Under krig och krigsliknande tillstånd bryter konsensus och lagstiftning samman. Det händer också med språket. Man debatterar inte, man attackerar. Så har det blivit inför och under Ukrainakriget. Den erfarna ledarskribenten Barbro Hedvall tycker sig ha urskilt ”ett drag av illvilja […] i den politiska diskussionen” (Dagens Nyheter 7/3) Den mindre erfarna Paula Neuding citerar (Svenska Dagbladet 7/3) med gillande en brittisk Rysslandshatare som anser att förre tyske förbundskanslern Gerhard Schröder ”stinker” och att han borde förvägras inresa till Storbritannien och USA. Anledningen är att han har lett ett ryskt-europeiskt energikonsortium, och alla vet ju att ryssar stinker – av vitlök, eller hur?
Det kommer säkert att göras lingvistiska undersökningar om hur det politiska språkbruket under dessa tider av världspolitisk högspänning har förskjutits över lag, och någon borde kanske redan idag i Victor Klemperers anda samla och systematisera belägg för hur tidsanda och krigshändelser har påverkat språkanvändningen – också i Sverige. Rysslands angreppskrig mot Ukraina kan tyckas bekräfta bilder av ryssen och det ryska samhället som rasligt annorlunda och motbjudande.