Säkerhetspolitik inte kommuners ansvar, Johan Söderström, jp.se

När förbundskansler Angela Merkel nyligen besökte Sverige gavs journalistkåren ett rakt besked om den ryska gasledningen Nord Stream 2.

Merkel var tydlig med att Tyskland inte lägger några säkerhetspolitiska aspekter på ledningen som löper mellan ryska Ustluga och tyska Greifswald. För Tyskland handlar det om “business”, inte försvarspolitik…

Frågan är vilka signaler den svenska vankelmodiga hanteringen av Nord Stream 1 och Nord Stream 2 sänder till omvärlden. Hur ser man i Kreml på att en liten svensk kommun beslutar över svensk försvars- och säkerhetspolitik? Enligt kommunallagen ska kommuner inte få ägna sig åt utrikespolitik. Likväl har regeringen Löfven i både fallet Gotland och Slite hamn och nu senast Karlshamn satt sig ner vid förhandlingsbordet med sina partifränder och tillika kommunala företrädare.

I fallet Gotland klarade statsmakten att avstyra att Ryssland återigen får hyra Slite hamn, men i Karlshamn backade man…

Det är positivt, men naturligtvis alldeles för senkommet, att både regeringen och Moderaterna nu vill se förändringar av det kommunala självstyret i frågor som handlar om rikets säkerhet.

Att så inte har skett tidigare tyder på en naiv inställning till hotbilden från omvärlden. Läs krönikan

Varken för Polens eller någon annans skull, Anders Björnsson

Sveriges alliansfria linje har varit obruten men ingalunda jämn under de senaste två hundra åren. Det har funnits opinioner för stormaktsbindningar men också för en strikt och permanent neutralitet. Statsledningarna har navigerat i oroliga, ibland stormiga vatten. Den primära målsättningen efter 1809 var alltid näringarna, inte äran.

Ibland var det nära att linjen bröts. 1855 års novembertraktat med uppslutning på Frankrikes och Storbritanniens sida sattes aldrig i verket, eftersom en annan makt, Österrike, ställde sig kallsinnig och det stora – ”orientaliska” – kriget strax var över. Detta var ett exempel på kunglig utrikespolitik när den är som mest oöverlagd. Några år senare var det dags igen. Karl XV ville intervenera på Danmarks sida i gränskriget med Preussen och Österrike. Regeringens starke man, Johan August Gripenstedt, höll honom tillbaka. Järnvägar och utländska krediter var viktigare än skandinavismens mål om ett enat Danmark-Norge-Sverige, om också styrt av en Bernadotte.

När polackerna reste sig 1863, hade det också yrkats på handling, det vill säga ”solidaritet” med det kuvade Polen. De svenska nationalliberalerna var stora interventionister. Nu hoppades de att Frankrike skulle inskrida på insurgenternas sida. Så blev inte fallet. Ett antal svenska frivilliga for ändå dit, liksom till Danmark ett år senare.

Läs merVarken för Polens eller någon annans skull, Anders Björnsson

Fortsetter å øke sin styrke i nord, aldrimer.no

Etterretningstjenesten mener Russland vil fortsette å øke sin militære styrke i nordområdene, selv om landet etter alt å dømme i 2017 kommer til å nedjustere sitt forsvarsbudsjett for første gang på 15 år. E-tjenesten mener at Norge må forvente seg en økning i antall etterretningsoperasjoner rettet mot Norge.

Etterretningstjenesten la mandag klokken 10 fram sin årlige trusselvurdering. I Fokus 2017 slår E-tjenesten fast at det i dag ikke foreligger noen konkret trussel fra russisk side, men at dette raskt kan endre seg.

– Vi ser et mer aggressivt og selvhevdende Russland. En del av de hemmelige russiske tjenestene vil være drevet av en ambisjon om å svekke og påvirke nære naboland, sier etteretningstjenestens sjef, generalløytnant Morten Haga Lunde…

Etterretningstjenesten er klar på at Russland fortsetter å styrke sin militære kapasitet i nord – raskere enn det Norge gjør.

– Evnen til å true Norge er styrket. I 2017 vil denne utviklingen fortsette. Russiske missilsystemer kan ramme kritisk norsk infrastruktur. Russland kan gjennomføre nektelsesoperasjoner, og påvirke Norges muligheter til å utføre operasjoner fra eget territorium, sier Haga Lunde.

Rapporten peker på at enkelte våpensystemer kan bli utsatt. Noen programmer kan modereres i omfang, men at styrkingen av de russiske kapasitetene i hovedsak fortsetter. Läs artikel

Läs rapporten från norska underrättelsetjänsten

Djupt oroväckande signaler, Stefan Forss, kkrva.se

I sitt nyårstal yttrade president Sauli Niinistö:

“Vi vandrar nu i skuggornas land, i denna värld. Varje dag för med sig nyheter om grymheter och död, än från Aleppo, än från Berlin, varifrån härnäst? Det har alltid funnits ondska, men nu är den allt tydligare närvarande. Vi hade redan lärt oss tänka och leva som om vi blivit kvitt ondskan. Och vi har ju blivit lärda att tro att det goda alltid vinner över det onda.

Finland är en del av den västerländska kulturen, och vi har ett västerländskt tankesätt. Att främja välfärd och bygga fred har varit vårt mål. Men att vi skulle behöva värja oss mot ondska, det är något vi inte alltid ens har reflekterat över.”

Vad presidenten säger mellan raderna är att kriget inte längre kan avfärdas som en omöjlighet…

Att allt detta kommer att få konsekvenser även för oss i Norden och närområdet är uppenbart. Hur man ska klara av omställningen till dessa nya realiteter är något som ger beslutsfattarna i huvudstäderna huvudvärk.

Först och främst måste det bli rättning i de liberala ländernas led. Den gravt försämrade säkerhetssituationen kräver omfattande nationella satsningar på försvaret och eget större ansvarstagande. Två procent av BNP är ett väl avvägt mål för allierade och partnerländer, dessvärre dock otillräckligt för de baltiska länderna själva. Att åka snålskjuts med Nato och USA som formella eller informella garanter för säkerhet och suveränitet duger inte längre…

I Finland och Sverige har det under de senaste åren med hög profil gjorts flera ”Natoutredningar”, gedigna arbeten enligt de flesta bedömare. Tyvärr lider de alla ändå av ett visst systemfel, eftersom ingen av utredningarna säger just något alls om Natos interna tillstånd. Hela debatten om Finlands och Sveriges eventuella Natoanslutning haltar därför betänkligt. Nu är inte enbart EU i kris utan även Nato. Att det rör sig om dramatiska förändringar förstår man då portalen Deep Baltic nyligen ställde den erfarna brittiska journalisten/observatören Edward Lucas en enkel fråga: Tror ni att de baltiska länderna kan överleva utan Nato?

Den frågan kan ställas mer generellt. Lucas svarade rättframt och klokt och med fötterna på jorden:

“Jag tror vi är på väg mot en säkerhetsomgivning post-Nato, så vi får allt se till att vi överlever utan Nato. De antaganden om säkerheten som gällt under det senaste kvartsseklet är helt urholkade, dels till följd av de låga försvarsanslagen i Europa och dels av vad jag kallar ”Trumpbävningen” i Amerika. Det innebär att vi bör hitta regionala och sub-regionala säkerhetsarrangemang som gör det möjligt för oss att försvara oss.”

Norden är helt klart en sådan region som Lucas avser. För två år sedan publicerade U.S. Army War College press en liten bok – Breaking the Nordic Defense Deadlock – av överste Pekka Holopainen och mig där just denna problematik behandlades pragmatiskt seriöst. I dagens situation tror vi att den alltjämt är aktuell, eftersom en anslutning till Nato – så nyttig den kanske kunde ha varit för drygt 20 år sedan – nu blivit närmast en chimär.

En ansökan kan inte inlämnas utan att man har full garanti för att den skulle behandlas snabbt och med för oss positiv utgång. Med USA:s president i denna för landet helt nya roll, med Turkiet halvvägs ute ur Nato med sina allt närmare Rysslandsrelationer samt andra till Ryssland mycket inställsamma Natoländer vore en finsk och kanske även en svensk medlemsansökan nu ett ytterst riskfyllt vågspel.Läs artikel

The map that shows how many Nato troops are deployed along Russia’s border, Independent

Thousands of Nato troops have amassed close to the border with Russia as part of the largest build-up of Western troops neighbouring Moscow’s sphere of influence since the Cold War.

The Baltic states, Poland, Romania and Bulgaria are hosting soldiers from across Nato’s 28 member states, with more than 7,000 troops deployed in countries bordering Russia.

The UK is the lead nation in Estonia, where 800 soldiers are based at the Tapa base, about 50 miles from Tallinn, helped by French and Danish forces.

British soldiers are also deployed in Poland as part of a US-led Nato mission numbering some 4,000 troops, which is supported by the Romanian army.

In Latvia and Lithuania, around 1,200 troops from Canada and Germany (respectively) are deployed alongside forces from across Europe.nato-map

Tanks and heavy armoured vehicles, plus Bradley fighting vehicles and Paladin howitzers, are also in situ and British Typhoon jets from RAF Conningsby will be deployed to Romania this summer to contribute to Nato’s Southern Air Policing mission.

Kremlin officials claim the build-up is the largest since the Second World War.

defence-spending

The extensive troop deployment comes as defence budgets in the Baltic States continue to rise. Combined, Estonia, Latvia and Lithuania spent little more than 900 million Us dollars on defence in 2005. Fast forward to 2019 and that figure will have more than doubled to a little over two billion dollars.

Läs artikel

Finland har erbjudits militärt samarbete under brittisk ledning, svenska.yle.fi

Finland har erbjudits möjligheten att gå med i det militära samarbetet JEF, som leds av Storbritannien. Det bekräftar Försvarsministeriet för Yle. Tidigare på söndagen sade försvarsminister Jussi Niinistö (Sannf.) till FNB att det är sannolikt att både Finland och Sverige ansluter sig till samarbetet.

JEF är ett militärt samarbete under brittisk ledning. I praktiken handlar det om snabbinsatsstyrkor som närmast är inriktade på krishantering och förbättrad prestanda. I dagens läge deltar förutom Storbritannien även Natoländerna Danmark, Norge, Estland, Lettland, Litauen och Nederländerna i JEF.

Enligt Jussi Niinistö har Storbritannien bett Finland och Sverige att gå med i samarbetet. Försvarsministern säger att man tillsammans har övervägt om JEF kan vara till nytta för det nationella försvaret. Slutsatsen är enligt ministern att det finns en viss nytta. Läs artikel

Stärk försvarsförmågan i norr!, Olov Abrahamsson, nsd.se

…I Norrbotten finns dessutom centrala delar av det svenska energisystemet. Vattenkraftverken i Lule älv producerar massor av ren och fin elektricitet som är till glädje för både folk och företag.

Skog, malm, stål och vattenkraft är alltjämt enorma nationella tillgångar. Enbart svensk skogsindustri hade ett exportvärde på hela 127 miljarder kr år 2015. Därför handlar försvaret av Sverige inte bara om militär närvaro på Gotland och u-båtsjakt i Östersjön. Det finns enorma värden att försvara även i den norrländska glesbygden. Den råvarurika Nordkalotten är och förblir geopolitiskt högintressant…

De försvarspolitiska tungviktarna har skäl att lyssna.

I direktiven till den nya försvarsberedningen talas mycket om ”försvarsförmågan på Gotland”. Gott så. Men det behövs också en starkare arktisk dimension i svensk försvars-, utrikes- och säkerhetspolitik. Den svenska huvudlinjen måste givetvis vara att verka för avspänning och för att Arktis förblir en fredlig och stabil region. Det gäller att utveckla dialog, handel och mellanfolkliga samarbeten mellan Ryssland, USA, Kanada, Sverige, Norge, Finland och andra med intressen i området. Det finns ingen vinst i att Arktis börjar präglas av växande motsättningar. Men om olyckan är framme måste det finnas militär kapacitet för att kunna försvara även norra Sverige.

Försvarsberedningen borde därför få ett tydligt uppdrag att se över och förstärka försvarskapaciteten även i norr. Läs artikel

Arktis – av allt större säkerhetspolitiskt intresse, forsvarsmakten.se

Fredag den 3 februari arrangerade Regionalt samverkansforum i Norrbotten ett säkerhetspolitiskt seminarium i Jokkmokk med fokus på Arktis. Bland deltagarna återfanns såväl Sveriges Arktisambassadör, försvarsministern, ledamöter från försvarsutskottet och Försvarsmaktens insatschef och arméchef.

Försvarsminister Peter Hultqvist säger att Nordkalottområdet är ett viktigt område och att det är viktigt att vi bygger en militär förmåga, både på marken och i luften.

– Varje övning och aktivitet är en säkerhetspolitisk signal, särskilt när vi övar tillsammans med andra länder. Flyget har sin Cross border training och inom armén finns ett väl utvecklat samarbete med Finland. Alla samarbeten skapar möjlighet att använda det operativt om man så beslutar. Att bygga militär förmåga är ett stöd för den diplomati som finns. Den hårda delen behövs  för att det mjuka ska fungera. Vårt arbete syftar till att skapa stabilitet för att bevara fred…

Karl Engelbrektson, Försvarsmaktens arméchef säger att allting hänger ihop.

– Vi är ömsesidigt beroende av varandra i samhället idag och vi måste skapa lag och ordning  tillsammans. För oss militärer är det interoperabilitet som gäller, och den finns för oss i NATO.

– För att kunna verka i den här miljön måste vi öva här, och vi måste öva tillsammans med andra. För att utveckla oss måste vi ha stora övningar som påfrestar systemet och såna volymer  är svåra att få ihop i Sverige. Ett utmärkt exempel på det är den norska internationella övningen Cold Response, där Sverige deltagit flera gånger. Där får vi möjlighet att öva i brigad, i större sammanhang där vi blir anfallna på flera fronter samtidigt av en kvalificerad motståndare. Läs pressmeddelandet

Militärsamarbete med Storbritannien utreds, corren.se

Försvarsmakten ska utreda förutsättningarna för Sverige att ingå i ett militärsamarbete under ledning av Storbritannien. Förutom Storbritannien har sex andra Natoländer anslutit sig till styrkan Joint Expeditionary Force, JEF.

Vi har också fört ett resonemang med Finland och vi ska gemensamt göra en analys av ett eventuellt deltagande i JEF. Vi vill koordinera våra ställningstaganden, säger försvarsminister Peter Hultqvist (S) till Dagens Nyheter.

JEF är inget stående förband utan länderna anmäler olika enheter som kan sättas in i ett krisläge. På måndagen får Försvarsmakten i uppdrag att ta fram ett underlag för hur ett svenskt bidrag kan se ut.

Trots att de sju länder som nu ingår är Natoländer ser Hultqvist inga problem för den svenska militära alliansfriheten.

JEF är ju inte en Natostyrka, utan ett brittiskt initiativ och en brittisk ledd verksamhet. Det innebär att vi kan delta, men vi har inget åtagande att delta i operationer, säger han till tidningen. Läs artikel

Har försvarets nedrustning bara varit materiell? Katarina Barrling, ledare i SvD

Vad är det som får människor att känna så för sin nation att de är beredda att dö för den? Dö för människor de aldrig träffat, som de kanske skulle avsky om de hade träffat dem? Dö. Och döda.

Socialantropologen och statsvetaren Benedict Anderson ställer frågan i sin Imagined Communities: Reflections on the Origin and Spread of Nationalism (1983). Hans svar är att källan till denna offervilja är nationalism, en identifikation som – till skillnad från den med släkt och vänner – är abstrakt, som omfattar människor man aldrig mött, eller kommer att möta…

Försvarsmakten må kalla sig just det i stället för krigsmakt, förses med en civil generaldirektör, och arbeta med att utveckla organisationen mot jämlikhet och jämställdhet, men som förvaltningsmyndighet skiljer den ändå ut sig: den är helt beroende av att tillräckligt många svenskar är beredda att dö och döda för Sverige.

Detta särpräglade förhållande märks inte mycket av i den politiska försvarsdebatten. Den handlar om kängor och kanoner. Och Gotland. Det talas om den nedrustning som skett. Det talas mycket litet om det som är försvarets yttersta grund: svenskarnas offervilja. Läs artikel

 

Replik: ”Inga ryska fartyg till Karlshamn”, Per-Ola Mattsson , kommunstyrelsens ordförande (S), Karlshamn, dagenssamhalle.se

När Karlshamns kommun diskuterat med regeringen har det stått klart att kommunen har rätt att besluta om avtalet att lagra rör för gasledningen Nord Stream 2.

Representanter för Karlshamns kommun har träffat representanter för regeringen för att diskutera frågor kring Nord Stream 2. Vid dessa möten har frågan om vem som har rätt att besluta om hamnen får genomföra den planerade affären diskuterats. Det har varit tydligt att det är kommunen som beslutar i denna frågan…

Trafiken med rörfartyg ökar trafikflödet marginellt hamnen. Arbetet i hamnen ska i huvudsak skötas av svensk personal. Bevakningen av rören under lagringstiden ska göras av ett svenskt bevakningsföretag. Det handlar inte om att Karlshamns hamn hyr ut hamnen, det handlar om att Karlshamns Hamn säljer logistiklösningar såsom lastning och lossning av fartyg, hantering av gods i hamnområdet samt lagerhållning av gods…

Rören som ska hanteras i Karlshamns hamn ska tillverkas av Europipe GmbH i Mulheim i och förses med ett yttre betonglager i Mukran i Tyskland innan de transporteras till Karlshamn. Europipe kommer att leverera ungefär 75 procent av alla rör till hela projekt Nord Stream 2. Transporter och läggning av rör kommer att skötas av Allseas Group S.A. i Schweiz. Några ryska fartyg kommer inte att användas. Läs artikel