägar etc.) än i sakfrågor…

I grunden handlar konflikten mellan regeringen och oppositionen om självständigheten i den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken. Regeringen vill genom den militära alliansfriheten värna Sveriges oberoende, och att Sverige även fortsättningsvis ska kunna vara en självständig röst i kampen för nedrustning och mot kärnvapen. De fyra borgerliga partierna vill i stället att Sverige ska gå med i Nato, och de inser att en självständig svensk linje i synen på kärnvapenförbud höjer tröskeln till ett svenskt Nato-medlemskap.

Min linje är klar. Sverige bör sträva efter att kunna skriva under FN-avtalet om ett kärnvapenförbud så snart som möjligt. Läs blogginlägget

Man skulle lätt kunna förledas tro att kärnvapenmotstånd är en okontroversiell fråga i Sverige. Så har det varit, men så är det inte längre. Det är fullt realistiskt att tro att riksdagen inte kommer att ratificera FN-konventionen om ett förbud mot kärnvapen även om regeringen, vilket man självklart borde, efter noggrann undersökning skulle komma fram till  beslutet att skriva under konventionen. De borgerliga och SD är emot. Ett förbud mot kärnvapen beskrivs som orealistiskt eftersom dagens kärnvapenmakter inte stödjer idén.

Mot det kan invändas att en bred majoritet på mycket kort tid ställt sig bakom FN-resolutionen mot detta fasansfulla massförstörelsevapen…

Men i Sverige tar en riksdagsmajoritet andra hänsyn. Det är Nato som spökar. De borgerliga vill överge alliansfriheten och gå med i Nato. När USA hotar med att ta ifrån Sverige det ”guldkort” vi redan utan medlemskap har vid Natos bord tillsammans med Finland, så reagerar borgerligheten utan spår av nationell stolthet inför USA:s påtryckningar.

Men för några veckor sen satt utrikesminister Margot Wallström ändå med när Natos utrikesministrar träffades. Och i SvD 5 december kan vi läsa att flera av Natos partnerskapsländer, Irland, Österrike, Algeriet och Nya Zeeland, redan undertecknat konventionen. Oavsett hur vi ser på Natos roll i världen och på Sveriges relation till Nato, så borde vi kunna enas om att kärnvapnen måste bort. Läs ledaren

Väyrynen har varit aktiv inom politiken i snart 50 år, bland annat som utrikesminister. Hans huvudbudskap i valkampanjen är EU-kritik och alliansfrihet.

– Det innebär att vi inte ska bli medlemmar i Nato och att vi inte godkänner att EU utvecklas till en försvarsallians, vilket skulle ge Finland mer förpliktelser än ett Nato-medlemskap.

– För Finland och Sverige är det vettigt att hålla sig utanför alla krig och konflikter, menar Väyrynen.

Han vill också att Finland lämnar den europeiska valutaunionen. Läs artikel

Sverige går bort fra den stridsvognløsningen Norge nå innfører. Den egner seg ikke til offensive oppgaver, mener Ulf Högström ved Försvarshögskolan.

Før jul kunne Aldrimer.no avsløre at norske stridsvognbataljoner bare får 13 stridsvogner hver. Det er i et historisk perspektiv lavt, Norge har ikke hatt så få stridsvogner i disse bataljonene på mange tiår. Også sammenlignet med andre land er tallet interessant – nesten ingen sprer stridsvogner så tynt utover som Norge nå skal…

Högström innrømmer at bildet er noe mer nyansert: Det Sverige gjorde, og Norge nå skal gjøre, har ikke bare vært negativt. I årene etter den kalde krigens slutt fokuserte også det svenske forsvaret mer på internasjonale operasjoner. Da var det i stor grad en god ting å ha få stridsvogner og mye infanteri i avdelingene.

– Vi har hatt den samme diskusjonen her. Inntil nylig hadde vi bare tre frittstående stridsvognkompanier med 14 stridsvogner hver. Det kom av fokuset på internasjonale operasjoner, men var ikke bra. Nå endres dette til et mer nasjonalt fokus, og vi går tilbake til den inndelingen vi benyttet i lang tid før. Da får vi bataljoner med to stridsvognkompanier i hver, det vil si 24 totalt per bataljon, forklarer Högström.

Den svenske vurderingen er altså at en spredning av stridsvognene passer bra til internasjonale operasjoner. Men nå som trusselbildet er endret, må forsvarsorganiseringen igjen ta utgangspunkt i det som fungerer best mot en motstander med større konvensjonell militær kapasitet. For å si det i klartekst: En motstander som Taliban er en teknologisk og materielt underlegen fiende, som man møter gjennom småskalatrefninger. Å stå overfor Russland – om svenskene noen gang kommer i en slik situasjon – vil stille helt andre krav til den svenske hæren…

I Sverige har Hæren rundt 120 moderne Stridsvagn 122,fordelt på seks bataljoner. Ulf Högström kan dessuten fortelle at svenskene vurderer å øke dette med 50 til 100%.

– Vi har i dag seks bataljoner med stridsvogner, og forsvarssjefen ønsker å øke dette til 9-12 bataljoner. Vi vil da samle ca 24 stridsvogner i hver bataljon, for å sikre kampkraft i duellsituasjoner, og fleksibilitet, avslutter Högström. Läs artikel

Sverige och det militära försvaret utsätts ständigt för cyberattacker. Nu håller militären på att bygga upp en egen förmåga – för att kunna slå tillbaka mot andra länder.

Den som angriper Sverige ska också riskera att bli utsatt för ett motangrepp…

– Sverige och Försvarsmakten utsätts dagligen för olika former av cyberhändelser, konstaterar generalmajor Fredrik Robertsson…

Mer konkret handlar jobbet om att ta fram datakod som kan användas för angrepp och utveckla olika metoder för att ta sig in i andra länders it-system. Attackerna kan handla om allt från att angripa vanliga civila datanät till att slå ut vapensystem och därmed underlätta ett traditionellt militärt angrepp.

Vad är det ni ska bygga upp?

– Först handlar det om att bygga upp mer kunskap och ha mer forskning på området. Sedan handlar det också om att skapa procedurer för hur man agerar i olika sammanhang, hur beslutsfattandet går till och hur vi bedömer effekterna av olika åtgärder, säger Fredrik Robertsson. Läs artikel

Efter ett år i säkerhetsrådet konstaterar vi att Sverige har gjort avtryck. 2018 kommer att innebära stora utmaningar, men regeringen har siktet inställt på resultat. ­Arbetet fortsätter för en tryggare värld, och därmed för ett tryggare Sverige, ­skriver utrikesminister Margot Wallström (S)…

FN och säkerhetsrådet är navet i den regelbaserade världsordning som i dag allt oftare ifrågasätts av auktoritära ledare och stater. För Sverige är det ett centralt intresse att värna denna ordning – den är en förutsättning för vår suveränitet och säkerhet…

Sedan vi tillträdde i januari 2017 har vi etablerat oss som en trovärdig och inflytelserik medlem. För att nå resultat krävs en lyhörd och aktiv diplomati kombinerat med politiskt mod. Vi står upp för våra värderingar och principer av folkrätt, mänskliga rättigheter, jämställdhet och ett humanitärt perspektiv. Samtidigt jobbar vi hårt för att undvika politiska låsningar…

Vårt arbete ger resultat. Kvinnor omnämndes i samtliga säkerhetsrådets uttalanden om krissituationer under 2017 – motsvarande siffra 2016 var 69 procent. Vi har fört in starkare formuleringar om kvinnor i resolutioner, uttalanden och mandat för fredsinsatser…

Sverige har arbetat inkluderande – för att fred och säkerhet angår alla. Vi har sett till att de som berörs av säkerhetsrådet har en röst i säkerhetsrådet. Under svenskt ordförandeskap talade till exempel utrikesministrarna från Mali och Somalia samt företrädare för den Afrikanska unionen i rådet. Läs artikel

Det här året har vi firat Finlands självständighets 100-årsjubileum, och just i dag, är en speciell dag i det firandet.

Den 31 december 1917, alltså för exakt hundra år sedan, gick Ryssland med på att Finland bryter sig loss, och landet erkände Finland som en självständig stat. Det skedde i samband med att en delegation på tre personer, med senatsordförande Pehr Evind Svinhufvud i spetsen, reste till S:t Petersburg i slutet av december. De var där för att överlämna en officiell begäran om erkännande av självständigheten.

Efter en lång vänta på nyårsafton fick delegationen ett undertecknat dokument av Folkkommissariernas råd, det vill säga den dåtida ryska regeringen. Enligt dokumentet blev Finland ett självständigt land. Det berättas att Svinhufvud kort efteråt fick träffa Vladimir Lenin och framförde, som han själv kallar det, ”ett sorglöst tack för avskedsbrevet”.

Finlands frigörelse från Ryssland och självständighet bekräftades några dagar senare av den verkställande centralkommittén. Sverige och Frankrike var de första som erkände Finlands suveränitet den 4 januari 1918. Grekland följde strax efter och Tyskland erkände Finland den 6 januari.

De andra nordiska länderna Norge och Danmark erkände Finland inom den närmaste veckan. Läs artikkel