Säkerhetspolitiken bestäms av Sverige

Svenska regeringen röstade under våren för en FN-resolution om avskaffande av kärnvapen. Regeringen skall nu lägga förslag till riksdagen om ratificering av konventionen. Företrädare för den amerikanska administrationen har emellertid på olika sätt försökt påverka den svenska linjen.

Enligt Dagens Nyheter skall amerikanske tjänstgörande ambassadören i Stockholm ha varnat Sverige för att underteckna konventionen. Detta skulle, enligt ambassadören, kunna försämra försvarssamarbetet med USA. Enligt Svenska Dagbladet skall en liknande varning ha framförts av USA:s försvarsminister James Mattis i ett brev till försvarsminister Peter Hultqvist.

Utrikesminister Margot Wallström, som från början har varit drivande för Sveriges ja till konventionen, säger sig stå fast vid att Sverige skall ratificera konventionen men gör tillägget att förslaget skall analyseras mer i detalj.

– Vi måste titta på den här konventionen som kom till under väldigt kort tid och med ett antal skrivningar, som vi menar att vi måste titta på ur samarbets- och folkrättslig synpunkt. Den tiden kommer vi att ta oss nu.

Vidare förklarade utrikesministern att Sverige måste reservera sig rätten att titta på att det inte skadar Sveriges intressen och samarbeten. (Svenska Dagbladet 31/8)

Försvarsminister Peter Hultqvist säger till Dagens Nyheter (1/9) att han är positiv till att informera riksdagen och vill ha en rejäl utredning om vad konventionen skulle innebära för Sverige.

– Vi ska bidra i den internationella kampen för kärnvapennedrustning. Men detta får inte rubba våra säkerhets- och försvarspolitiska samarbeten. Jag har varit väldigt tydlig på den punkten, därför att samarbetena inte bara är viktiga för Sverige utan också för länder i vårt närområde.

Detta är regeringens linje, enligt Hultqvist.

Utrikesminister Wallströms senaste uttalande skiljer sig till en del från vad hon skrev i Svenska Dagbladet så sent som den 25 augusti, där hon inte såg någon risk för försvarssamarbeten:

”Vår första analys visar att våra bi- och multilaterala försvarssamarbeten, inklusive partnerskapet med Nato samt samarbete med USA, Frankrike och Storbritannien kan fortsätta. I konventionen ingår också förbud mot att bistå någon att bland annat utveckla, testa eller tillverka kärnvapen. Vår tolkning av begreppet bistå innebär att det inte påverkar våra försvarssamarbeten med kärnvapenstater eftersom de inte innefattar kärnvapen.”

I riksdagen har regeringen stöd för konventionen hos Vänsterpartiet, medan Alliansen är emot och hävdar att det kan försvåra försvarssamarbete med väst och omöjliggöra ett framtida Nato-medlemskap.

Vad beslutet än blir är det en fråga som skall avgöras av Sverige självt utan att utländska makter lägger sig i.

Det ligger dock i svenskt intresse att skriva under konventionen, även om det på kort sikt inte kommer att medföra någon nedrustning. Sverige har en lång tradition av att driva på för internationella överenskommelser som begränsar utveckling och produktion av kärnvapen. Det har säkerhetspolitiskt stärkt Sverige genom att vi uppfattas som alliansfritt och pådrivande för fred.

Kärnvapen är inte i första hand ett militärt vapen utan ett politiskt. Kärnvapenmakter använder dem som ett argument, öppet eller indirekt, för att hävda sitt inflytande i olika delar av världen.

Tillfällig eller permanent placering av kärnvapen i andra länder ger en stormakt möjlighet till inflytande och påtryckningar. Enligt icke-spridningsavtalet skall en kärnvapenmakt garantera att den har kontroll över kärnvapen, om den placerat ut sådana i länder som förbundet sig att inte inneha kärnvapen. En sådan kontroll kan ge en stormakt förevändningar för långtgående inblandning i landets inre angelägenheter och användas för olika krav på militära och andra åtgärder.

Det är ett av skälen till att Sverige inte skall tillåta kärnvapen på sitt territorium vare sig i fredstid eller i krig. Ett annat skäl är att kärnvapen på svenskt territorium ökar spänningarna i vår region och kan göra att vi blir förstahandsmål i ett krig.

Regeringen har i diskussionen om det så kallade värdlandsavtalet med Nato gång på gång förklarat för svenska folket att kärnvapen inte är tillåtna på svenskt territorium. Det är bra. Den linjen bör vi hålla fast vid och inte ge efter för USA:s och Natos påtryckningar.

Då USA hävdar att försvarssamarbetet försvåras om Sverige skriver på reser det frågor kring försvarsminister Peter Hultqvists avtal med Washington i maj i år. Om där ingår någon överenskommelse som bygger på att USA skall tillåtas ha kärnvapen på svenskt territorium i fredstid eller i krig, måste detta klargöras för svenska folket.