Sju saker alla borde veta om externt stöd i inbördeskrig, Niklas Karlén, manskligsakerhet.se

Kommentar: Niklas Karlén ( se artikel nedan) anför sju argument varför stater inte skall blanda sig i inbördeskrig i en annan stat. Det är alla goda argument  som visar att inblandning , oftast rör det sig om stormakters interventioner, snarast förvärrar konflikten i landet.

Men den avgörande och principiella kritiken av inblandning tas inte upp i artikeln. Det gäller folkrätten. Det är inte tillåtet för en utomstående stat att gå in  i en annan stat och försöka påverka utgången av en intern konflikt.  Ytterst handlar det om varje stats  suveränitet och rätt att  utan yttre påverkan  bestämma styrelsen i landet. På senare år  har det blivit allt vanligare att stormakter ( och allierade i olika koalitioner) hänvisar till att de ingriper i  en intern konflikt på begäran av en sittande regering. Det gäller i Afghanistan och Irak. På den här sajten har vi kommenterat detta i flera artiklar(  Afghanistan, Irak , Syrien). En stat har emellertid alltid rätt till kollektivt självförsvar, dvs. rätt att ta emot militärt bistånd från en annan stat om landet utsätts för väpnat angrepp från en stat.

 

Sju saker alla borde veta om externt stöd i inbördeskrig, Niklas Karlén:

Det har blivit allt vanligare att stater blandar sig i andra staters interna konflikter. Forskningsresultat visar dock att externt stöd i inbördeskrig kan få negativa konsekvenser, skriver Niklas Karlén, doktorand i freds- och konfliktforskning vid Uppsala Universitet.

Det pågående inbördeskriget i Syrien karaktäriseras ofta som ett proxykrig med en hög grad av internationell inblandning. Medan framförallt USA, Turkiet, Saudiarabien och Qatar tränar och utrustar den väpnade oppositionen så stödjer Ryssland och Iran den sittande regimen.

Syrien är inte unikt, utan forskning visar att direkt statlig inblandning i inrikespolitiska konflikter på någon av de stridande parternas sida har blivit allt vanligare sedan andra världskrigets slut. De pågående konflikterna i Demokratiska Republiken Kongo, Ukraina, Jemen, Sydsudan, Irak och Afghanistan utgör andra nutida exempel där vi ser hur utomstående stater aktivt stödjer rebellgrupper eller regering. Läs artikel