Langtidsplanen for Forsvaret, Jacob Børresen, pensionerad flaggkommendör , framtidinord.no

…Hærens og Heimevernets framtid skal utredes av et utvalg, før det blir fattet noen beslutning om evt. nyanskaffelser. Men det er ikke satt av noen penger i Langtidsplanen til framtidige anskaffelser til bakkestyrkene.

I tillegg pålegges Forsvaret å spare inn i gjennomsnitt 2 milliarder kroner på drift hvert år. Regnestykket går med andre ord ikke opp, og Forsvaret er henvist til å leve videre med sin doble ubalanse også gjennom neste planperiode. Og hvordan en hær uten artilleri og luftvern kan resultere i et bedre forsvar, er for meg en gåte.

Dersom Hæren skal gjenreises, Orion-flyene beholdes og antall nye kampfly opprettholdes, er det ingen vei utenom at Regjeringen vedstår seg budsjettmålet på 2 prosent av brutto nasjonalprodukt innen 2024, som den forpliktet seg til på NATOs toppmøte i Cardiff for to år siden, og som Høyres landsmøte faktisk også har vedtatt som en målsetting. Før det skjer er alt prat fra Høyres og Regjeringens side om styrket forsvarsevne ikke noe annet enn nettopp det: prat! Läs artikel

Wallström: Sverige kan utöka stödet till Frankrike, svd.se

Efter attentatet i Nice kan Sverige tänka sig att ytterligare bistå Frankrike militärt, meddelade utrikesminister Margot Wallström (S) efter dagens möte med EU:s utrikesministrar.

– Vi stöder redan Frankrike i Mali och Centralafrikanska republiken och är beredda att fortsätta hjälpa till, säger Margot Wallström till SvD.

Efter terrorattentatet i Paris i november 2015 bad Frankrike om stöd från övriga EU-länder genom att åberopa artikel 42.7 i Lissabonfördraget, som handlar om att EU-länderna måste hjälpa varandra vid ett väpnat angrepp. Läs artikel

Seminarium om svensk-finska försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten, riksdagen.se

13.00 onsdag 21 september 2016
Tid: Klockan 13.00-17.20
Plats: AndrakammarsalenFörsvarsutskottet håller ett seminarium på temat svensk-finska försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten – visioner för framtiden. Seminariet är ett samarrangemang mellan försvarsutskottet, Folk och Försvar, Hanaholmen- Kulturcentrum för Sverige och Finland, Kulturfonden för Sverige och Finland samt Finlandsinstitutet.

Seminariet sänds via webb-tv. Det är endast öppet för inbjudna gäster.

Under seminariet kommer bland annat följande frågor att tas upp:

  • Vad har de utredningar som gjorts inom området kommit fram till?
  • Vilka är de respektive ländernas politiska visioner när det kommer till försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten?
  • Hur påverkar respektive lands multilaterala ambitioner på området och den bilaterala relationen dem emellan?
  • Vilken relation ska Sverige och Finland ha, bortom fredstida förhållanden? Informationen från riksdagen

Sa ni luftanfall? Var god dröj, Stig H. Moberg Civilingenjör f.d. reservofficer, nt.se

Försvarsmakten har beslutsamt tagit sig an uppgiften att höja försvarsförmågan i enlighet med den senaste försvarsöverenskommelsen. Detta är bra, men underfinansieringen kan Försvarsmakten inte själv göra något åt. Det är en uppgift för politikerna.

De kvantitativa brister vi ser kommer att bestå länge. En annan konsekvens av underfinansieringen är att gjorda investeringar blivit suboptimerade, vilket politikerna inte tycks inse…

Sverige investerar i högmoderna korvetter med stealthegenskaper. Bra, men de kan bara i fredstid röra sig utanför skärgårdarna. I krig kommer de redan i ett inledningsskede bli sänkta om de försöker sig på detta. Detta för att de saknar fullgott egenskydd i form av modernt robotluftvärn.

Sverige investerar i avancerade JAS-plan, nu med högmoderna robotvapen. Bra, men i ett krisläge kan vi inte sprida ut dem över landsvägsbaser och civila flygfält. De blir kvar på sina tre fredsbaser, utlämnade åt en fiendes svärm av kryssningsrobotar, därför att man inte skapat någon basorganisation som möjliggör utspridning. Läs artikel

Försvarssatsningen måste synas i statsbudgeten, Robert Björkenwall och Jaan Ungerson, norran.se

Att det försvar Sverige har i dag är otillräckligt för att klara ett bra skydd mot angrepp är uppenbart. Den styrka på 50 000 man som ska finnas räcker inte för att värna landet…

Det som behövs i Sverige i dag är en ordentlig och övergripande försvars- och säkerhetspolitisk samordning präglad av helhets- och systemtänkande. Ett första steg på vägen är en återinförd värn- och tjänsteplikt för både män och kvinnor.

Att den nya organisationen skulle innebära kostnader i form av utbildning, utrustning och återkommande övningar är en självklarhet. Lika självklart är att försvarets behov av tyngre materiel skulle kräva nya resurser. En väg att finansiera det är en återinförd fastighetsskatt som öronmärkt kunde brukas till att värna Sverige som land.

Med återinförd värnplikt och god planering kan försvaret på ett effektivt sätt dra nytta av den civila kompetens som finns i landet. Läs artikel

 

Hur det finsk-svenska samarbetet startade, Wictor Phalén, kustjagarna.se

Idag har vi ett djupt bilateralt samarbete med Finland som snudd på är ett osignerat ”försvarsförbund”. Alla svenska och finska vapengrenar har dels sina egna gemensamma övningar exvis flyg och olika arméförband, dels övningar där Finland och Sverige samövar med andra utländska styrkor i s.k. Joint Exercises. Vad som är mindre känt är hur och när detta samarbete startade och att AMF och de finska kustjägarna på Nylands Brigad är de förband som är en stor del av ursprunget till det nu mycket omtalade samarbetet. Även KJV har bidragit med en liten liten bit då vi sände Årets Kustjägare 2001 – Emil Andersson – till Nylands Brigad.

KA:s reservofficerare var 1952 troligen de som först startade övningssamarbetet med Finland. Det var i början på 1950-talet känsligt för Finland att ha övningsverksamhet med främmande makter. Men tävla fick man ingen kritik för – läs rysk. Så KA:s och Flottans reservofficerare skapade de NORDISKA MARINA TÄVLINGARNA som var en dold övningsverksamhet sponsrad av resp. Försvarsmakt. Med reservofficerarna reste flera ”höga dignitärer” d.v.s. yrkesofficerare (överstar, generaler, amiraler)till tävlingarna, som av olika anledningar ville träffa sina, främst finska motsvarigheter. Intresset från de norska och danska generalerna/amiralerna var lika stort. Läs artikel

Välkomnar den svenska insatsen i Mali, Björn Söder (SD), blogg

Sverige har en lång historia av att delta i internationella insatser. Redan 1849 deltog Sverige för att understödja Danmark under Slesvig-Holsteinska kriget och efter FN:s bildande har Sverige deltagit i fredsbevarande insatser, vilka har uppgått till 120 internationella uppdrag i 60 länder.

Under senare år har dock en omställning gjorts som resulterat i att Sverige nästan helt valt bort att delta i FN-ledda fredsbevarande insatser och i stället har EU- eller Nato-ledda insatser prioriterats. FN har uppenbarligen valts bort som konflikthanterare av de svenska regeringarna och med undantag för det svenska bidraget till FN-insatsen i Liberia 2004-2006 har Sverige sedan mitten av 1990-talet valt att inte bidra till FN-ledda insatser.

Vi anser att det är beklagligt att Sverige nedprioriterat FN-insatser framför insatser ledda av EU och Nato. Vi välkomnar därför det svenska bidraget till stabiliseringsinsatsen MINUSMA i Mali och ställde oss positiva till denna redan förra året när riksdagen fattade beslut om deltagande. Läs artikel

Kärnvapen, Bröms blogg

DN:s säkerhetspolitiske reporter Mikael Holmström har på sistone skrivit en räcka artiklar om det ryska kärnvapenhotet. I anslutning till »Rysk retorik tvingar fram kärnvapendebatt« finns en grafik över hur många kärnvapenstridsspetsar som stormakterna förfogar över. Enligt den har Ryssland en betydligt större arsenal än något Natoland. Till och med fler än USA, Frankrike och Storbritannien tillsammans. 3648 mot 2038 + 280 + 120 = 2438, vilket innebär att Ryssland har 50 procent fler kärnvapen än hela Nato och nästan 80 procent fler än supermakten USA…

Stockholm International Peace Research Institute (SIPRI) anger i sin senaste årsbok fördelningen av världens nukleära massförstörelsevapen. Nato och Ryssland har tillsammans merparten av alla kärnvapen, sammanlagt strax under 15000 (varav Ryssland 7290 och USA 7000). Enligt SIPRI:s bedömning är drygt 4000 av dessa utplacerade och stridsklara: USA 1930; Frankrike 280; Storbritannien 120 och Ryssland 1790. Det vill säga 2330 versus 1790 i Natos favör. En helt annan bild än den som Holmström presenterar i DN. Läs bloggen

Förebygga bättre än att avskräcka, Olof Kleberg, NA.se

Sverige har drivit en isolationistisk utrikespolitik, nu är den tiden förbi. Så lyder budskapet från en grupp tidigare ambassadörer, förstärkta av några högre militärer (SvD 10 juni).

Det är Nato-anslutning det gäller. Artikeln kan säkert göra intryck på många läsare med tanke på skribenternas erfarenhetsbakgrund. Desto större anledning att granska deras argument. Närmare bestämt på två väsentliga punkter.

Den första gäller den svenska ”isolationismen”. De 25 författarna menar att tanken att Sverige kan stå utanför krig är ”helt förlegad”. Världen är förändrad – alla konflikter i vår närhet kommer att dra in även oss, menar de. Därför är det bäst att gå med i försvarsorganisationen Nato – så att alla vet var vi hör hemma…

Punkt två gäller debattörernas utgångspunkt: Ryssland hotar, vi måste avskräcka. Det är en syn som försvarsminister Peter Hultqvist delar.

Språkbruket och synsättet är militärt. Och att ett antal erfarna diplomater ansluter sig är märkligt. Har dessa personer på sina befattningar i London, Moskva, Wien, Bryssel och annorstädes ägnat sig åt att bedriva svensk isolationism och avskräckning? Sannolikt inte. Som professionella diplomater har de förhoppningsvis följt svenska regeringars linje att förebygga konflikter och verka för avspänning. Ingenting om detta helt avgörande fredliga arbete nämns i artikeln. Författarna går pang på en strategi för en kris- och krigssituation.Läs artikel

Niinistö: Cirkeln av misstroende måste brytas, Hufvudstadsbladet

President Sauli Niinistö säger att den stämning av misstro som råder mellan Nato och Ryssland måste brytas.

– Utsikten att misstroendet bara växer och växer stadigt, är mycket dålig, säger president Sauli Niinistö till FNB.

– I de baltiska länderna är man rädda för Ryssland, i Ryssland känner man att Nato är ett hot. Samtidigt försäkrar både Ryssland och Nato själva att de inte hotar någon. Vi befinner oss i en cirkel av misstroende.

Niinistö säger att han presenterade tanken om förbättrad flygsäkerhet i Östersjöregionen för Rysslands president Vladimir Putin som en del av strävan att förbättra tilliten. I Ryssland har man kallat initiativet för “Niinistö-avtalet”, vilket Niinistö inte har något emot…

Niinistö sade att andan under gårdagens möte, trots hårda uttalanden, var bättre än under det senaste mötet i april. Den avgörande mätaren för framsteg är trots det fortfarande hur fredsavtalet i Ukraina verkställs.

– Om man talar mer omfattande om lugna ned situationen så är det Minsk-avtalet som kommer att vara mätaren för det under de kommande månaderna. Läs artikel

Bara SD stödjer rekryteringskontor i Luleå, Roger Richthoff och Mikael Jansson , Norrbottens Kuriren

Vi i Sverigedemokraterna har under en följd av år kritiserat följderna av den stora personalförsörjningsreform som innebar att värnpliktsutbildningen övergavs. En av följderna av övergången har förutsägbart nog blivit att vi har fått dras med stora svårigheter att rekrytera tillräckligt många intresserade soldater för att kunna fylla upp organisationen. Det finns många skäl till detta, men det är allmänt känt att Försvarsmakten har stora svårigheter med att få nyrekryterade soldater att stanna kvar under längre tid i yrket…

När den här debattartikeln publiceras har den slutliga omröstningen i frågan just hållits i riksdagens kammare och resultatet blev precis förväntat: övriga partier motsatte sig vårt förslag om ett rekryteringskontor i Luleå. Det här är en tråkig utveckling som kommer att leda till att möjligheterna att bedriva effektiv rekrytering bland norrländska ungdomar försvåras. Om vi ska ta det nya personalförsörjningssystemet på allvar så krävs det konkreta åtgärder för att underlätta rekryteringen. Läs artikel

Satsning på försvaret måste synas, Robert Björenwall, Jaan Ungerson, Arbetarbladet

Situationen förvärras av att av de 50 000 som ska finnas i organisationen saknas många. Möjligheterna att få in de frivilliga krafter man hoppades på har visat sig mindre än förespråkarna för svenska yrkessoldater beräknade. Men problemet för det bantade försvaret är inte bara brist på soldater och sjömän utan också en minskad vilja hos ungdomar att söka sig till officersutbildningen med en hotande brist på befäl som följd.

Det som behövs i Sverige i dag är en ordentlig och övergripande försvars- och säkerhetspolitisk samordning präglad av helhets- och systemtänkande. Ett första steg på vägen är en återinförd värn- och tjänsteplikt för både män och kvinnor. Att den nya organisationen skulle innebära kostnader i form av utbildning, utrustning och återkommande övningar är en självklarhet. Lika självklart är att försvarets behov av tyngre materiel skull kräva nya resurser…

Med återinförd värnplikt och god planering kan försvaret på ett effektivt sätt dra nytta av den civila kompetens som finns i landet. Den svenska utbildningsnivån gör att försvaret utan större svårigheter bör kunna hitta värnpliktiga att skolas in på såväl försvar mot cyberhot som på andra moderna och tekniskt avancerade både förband och vapensystem. Läs artikel