Riksdagsdebatt 16 februari om återställande av militärattaché i Moskva, riksdagen.se

HANS WALLMARK (M): Fru talman! Jag vänder mig till minister Hultqvist. I dag meddelades att Försvarsmakten återupptar kontakterna med Ryssland på försvarsattachénivå i Moskva och Stockholm och att detta sker på svenskt initiativ. Nyheten kom onekligen lägligt, i samband med att utrikesministern ska träffa sin ryska motpart i närtid och att det kommer signaler från regeringen om att man vill ha ökade kontakter med Ryssland. Beslutet om återupptagna relationer sker trots att Ryssland inte visat några tecken på minskad aggression, snarast tvärtom. Det är fel om regeringen skulle normalisera relationen med Ryssland i ett läge där Sverige tydligt måste ställa krav på Ryssland. Inte minst gäller det inför mötet i Moskva i nästa vecka med Lavrov. Ryska militären är intimt förknippad med Krim, med Syrien, med östra Ukraina och med Georgien. Min fråga är: Är beslutet om återupptagna kontakter en del i regeringens anpassning gentemot Ryssland, och innebär beslutet i så fall någon form av motprestation från rysk sida? Kan försvarsministern svara på detta?

Försvarsminister PETER HULTQVIST (S): Fru talman! Ja, försvarsministern kan svara på detta. Regeringens ståndpunkt när det gäller det oacceptabla i annekteringen av Krim kvarstår. Regeringens ståndpunkt när det gäller aggressionen mot Ukraina kvarstår. Regeringens analys av läget i vårt närområde kvarstår. Ingenting har, när det gäller regeringens politiska linje, förändrats. Allt detta kommer att framföras också av Margot Wallström i samband med det besök som görs i Moskva. När det gäller attachéverksamheten har vi hela tiden haft attachéer i Moskva. De har haft attachéer i Sverige. Det som nu sker är alltså att man deltar i det attachéprogram som de andra länderna också deltar i. Det är egentligen det som sker. Det här är militärdiplomatiska kontakter. Det innebär ingen normalisering av vår syn på Ryssland, den ryska politiken och det de har gjort i olika internationella sammanhang. Vår linje kvarstår. Läs snabbprotokollet

USAs NATO-ultimatum: – Bryter 70 års politikk, aldrimer.no

– USA bryter med en 70 år lang linje i utenrikspolitikken. Det sier forsker Svein Melby om ultimatumet USAs forsvarsminister kom med i går. James Mattis’ sa at europeiske land må bruke mer penger på forsvar. Hvis ikke vil USA revurdere sine NATO-forpliktelser.

Tankegangen hos dem som styrer i USA nå, er at det internasjonale systemet ikke er så interessant lenger. Kortsiktige amerikanske interesser er viktigst. Det sier forsker og USA-ekspert Svein Melby til aldrimer.no…

Det siste døgnet har vært turbulent for mange europeiske forsvarspolitikere og statsledere – de som bygger sin sikkerhetspolitikk på amerikanske garantier. I går uttalte nemlig USAs forsvarsminister at landet vil «moderere» sine NATO-forpliktelser, dersom ikke Europa bruker mer penger på forsvar.

Det er Washington Post som melder dette, og mange har oppfattet uttalelsen som et ultimatum. Det skal ha vært på et møte med forsvarsministre i NATO at Mattis sa følgende:

«Jeg skylder å gi dere alle klarhet i den politiske realiteten i USA, og å fremme rimelige og konkrete krav fra våre folk. USA vil ta ansvar, men dersom deres land ikke vil at vi skal moderere våre forpliktelser til alliansen, da må hvert land vise sin støtte for vårt felles forsvar». Läs artikel

Krigstida truppstyrkan höjs till 280.000, vasabladet.fi

Regeringen föreslår i sin försvarsredogörelse att truppstyrkan under krigstid ska höjas från nuvarande 230.000 soldater till 280.000 för att förbättra Finlands försvarsförmåga.

Försvarsminister Jussi Niinistö (Sannf) säger att finansieringen av Försvarsmaktens materielinvesteringar ska höjas gradvis. I år är höjningen 80 miljoner euro, och den stiger gradvis till 150 miljoner euro år 2020. Dessutom förelås 55 miljoner euro per år från och med nästa år för att förbättra beredskapen.

Regeringen tänker förbättra hela landets försvarsförmåga, betonar Niinistö. Han understryker vikten av anskaffningar till försvaret…

Niinistö säger att Finlands närmiljö och geostrategiska ställning har förändrats. Risken för ett traditionellt krig är tillbaka i hotbilden igen. Läs artikel

Från riksdagens förvarspolitiska debatt 16 februari, riksdagen.se

LOTTA OLSSON (M): Fru talman! Min fråga går till försvarsminister Peter Hultqvist. Regeringen är och har varit tydlig med att man ser ett Natomedlemskap som problematiskt eftersom Sverige då gör sig mer beroende av andra länder och beroendet till USA ökar. Nu förhandlar Sverige i stället ensamt med USA om vissa överenskommelser. Anser försvarsministern att enskilda avtal på försvarsområdet mellan USA och Sverige gör oss mindre beroende av USA än ett Natomedlemskap?

Försvarsminister PETER HULTQVIST (S): Fru talman! Frågeställaren har fel i analysen av varför vi är emot ett Natomedlemskap. Låt mig därför börja med att korrigera henne. Det handlar om ett ställningstagande utifrån vår geopolitiska realitet där två militärt alliansfria länder ligger bredvid varandra och Finland har en lång gräns mot Ryssland, vad som kan hända vi denna gräns och en bedömning av ett framtida spänningsläge om vi förändrar vår säkerhetspolitiska doktrin. Vi är dock mycket positiva till samarbete med andra länder och ingår därför bilaterala och multilaterala avtal och är aktiva inom Natos partnerskap. I den strategin ingår också ett samarbete med USA, vilket är gammalt för svensk del, framför allt på materielområdet. Det är alltså ingen nyhet.

LOTTA OLSSON (M): Fru talman! När man går till en förhandling är det alltid lättare om styrkeförhållandet är något så när lika eller om man i alla fall inte är i underläge. Jag undrar om försvarsministern kan se det som en risk. Vi är ett relativt litet land som kommer att förhandla ensamt med ett rätt så stort land, även om det finns andra länder inblandade. Vi har dessutom påtagit oss ett ökat ansvar för Finland.

Försvarsminister PETER HULTQVIST (S): Fru talman! Jag ser inte det problem som frågeställaren pekar på. Vi har gjort upp om samverkan eller interoperabilitet, övningsverksamhet, materiel, forskning och internationella operationer. Det man gör konkret är att man gör upp projekt för projekt. Jag ser inte det behov som redovisas här. Jag tycker att vi har valt en bra strategi, som jag har uppfattat hade förankring hos både Försvarsberedningen och den 70-procentiga majoritet. Läs snabbprotokollet

Efter två år

Alliansfriheten.se har idag existerat i exakt två år. Vi fann sajten nödvändig för att kunna ge ett bredare perspektiv på de försvars- och säkerhetspolitiska frågorna än det man finner i det allmänna nyhetsflödet och den gängse opinionsbildningen. Även om det vore en överdrift att tala om likriktning, präglas medieklimatet i vårt land sedan en tid tillbaka av en betydande ensidighet i beskrivningen av hotbilder och lösningsförslag. Den militära alliansfriheten hade också blivit starkt ifrågasatt i ledande kretsar; en del – till höger och vänster – bestred att den ännu var i kraft.

Detta som en bakgrund. Den politiska oenigheten i försvars- och säkerhetspolitiken var samtidigt ett relativt nytt fenomen. Här hade vanligen rått borgfred och samförstånd. Nu hade det uppstått ett konfliktmönster, som det inte alltid var lätt att uttyda. Det drevs kampanjer och pressbevakningen var sällan opartisk. Så har det förblivit. Ett uppskruvat tonläge har försvårat resonemang baserade på fakta – istället har det varit goda tider för allsköns spekulationsivrare – och ett kritiskt förhållningssätt till olika utspel och debattkonster har utgjort en bristvara.

Läs mer

Generalsbesök i Europa, Anders Björnsson

Den amerikanske försvarsministern James Mattis besök i Europa bland Nato-medlemmar visar tydligt vem som anger tonen och bestämmer färdriktningen i denna organisation. Generalen var mycket tydlig med att understryka USA:s överordnade roll i försvarssamarbetet och att det amerikanska stödet till dess allierade är villkorat. De måste betala för sig, USA tänker inte betala för dem.

Här handlar det alltså inte om några ”järnskodda säkerhetsgarantier”, som en svensk ledarskribent i veckan på lösa grunder utfärdade, utan om en deal mellan ojämlikar. Svenska medlemskapsförespråkare har gett sken av att alla har samma rösttyngd i den säkerhetspolitiska gemenskap som Atlantpakten utgör och att de alla sitter i samma båt. Men Förenta staterna sitter i ett hangarfartyg, övriga i jollar.

Nato-entusiasterna vägrar att begripa att Atlantpakten är en maktpolitisk konstruktion. Om den inte tjänar USA:s imperiella intressen, kommer den att ha spelat ut sin roll. Därför är det svenska närmandet till Nato-lägret så riskabelt. Vi utsätter oss för misstro i omvärlden. Vi gör oss till en lydstat. Det inger inte respekt. Det ger ingen säkerhet.

Läs mer

”Mad Dog” chockade Nato med stenhårda krav, svd.se

Det gick några timmar – sedan satte den amerikanske försvarsministern James Mattis övriga medlemsländer under stenhård ekonomisk press vid Natomötet i Bryssel och hotade att dämpa USA:s åtaganden i alliansen.

– Amerikanska skattebetalare kan inte längre bära en oproportionerlig andel av försvaret av värderingar i väst, dundrade ”Mad Dog”.

Det glasklara beskedet från Mattis är att USA kommer att se över sina utfästelser gentemot Nato om medlemsländerna inte ökar sina ansträngningar att nå försvarsutgifter i enlighet med alliansens mål på 2 procent i BNP-andel.

– Jag är skyldig er att klargöra de politiska realiteterna i USA, och att kräva en rättvis behandling från människor i mitt land i konkreta termer. USA kommer att möta sina skyldigheter, men om era länder inte vill att USA dämpar sina åtaganden till alliansen, måste var och en av era huvudstäder visa att de stödjer vårt gemensamma försvar.

En som det föreföll överrumplad Jens Stoltenberg fick frågor av amerikanska journalister som kände till innehållet före presskonferensen och började tala i allmänna ordalag om att medlemsländerna måste börja göra upp planer.

– Försvarsminister Mattis betonade att det måste bli en rättvis fördelning av bördorna. Länder som inte når målet på 2 procent måste öka sina försvarsutgifter, sa en pressad Stoltenberg med tillägget:

– Många av länderna som spenderar mindre än 2 procent uttryckte ambitioner och planer för att öka sina insatser. Läs artikel

Försvaret återupptar kontakt med Ryssland på attachénivå, svd.se

Försvarsmakten återupptar kontakterna med Ryssland på försvarsattachénivå i Moskva och Stockholm. Beskedet kommer dagarna före Margot Wallströms besök i Moskva. Beslutet har fattats av ÖB Micael Bydén i samråd med försvarsdepartementet.

– Försvarsmakten har sedan en tid tillbaka återupptagit de militära kontakterna genom våra länders respektive försvarsattachéer. Skälet till det är att vi ser att det finns ett behov av dialog med Ryssland i operativa syften, säger Jesper Tengroth, pressekreterare vid Försvarsmakten till SvD.

Allt utbyte mellan den svenska och ryska militären har legat nere efter Rysslands annektering av Krim 2014. Den så kallade arrangemangsplan som fanns mellan länderna för kontakter om övningar och incidenter förnyades inte av det svenska försvaret när den gick ut samma år.

I Moskva och Stockholm har ländernas försvarsattachéer varit stoppade från att delta i det normala militära utbytet genom att besöka genomgångar och övningar. Läs artikel

Utrikespolitiska debatten i riksdagen 15 februari, riksdagen.se

…Kerstin Lundgren ,C : Den kärnvapenoro som jag också delar är en fråga som handlar om att vi nu tydligt kan se att de nya ryska utplaceringarna utgör ett direkt hot mot oss. Trots att vi är militärt alliansfria, herr talman, har detta inträffat. Vår militära alliansfrihet står alltså där som ett unikum, men runt omkring oss förändras världen.

Då frågar jag och Centerpartiet: Varför, herr talman, väljer vi i dag att inte se att det är garantier och solidaritet som bygger säkerhet, inte unilaterala lösningar?

Magot Wallström:  Just nu vet vi ingenting om dessa garantier. Det är sanningen. Det beror på hur USA agerar i Nato. Det är lite skakigt, som vi förstår saken. Vi har sagt att det nu inte är tid att ändra vår säkerhetspolitiska doktrin, i en så orolig tid. Nu är tid för samarbeten. Nu är tid för att förstärka vårt eget försvar, vilket vi är i full färd med att göra. Och nu är tid att hålla fast vid vår militära alliansfrihet och den linje som vi har valt, och inte minst tillsammans med vår stora och viktiga granne Finland. Det är fortfarande de tre viktiga pelarna i vår säkerhetspolitik. Det ger oss flexibilitet och möjlighet att välja själva, och det ger oss också största möjliga frihet och trygghet…

Björn Söder, SD:  Natoförespråkarna hävdar ofta att ett medlemskap i alliansen på ett avgörande sätt skulle stärka vår försvarsförmåga och bidra till stabilitet och säkerhet i Sveriges närområde. Det är givetvis rent nonsens. I stället är det precis tvärtom. Ett svenskt medlemskap skulle öka spänningarna i Östersjöregionen och riskera att rubba den geopolitiska balansen och därmed dra in Sverige i konflikter i stället för att förhindra dem. Dessutom lever vi inte ens upp till de krav som ett medlemskap ställer eftersom vi avsätter alldeles för lite resurser till försvaret.Vi sverigedemokrater är tydliga i vår inställning till stormaktsallianser och har varit det sedan partiet grundades.

Vi anser att det är viktigt att vi bibehåller vår suveränitet när det gäller utrikes- och säkerhetspolitik. Som ett litet land måste vi förhålla oss till vår omgivning och ta nationellt ansvar för säkerheten i vår region och inte utsätta oss för risker i onödan. Vårt alternativ för att trygga vårt lands säkerhet är i stället att först och främst ha en egen försvarsmakt med ordentlig försvarsförmåga men också ett defensivt försvarsförbund med Finland, som skulle ge ett bra komplement till detta. Ett försvarsförbund med Finland skulle inte heller rubba den geopolitiska maktbalansen i vårt område. Sverige och Finland möter samma säkerhetspolitiska utmaningar med hänsyn till ländernas gemensamma geografiska läge. Genom ett försvarsförbund höjs tröskeleffekten och nya strategiska djup skapas, vilket stärker ländernas försvarsförmågor.

Om de svenska Natoivrarna för ett ögonblick upphörde med att basera sina ställningstaganden på bristfälliga ideologiska analyser och i stället basera dem på faktabaserade risk- och sårbarhetsanalyser skulle de snart inse att vi har rätt, som så många gånger förr. Tyvärr saknar flera av dem denna analysförmåga, vilket lyser väl igenom i den debatt som förts de senaste åren.

Läs riksdagsprotokollet

F7-chefen: Vi fortsätter stärka försvaret! lidkopingsnytt.nu

…Från 2016 organiseras hela F 7 som krigsförband med huvuduppgifter inom det nationella försvaret. Transport- och specialflygverksamheten stärker sin nationella förmåga men fortsätter också sina internationella insatser. Stridsflygdivisionerna utbildar nya piloter och övar för nationellt försvar. På marken stärker vi förmågan att klargöra flygplan samt att skydda och hålla flygfälten öppna även under krigsliknande förhållanden.  F 7 har idag en utökad personalram relativt före det senaste försvarsbeslutet och vi jobbar hårt med att rekrytera nya medarbetare.

Försvarsmaktens och F 7s uppdrag innebär att vi ska öka tröskeleffekten, höja tillgängligheten och fördjupa samarbeten med andra. Det innebär också ett skifte av fokus från teoretiska planer och kompetenser till praktiska färdigheter och verksamhet här och nu. Genom tidigarelagd militär närvaro på Gotland och återinförandet av kustrobot försvårar vi för en angripare och höjer därmed tröskeln för den som vill angripa Sverige. Under 2016 introducerades jaktroboten Meteor. Det är en toppmodern robot framtagen i samarbete mellan sex europeiska länder. Sverige är idag enda landet med Meteorförmåga och har sannolikt Europas mest kapabla stridsflygplan, en rejält ökad tröskeleffekt. Läs artikel

Utrikesdeklarationen,, utrikesminister Margot Wallström , 15 februari

…Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger fast. Vår militära alliansfrihet tjänar oss väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa. Den förutsätter en aktiv, bred och ansvarsfull utrikes- och säkerhetspolitik i kombination med fördjupade försvarssamarbeten, särskilt med Finland, och en trovärdig nationell försvarsförmåga.

Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-land eller ett nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Vårt land ska därför kunna ge och ta emot stöd, såväl civilt som militärt. Vår första försvarslinje utgörs av en utrikespolitik där vi verkar genom diplomati, medling, konfliktförebyggande och förtroendeskapande åtgärder. Så ökar Sveriges möjligheter att verka för avspänning och stabilitet såväl i vårt närområde som globalt…

Sverige behöver en bred ansats i förhållande till Ryssland. Vi ska upprätthålla en politisk dialog, verka långsiktigt och uppmana Ryssland till samarbete istället för konfrontation, samt främja kontakter mellan medborgare. Och vi ska göra det utan att ge avkall på vår principiella hållning. 4 Sverige fördömer Rysslands aggression mot Ukraina och illegala annektering av Krim. Sanktionerna ska ligga fast så länge skälen till att de infördes kvarstår. Genom att stödja Ukrainas reformarbete och slå vakt om landets suveränitet och territoriella integritet enligt folkrätten bidrar vi till landets strävan att närma sig EU. Läs  utrikesdeklarationen

 

Carsten Jensens roman om Afghanistan ”Den första stenen” (Bonniers förlag), nyhetsbanken.se

Han ( Carsten Jensen)  har i en rad reportageböcker, artiklar och föreläsningar visat vad kriget gör med landet och  människorna.

Här recenseras boken av Lars-Gunnar Liljestrand, f d ordförande i Föreningen Afghanistansolidaritet.

I den nya boken tränger han djupare och ger i litterär form en bild av kriget i all dess ohygglighet som går vida utöver vad torra fakta kan visa.

För den som under mer än 15 år varje vecka följt rapporterna om kriget och alla övergrepp känns mycket igen men är ändå som nya då Carsten Jensen  beskriver dem inifrån, ur de danska soldaternas upplevelser.

Det handlar om en pluton om 30 man och en kvinna som är stationerade i Helmandprovinsen i södra Afghanistan, talibanernas kärnområde. Där utkämpades de hårdaste striderna och  där tog de danska trupperna stora förluster i omgångar tillsammans med kanadensare, amerikaner och britter.

Vi får följa de danska soldaterna när de är på sin camp, ett befäst läger omgärdat av murar, taggtråd och vakttorn, och när de går ut på patrullering. De kan bara lämna basen i kolonner med pansrade fordon. De kör på den stora Highway 1 mot Kandahar i hög fart  och signalerar med varningsskott om civila fordon inte omedelbart viker undan eller kör ned i diket. Allt görs för att  försöka undgå att möta en självmordsbombare eller att köra på en vägbomb. Läs recensionen