Värnplikt och folkförsvar av Nils Sköld (1974). Företal av Carl Björeman

Nils Skölds  skrift ”Värnplikt och folkförsvar” utkom 1974 och är en argumentation för den allmänna värnplikten. Skriften finns att ladda ned här.Nils Sköld. Värnplikt och Folkförsvar. 1974

Carl Björeman:

I nummer 1:1974 av serien ”Försvar i Nutid” argumenterar Nils Sköld för att Sverige skall ha ett territoriellt folkförsvar, byggt på allmän värnplikt. Saken är aktuell också i våra dagar.

Ytterst är frågan ekonomisk. Det gäller avvägningen inom försvarsbudgeten. Mot satsningen på värnplikt stod och står försvarsindustrins intressen.

I ett tal i Umeå hösten 1966 hävdade försvarsminister Sven Andersson att ”den extrema satsningen på kvalitet i förhållande till kvantitet som inleddes med försvarsbeslutet 1958 delvis måste överges”. (Svensk försvarspolitik under efterkrigstiden. Probus 1986) Skulle värnplikten få förbättrade ekonomiska förutsättningar? Det verkade onekligen så.

För detta talade också en process som  hade ägt rum i 1965 års försvarsutredning (FU 65). Under ledning av ordföranden, förre statssekreteraren i försvarsdepartementet Karl Frithiofson, verkade FU 65 länge för att ÖB skulle utreda ”en krigsmakt utformad med vikt lagd på att ge arméstridskrafterna, och av dessa  särskilt lokalförsvarsförbanden, stor omfattning och att begränsa omfattningen av de stridskrafter som är utrustade med tekniskt avancerad materiel”. (SOU 1968:10, s. 51)

Uppdraget till ÖB var i huvudsak utarbetat av Nils Sköld, expert i FU 65. Denne hade emellertid gjort ett ödesdigert misstag. Han hade inte orienterat de övriga experterna om sitt hemliga samarbete Karl Frithiofson. En av dessa förbigångna experter var försvarsstabschefen Carl Eric Almgren. ÖB:s svar blev – inte oväntat – förödande negativt.

FU 65 tog inte upp saken i  sitt slutliga förslag. Skölds agerande hade bidragit till att 1960-talets ÖB, Torsten Rapp, tvingades framstå som värnpliktens fiende. (Att nutidens ÖB , Sverker Göranson och Micael Bydén inte tillhör ”värnpliktens vänner” är uppenbart.)

ÖB Stig Synnergren konstaterade i sin programplan hösten 1972 att det av ekonomiska skäl krävdes ”en annan operativ inriktning än den som för närvarande gäller”, det vill säga den inriktning som försvarsministern i talet i Umeå hösten 1966 sade sig vilja överge. Försvarsgrenscheferna Bengt Lundvall, marinen, och  Dick Stenberg, flygvapnet, riktade då en unikt aggressiv kritik mot ÖB (”Sega gubbar har överskattats”. Svenska Dagbladet 21/6 1974)

Men det var inte deras kritik som gjorde att värnplikten inte lyckades få bättre förutsättningar för att utvecklas. Då Nils Sköld skrev Värnplikt och folkförsvar led värnplikten en avgörande motgång. Den 9 oktober1975 gav regeringen anvisningar till ÖB om det operativa krigsförberedelsearbetet med mera. Det fick inte bli någon ändring. Det innebar i sin tur att Nils Sköld inte hade lyckats övertyga sitt eget politiska parti – socialdemokraterna – om att prioritera värnplikten.

Det borde inte ha varit någon överraskning för Nils Sköld när denne skrev Värnplikt och folkförsvar. Försvarsminister Sven Andersson hade i samband med försvarsbeslutet 1972 avslöjat regeringspartiets verkliga prioritering. Under ymniga ord om betydelsen av värnplikt och folkförsvar räddade försvarsministern SAAB genom att föreslå anskaffning av jakt-Viggen. (SOU 1972:4  s. 209)  Sven Andersson var ingen pålitlig förkämpe för värnplikten. Nutidens försvarsminister Peter Hultqvist är ännu mindre pålitlig.

Nils Skölds Värnplikt och folkförsvar innehåller många fakta av betydelse, men det agerande som  ägde rum i samband med skriften får inte kopieras.

Vad som i första hand krävs för att belysa värnpliktens betydelse i ett modernt svenskt försvar är att utreda frågan om vilken sammansättning av försvaret  som vi behöver. Den frågan har dessvärre inte utretts under efterkrigstiden. Skall vi ha ett försvar  som innehåller erforderlig försvarsförmåga i nu rådande militärpolitiska läge? Då har värnplikten en given roll. Eller skall vi bibehålla nuvarande  försvar – ett stöd  enbart för försvarsindustrin?

 

 Anmärkning. – Författaren är generallöjtnant och ledamot av Kungl. Krigsvetenskapsakademien. Han medverkar i antologierna Bevara alliansfriheten (2014) och Försvaret främst (2015).

Fotnot. – General Nils Sköld (1921–1996) var under åren 1976–1984 chef för armén. Hans fader var Per Edvin Sköld, Sveriges försvarsminister under andra världskriget.