Vad kan du göra? Rikard Ekholm, vt.se

Personalen inom sjukvården, polisen och militären arbetar för det allmännas bästa – dag som natt, året runt.
Men vad kan en enskild person göra om något verkligt omskakande, katastrofartat skulle drabba oss?

Det civila försvaret och totalförsvaret har nästan försvunnit helt på grund av politiska beslut tagna efter kalla krigets slut. Inom totalförsvarsplaneringen fanns omfattande planering för skyddet av civila vid katastrof och krig. Nedmonteringen av det civila försvaret gick hand i hand med avvecklingen av invasionsförsvaret. Den förändrade normalbilden är egentligen den stora saken i sammanhanget: Jag tillhör den sista generationen som gjorde värnplikt enligt det gamla systemet. Nästan alla unga män ryckte in för att övas i att försvara landet mot en fientlig invasion.

Vi visste att efter studenten följde ett år av värnplikt med andra unga män från olika platser i landet. Våra fäder hade gjort detsamma, och deras fäder. Värnplikten handlade inte bara om att lära sig att nedkämpa en potentiell fiende. Lika centrala delar var att lära sig att samarbeta med andra; att sätta upp tält i kuling, att gå långa sträckor med en kamin på ryggen, att hålla elden igång trots dålig sömn. En rätt unik modell – alla gjorde sitt, stort som smått, i ett mycket omfattande maskineri. Värnplikten skapade ett samhälleligt fundament: Alla hade en grundträning, en roll att spela i en större gemenskap där det fanns ett gemensamt mål.

Det handlade om plikt, vi skulle försvara Sverige för att nu och i framtiden kunna leva fritt i ett öppet och demokratiskt samhälle. Läs artikel