Finlands president Sauli Niinistö har vid fler tillfällen yttrat sig om det aktuella säkerhetsläget i landets närområde. Han ser inga aktuella hot mot finskt territorium och tonar ned talet om krigsfaran. Hufvudstadsbladet har de senaste dagarna (12 resp. 13/8) återgett några av hans uttalanden.
Huvudstadsbladet 12 augusti: Niinistö oroad över krigsspekulationer i medier
En viss hysteri rörande säkerhetsläget i Östersjöområdet har spritt sig. Risken för militära konflikter i Europa uppfattas som mer överhängande idag än för bara ett år sedan, enligt MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) som har pejlat opinionen. Detta stämmer väl överens med den samlade mediebilden.
I juli beslutade den rödgröna regeringen att tillsätta en utredning för att granska den svenska insatsen i Afghanistan 2002-2014. Senast 30 november 2016 ska ensamutredaren, tidigare S-riksdagsledamoten Tone Tingsgård, presentera sitt betänkande. Vi får hoppas att det blir en ordentlig och allsidig genomlysning – och inte en okritisk hyllning av Sveriges deltagande. Tingsgård var själv en del av beslutsmaskineriet. Hon måste våga ifrågasätta och granska även de ställningstaganden som hon själv gjorde i riksdagens försvarsutskott. Läs artikel
Efter Rysslands folkrättsstridiga agerande mot Ukraina har en strid ström av skrifter utkommit som behandlar olika aspekter av detta.
Peter Johanssons bok Ukraina i historien (Carlssons, 2015) ger oss en bred skildring av dåtid och nutid. Han påminner om de ”de gröna människorna” (”dvs de okända män från planeten Mars”) som plötsligt dök upp på Simferopols gator senhösten 2013, varvid Putin hävdade att han inte skickat dem och att ”militäruniformer kan köpas på vilken bazar som helst”, och jämför med Rysslands militära operationer på ukrainsk mark i december 1918, då Rådsrysslands utrikeskommissarie Georgij Tjiterin hävdade att Ryssland inte var inblandat utan att det var inhemska ukrainska trupper som stod under befäl av den ”fullständigt oberoende” ukrainska regeringen med säte i Charkiv.
En nyhetsartikel i femdagarstidningen Östnyland, en sammanslagning i början av året av Borgåbladet och Östra Nyland, ger en god bild av hur freds- och säkerhetsfrågorna diskuteras i initierade kretsar i vårt östra grannland. Vid det fredsforum som refereras i artikeln talade de renommerade säkerhetspolitiska forskarna Pertti Joenniemi och Arto Nokkala. Båda rekommenderade ett mindre alarmistiskt tonläge än det som vanligen förekommer i propagandajournalistiken. Uttalade sig på forumet gjorde även ambassadör Jaakko Kalela, som under drygt tre decennier var kanslichef hos Republikens President och således närmaste medarbetare till fyra finska statschefer (Kekkonen, Koivisto Ahtisaari, Halonen), innan han år 2005 utsågs till sitt lands sändebud i Tallinn.
Artikeln i Östnyland:
Ett nytt kallt krig, en oberäknelig stor granne, återkommande provokationer och hotbilder påverkar finländarnas bild av tryggheten.Men har det lett till större osäkerhet och direkt ångest? Paradoxalt nog är det tvärtom påstår forskare.
Det skärpta säkerhetspolitiska läget har lett till att många känner större trygghet. Det är en paradox som bottnar i att människor har en tendens att känna sig otrygga inför svårbegripliga yttre hot. Temat om hur det skärpta säkerhetsläget påverkar tryggheten diskuterades vid årets Fredsforum i Lovisa. – Hot om militära attacker eller hot om invasion är så konkreta, att folk upplever dem som begripliga. Hoten ger tillbaka känslan av att världen inte är så svårbegriplig ändå. Och det är det svårbegripliga som är omöjligt att påverka som skapar ångest. Läs artikel.
Folkuppbåd, soldatutskrivning, militärt indelningsverk – det är, i kronologisk ordning, de dominerande metoderna för den svenska krigsmaktens ”personalförsörjning”, fram till den allmänna värnpliktens generella genomförande vid sekelskiftet 1900. Då blev det gamla beväringsinstitutet – det vill säga det obligatoriska uttaget av manskap för vapenövningar, med kraftigt utvidgad tjänstgöring – stommen i den svenska armén. Indelta soldater fick övergå till annan verksamhet.
Kommentar från utgivarna: Staffan Danielsson, tidigare ledamot av riksdagens försvarsutskott och EU-nämnd, hör till de centerpartister som har yrkat på svensk Nato-anslutning – han gjorde det till exempel i en artikel på Brännpunkt i våras (Svenska Dagbladet 24/5). Efter att ha förlorat sin riksdagsplats i valet 2014 är han nu tillbaka som riksdagsman.
Det är något som inte stämmer.
I en debattartikel förespråkar två företrädare för Kristdemokraterna, Mikael Oscarsson och Lars Adaktusson, ett ”svenskt närmande till Nato” (”Sverige behöver närma sig Nato”. Hemmets Vän 6 augusti. Bakgrunden sägs vara att ”kalla kriget har återuppstått” och att på senare år ”spänningen runt Östersjön tilltagit”.
World powers are reporting surges in airspace violations and instances where aircraft are scrambled to intercept foreign jets, amid a sharp rise in geopolitical tensions in Europe and Asia. Läs artikel
Thage G Peterson kräver korten på bordet om det svenska militära deltagandet i Afghanistan.
Afghanistan är ett av världens fattigaste länder med enorma brister i utbildning, sjukvård, hälsovård, kommunikationer, och ett av de mest korrupta i världen. Extremt hög barna- och mödradödlighet. Mer än vart fjärde afghanskt barn dör före sin femårsdag. Merparten av allt opium som produceras i världen kommer från Afghanistan. Miljoner outlösta och icke protokollförda minor gör den dystra bilden ännu dystrare.
Krig har nästan alltid rasat i Afghanistan men ingen utländsk makt har någonsin vunnit ett krig i Afghanistan. Här har Sverige deltagit i krig i över tolv år.
Det svenska krigsdeltagandet ska nu granskas och utvärderas. Regeringen tillsatte för en månad sedan (9 juli 2015) en offentlig utredning för detta uppdrag. Krav på en granskning och en vitbok hskrivelsenar bland många framförts av Svenska Afghanistankommittén, Föreningen Afghanistansolidaritet och av 2013 års socialdemokratiska partikongress. Läs artikel
Se även tidigare artiklar på denna sajt: utredningen om Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan och Sanningen om kriget måste fram.
Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist vill att en utredning ska ”titta på möjligheterna att komplettera nuvarande personalförsörjning som bygger på professionella med någon form av värnpliktsinslag likt den i Norge”, enligt en artikel i socialdemokratiska Aktuellt i politiken (6/8, nätupplagan). Enligt uppgift i Dagens Nyheter (6/8, nätupplagan) bör ett sådant ”värnpliktsinslag” vara könsneutralt. Däremot utesluter Hultqvist en återgång till allmän värnplikt.Det senare är en trist restriktion. När riksdagen 2009, strax före sommaruppehållet, beslöt att låta värnplikten ”vila i fredstid”, skedde detta med mycket knapp majoritet: 153 mot 150. Socialdemokraterna i opposition motsatte sig det beslutet. De borde inte frångå den hållningen i regeringsställning. Deras väljare har nog inte tänkt sig att de skulle göra det. Vad vi har fått är en yrkesarmé på frivillighetens grund. Den saknar folkförankring.
Utgivarna
Krav på utredningen om Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan.
Ur artikeln: …
Svenska regeringar har framfört olika motiv för det militära deltagande: bygga demokrati, kvinnors rättigheter, flickskolor etc. Strateger på Försvarshögskolan har dock klart uttalat att det handlade om att kvalificera Sverige som partner till USA/Nato inför kommande internationella operationer. Utredningen har att gå till botten med detta. Svenska folket har rätt att veta sanningen om 13 års krig. Läs artikel.