Sverige fördömer den provsprängning av en kärnladdning som Nordkorea har genomfört idag. Det är ett allvarligt brott mot landets internationella förpliktelser, FN:s säkerhetsrådsresolutioner och principerna i provstoppsavtalet (CTBT). Nordkoreas agerande är ett hot mot internationell fred och säkerhet.
Sverige uppmanar Nordkorea att omedelbart upphöra med provokativa handlingar, fullgöra sina internationella förpliktelser och inleda en fullständig, verifierbar och oåterkallelig avveckling av sitt kärnvapen- och robotprogram.
Det är mycket angeläget att FN:s säkerhetsråd samlas med anledning av den senaste utvecklingen. Det är nu viktigare än någonsin att vidta åtgärder för att minska spänningarna och risken för missförstånd och misstag. Vi delar den oro som finns bland länderna i regionen. Läs uttalandet
Haatainen fick flest röster i SDP:s rådgivande medlemsomröstning – 8050 stycken – och valdes därmed till partiets kandidat i presidentvalet 2018. ..
I tacktalet lyfte hon fram jämställdhet, demokrati, öppenhet, jämlikhet, EU, hållbar utveckling, minoriteters ställning med mera…
Nato-linjen var densamma som under kampanjen hittills:
– Finland är stabilt utan en allians och det finns ingen anledning att ändra den linjen. Det som behövs är fortsatt samarbete med Nato, Sverige och de andra nordiska länderna.
– Vi ska ta hand om vårt försvar och ha ett trovärdigt försvar som baserar sig på allmän värnplikt. Men med vapen hindrar vi inte krig, diplomati är viktigast. Läs artikel
USA:s försvarsminister har ett bra samarbete med vår försvarsminister Peter Hultqvist. Det har båda försäkrat. Nu skriver emellertid försvarsminister General James Mattis att om Sverige skriver under avtalet som förbjuder kärnvapen så försvåras försvarssamarbete.
Sedan 200 år finns en stor, övervägande stor, opinion i Sverige, som har en i grunden pacifistisk åsikt/doktrin om att krig är fel. Vi skall därför föra försvarspolitik och ha en försvarsmakt som avhåller från krig genom att dess värnpliktiga soldater kan bjuda uthålligt motstånd i hela landet – försvarspolitikens hårda kärna, HK.
Vid ”murens fall”, när Sovjetunionen bröt samman, beslöt riksdagen att vi i FN:s regi skulle föra säkerhetspolitik. Vi organiserade då om vår försvarsmakt och skapade insatsförband i stället för den gamla Hårda Kärnan. Försvarsmakten fick ”time out”.
2012 förklarade ÖB att dessa insatsförband bara kunde försvara Sverige på en plats under en vecka – ”enveckasförsvaret”. Detta var egentligen ingen nyhet, men det är inte fel att påstå att panik utbröt både bland politiker och militärer: Hade vi gjort fel när vi förklarade ”time out” eller hade vi organiserat för dåliga insatsstyrkor? Var det försvarsdepartementet eller utrikesdepartementet som felat?
Den sittande försvarsberedningen, under Peter Hultqvist, kunde inte finna någon lösning. Först när Peter Hultqvist blivit försvarsminister lyckades han – under Decemberöverenskommelsens (DÖ) tid – åstadkomma en kompromiss: Försvarsbeslut 2015, som innebar att UD och säkerhetspolitiken segrat över Försvarsdepartementet och försvarspolitiken. Läs artikel
Det kommer att ta tid att utveckla EU:s gemensamma försvar, säger president Sauli Niinistö. Han kommenterade Finlands säkerhetssituation i Yles morgonprogram Ykkösaamu på TV1 på lördagen.
Han tangerade också riksdagsledamoten Erkki Tuomiojas (SDP) kritik mot en fråga som FNB:s reporter ställde USA:s president Donald Trump om Ryssland. Enligt Niinistö ”kan det vara Tuomiojas uppfattning” att man inte bör fråga USA:s president vilken hjälp USA är redo att ge Finland om relationerna mellan Finland och Ryssland skulle försämras betydligt.
– Hos oss utgår säkerhetsprincipen inte från att USA hjälper Finland, tillade han.
Enligt Niinistö ser det ut som om vi i Europa så småningom blir tvungna att ge upp tanken på att Nato och USA ger oss trygghet.
– Vi blir tvungna att göra någonting själva också. Vi (Finland) har lyckligtvis gjort mycket själva. Läs artikel
Under flera decennier har Sverige arbetat för kärnvapennedrustning, oavsett om landet har haft borgerliga eller socialdemokratiska regeringar.
I ett svar till tidigare riksdagsledamoten Carina Hägg (S) 8 november 2012 underströk dåvarande utrikesministern Carl Bildt (M) vikten av att Sverige gör sin röst hörd.
”Regeringen har sedan länge framhållit behovet av konstruktiva åtgärder för att befintliga kärnvapenarsenaler nedrustas samtidigt som icke-spridningsarbetet förstärks. Som frågeställaren antyder går nedrustning och icke-spridning hand i hand, och det torde finnas bäst förutsättningar att nå framgång om båda dessa aspekter drivs parallellt”, inledde Bildt…
Därför blir det en smula märkligt när ett antal borgerliga ledarsidor och politiker nu blåser till strid mot nuvarande utrikesministern Margot Wallströms engagemang för kärnvapennedrustning…
Svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik handlar inte om antingen-eller utan om både-och. Den måste rymma både mjukt (som arbetet för fred, diplomatiska lösningar och kärnvapennedrustning) och hårt (som att stärka det egna försvaret och utveckla militära samarbeten med andra länder).
Carl Bildt och alliansregeringen arbetade för det långsiktiga målet ”en värld utan kärnvapen”.
Det kan – och bör – även den nuvarande regeringen och utrikesministern göra. Läs ledaren
I somras bröt jublet ut i FN:s högkvarter – 122 stater, däribland Sverige, hade röstat för en konvention om ett totalförbud mot kärnvapen. Ett viktigt steg på vägen för att eliminera ett av de största hoten mot hela mänskligheten.
Som väntat röstade ingen av de stater som i dag har kärnvapen för ett förbud. Beklagligt nog visade heller inte de länder som ingår i Nato något intresse för en värld utan massförstörelsevapen. Men den stora uppslutningen bland FN:s medlemsstater bland annat från länder som Schweiz, Österrike och Irland ger kraft inför fortsatta förhandlingar för en säkrare värld…
Konventionen möter förstås motstånd. USA och andra kärnvapenmakter pressar på för att Sverige och andra stater inte ska ratificera. Tråkigt nog så går också företrädare för de borgerliga partierna ut till försvar för kärnvapnen…
Det är inte Trump som ska styra den svenska säkerhetspolitiken, det gör vi själva. Och vi ger inte upp kampen för en kärnvapenfri värld.
Anna Sundström, Olof Palmes Internationella Center
Philip Botström, Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund
Carina Ohlsson, S-Kvinnor
Ulf Bjereld, Socialdemokrater för tro och solidaritet
Nasra Ali, S-studenter
Sören Juvas, HBT-Socialdemokrater
Anders Österberg, Unga Örnar
I går kveld møttes landets viktigste forsvarspolitikere til debatt. Ine Eriksen Søreide (H), Christian Tybring-Gjedde (Frp), Anniken Huitfeldt (Ap), Ola Elvestuen (V) og Liv Signe Navarsete (Sp) var til stede. Tema for debatten var om Norge trenger en ny langtidsplan for Forsvaret. Et betydelig flertall på Stortinget vil nemlig oppfylle målet om å bruke to prosent av BNP på Forsvaret. Men langtidsplanen fra i fjor høst har en langt trangere økonomisk ramme.
Før debatten innledet generalløytnant (p) Robert Mood. Han kom med sterk kritikk av langtidsplanen og forsvarspolitikken, og satte dermed tonen for en debatt som ble preget av høy temperatur.
Den pensjonerte toppoffiseren mener avstanden mellom retorikk og realiteter er enorm. Og ingen må tro at Norge ligger perifert til og er uinteressant for Russland, poengterte han.
– Norges militærmakt må være sterk og balansert nettopp for ikke å bli utfordret. Vi leverer en tredel av Europas energi, og ligger strategisk til, sa Mood…
Debatten ble, når den så kom i gang, raskt preget av Arbeiderpartiet som – for første gang på lang tid – gikk hardt i rette med regjeringens forsvarspolitikk. Spesielt alvorlig er det at viktige investeringer i landmakten er blitt lagt på is, mener Huitfeldt.
– Det ble gjort en god del vedtak i 2012, om investeringer i Hæren. Og så har disse fire årene blitt brukt til å utrede om det var lure vedtak. Og så har igrunn LMU (landmaktutredningen, journ. anm.) kommet fram til at “ja, det var det”. Vi trenger faktisk artilleri og kampvogner. Fire år med bortkastede utredninger. Investeringene i Hæren og vedtakene fra 2012 er ikke halvveis oppfylt engang. Her står det et kjempeløft foran oss, sa Huitfeldt. Läs artikel
EU anerkender ikke den suveræne nationalstat og kan i sidste ende føre til Danmarks opløsning. Det siger sig selv, at en sådan organisation ikke kan bidrage positivt til Danmarks forsvar, skriver Marie Krarup (DF).
Der har været røster fremme om, at EU skal have mere betydning i forsvarspolitisk sammenhæng. Men det er efter min mening en stor misforståelse. EU skal holde sig til sit arbejdsområde, der er økonomisk samarbejde. Det gør EU desværre ikke.
Organisationen har allerede bredt sig ind over en lang række områder, som den ikke bør være på – herunder udenrigs- og sikkerhedspolitik og et begyndende forsvarssamarbejde. Heldigvis har Danmark et forsvarsforbehold, der gør, at vi ikke kan blive del af forsvarssamarbejdet i EU. Läs artikel
Svenska regeringen röstade under våren för en FN-resolution om avskaffande av kärnvapen. Regeringen skall nu lägga förslag till riksdagen om ratificering av konventionen. Företrädare för den amerikanska administrationen har emellertid på olika sätt försökt påverka den svenska linjen.
Enligt Dagens Nyheter skall amerikanske tjänstgörande ambassadören i Stockholm ha varnat Sverige för att underteckna konventionen. Detta skulle, enligt ambassadören, kunna försämra försvarssamarbetet med USA. Enligt Svenska Dagbladet skall en liknande varning ha framförts av USA:s försvarsminister James Mattis i ett brev till försvarsminister Peter Hultqvist.
Utrikesminister Margot Wallström, som från början har varit drivande för Sveriges ja till konventionen, säger sig stå fast vid att Sverige skall ratificera konventionen men gör tillägget att förslaget skall analyseras mer i detalj.
– Vi måste titta på den här konventionen som kom till under väldigt kort tid och med ett antal skrivningar, som vi menar att vi måste titta på ur samarbets- och folkrättslig synpunkt. Den tiden kommer vi att ta oss nu.
…Det finns inget i avtalet som förbjuder kärnvapen som hindrar militära samarbeten, vare sig bilaterala eller multilaterala, så länge det inte rör sig om kärnvapen. Sverige har idag inga samarbeten som bygger på kärnvapen med vare sig USA eller något annat land. Även inom Nato finns olika syn på kärnvapen, där vissa stater har nationella regelverk som förbjuder vapnen på deras territorium.Danmark, Norge och Spanien tillåter till exempel inte utplacering av kärnvapen på deras territorier under fredstid. Island och Litauen tar det ännu längre och tillåter inte att kärnvapen utplaceras på deras mark, utan att göra skillnad på freds- och krigstid. Island, Norge och Danmark förbjuder även kärnvapenbärande fartyg att lägga till i deras hamnar.
Moderaternas Karin Enström och Hans Wallmark skriver i Svenska Dagbladet att förbudet mot kärnvapen riskerar att underminera arbetet för kärnvapennedrustning men utvecklar inte varför så skulle vara fallet. De nämner att Cypern och Malta har röstat för avtalet, men glömmer att inkludera att även traditionella svenska samarbetspartners så som Österrike, Irland, Schweiz samt Nya Zealand röstade ja. Centern å sin sida menar att avtalet kan hota det globala icke-spridningsavtalet. Det är ett argument vi har stött på under många år men än har ingen lyckats förklara HUR de ser att detta ska ske. Som vi beskrivit ovan gör många med oss den omvända analysen, att förbudet implementerar och förstärker icke-spridningsavtalet. Läs artikel