[…] Finland vill ”passa på”, nu när Ryssland är upptaget av invasionen av Ukraina. Nu handlar det om anslutning till Nato. Det är lätt att känslomässigt anknyta till risken av ett nytt 1939 i skenet av det som pågår i Ukraina. Man vill öka Finlands säkerhet.

Men en granskning av kartan över norra Europa ger inga självklara argument för att detta är riskfritt. Det är tydligt att Rysslands geopolitiska läge försämras.

Sankt Petersburg med de stora u-båtsverkstäderna skulle nu få Natoland på vardera sidan, Estland och Finland. Den finska gränsen mot Ryssland innebär risk för nya spänningar, på grund av närheten till Rysslands enda landbaserade kommunikation upp till Severomorsk, den ryska ishavsflottans bas. Om Sverige går med, får vi Nato-land och landsväg från Mo i Rana till ryska gränsen. Östersjön med Öresund blir ett Nato-innanhav. Oavsett regim i Ryssland kan deras militära strateger se detta.

[…] Låt oss räta på ryggen och göra vad vi kan för att behålla så mycket som går av det som ett litet alliansfritt land kunnat göra. Världen behöver det. Jag vill skicka med tre punkter till de som eventuellt ska förhandla Nato-medlemskap.

Inga kärnvapen på svensk mark. Nato är ett paraply för världens största kärnvapenarsenaler. Jag behöver inte argumentera kring det totalt galna i ett massförstörelsevapen som dödar urskillningslöst över en stor yta och förintar möjligheten till fortsatt liv under generationer framåt. Det är orimligt att ställa vårt land under det paraplyet, men om det nu ändå sker så måste vi säkerställa att det i vart fall inte finns några kärnvapen placerade på svensk mark och att vi även fortsättningsvis kan neka bestyckade båtar från att angöra svensk hamn.

Fortsatt globalt nedrustningsarbete. Idén om kapprustning för fred är en av de sämre resterna från Kalla kriget. Mer vapen ökar risken för krig. Nej, jag är inte naiv. Jag fattar att den som ligger i krig behöver vapen. Läs artikel

[…] Men skillnaden mellan ansökan till EU och Nato är just att svenska folket denna gång inte får vara med och säga sin mening. Partierna i riksdagen inväntar inte heller valresultatet i september. Det blir därför 349 riksdagsledamöter – med milt uttryckt högst varierande kunskaper och insikter om försvars-, utrikes- och säkerhetspolitik – som skall trycka på knapparna och bestämma.

Väljarna har redan fått beskedet att det är en alltför komplicerad fråga att sätta sig in i. Det är samma invändningar som också förekom i EU-debatten och som ligger snubblande nära folkförakt. […]

Snabbspåret in i Nato kan uppfattas som attraktivt i en tid då ett aggressivt Ryssland våldför sig på Ukraina. Men för de tidigare till Nato negativa socialdemokraterna finns det en tid att hantera även efter det väntade beslutet om anslutning. Denna gång går det inte – som med 1990-talets ansökan till EU – att förlita sig på en folkomröstning som reservutgång i efterhand. Läs artikel

[…] Beslut: S-studenter är för fortsatt militär alliansfrihet

S-studenter är fortsatt för militär alliansfrihet och därmed emot ett svenskt medlemskap i NATO. S-studenter ställer sig frågande till om Sverige med trovärdighet kan arbeta för global kärnvapennedrustning som medlem i en militärallians med kärnvapen som hörnsten. S-studenter vill att Sverige inte bidrar till militär upprustning. Sveriges röst i världen ska fortsatt vara stark och mänskliga rättigheter ska vara av högsta prioritet i den förda utrikes- och försvarspolitiken.

Vid det att partistyrelsen den 15 maj fattar beslut som möjliggör svenskt NATO-medlemskap kräver S-studenter följande.

1. Norden ska vara en kärnvapenfri zon.
   Ett NATO-medlemskap innebär också ett medlemskap i en kärnvapenallians. Socialdemokraterna ska upprätthålla sitt arbete för global kärnvapennedrustning. Inga kärnvapen ska tillåtas på svenskt territorium.

2. Inga utländska militärbaser på svenskt territorium.
   Svenskt territorium står under svenskt självbestämmande. Ingen permanent militär närvaro från utländsk makt bör tillåtas. Etablering av utländska militärbaser på svensk mark ska starkt avvisas. Läs uttalandet

Att gå med i Nato handlar om att definitivt och slutgiltigt byta identitet som svensk. Men först ska existerande medlemmar nu avgöra om Sverige och Finland faktiskt gör världen säkrare – och det kan bero på hur Ryssland reagerar. […]

Nu fylls amerikanska tidningar och militärtidskrifter av kurrande förtjusning över allt som Sverige och Finland ska bidra med till Nato. Stridspiloter som kan flyga i snöstorm och landa på is. Kamouflage-målade stridsberedda kvinnor på Gotland. Äntligen ska det nordiska hålet pluggas igen, och Nato-kartan bli komplett. Där Sverige och Finland kommer som ett paket, med presentsnöre runt.

Men det är två mycket olika nationella psyken som ska inlemmas i klubben. För Finland var en påtvingad variant av neutralitet nödvändig, genomsyrad av det ständigt närvarande hotet från öst. Det är därför de har nästan 300 000 soldater och en stark majoritet för att gå med i Nato. […]

En utökning av Nato just nu kan också ses som en provokation i stil med när forna Sovjet-stater togs in. Putin har länge anfört att det var ett svek från västmakterna, och något han vill fortsatt förhindra. Antalet medlemsländer har fördubblats sedan andra världskriget, och just Ukrainas strävan mot Nato fick ju effekt. Hur Putin nu reagerar på att få en dubbelt så lång gräns mot Nato – kanske med amerikanska baser i Norden så småningom – vet vi alltså inte än.[…]

Ibland hör jag missuppfattningen att säkerhetspolitik helt ska överlämnas till ”experter”. Att det är för svårt för vanliga medborgare att ens ta ställning till. Men det är fel.

För sanningen är att det är ingen som vet vad som kommer hända med Nato. Och kriget i Ukraina. Huruvida den amerikanska kongressens har fortsatt intresse av att finansiera Kiev. Vem som blir nästa amerikanska president. Eller vad Putin har för planer för Sverige. (Om han har några.) Det kan ingen fakta-religion eller expert svara på.

Det blir därför ett politiskt och känslomässigt beslut som tas av svenska regeringen om Nato. Så måste det vara ibland. Det är en chansning, som mycket annat.

Som tänkande medborgare i ett demokratiskt land som har lyckats hålla sig utanför krig länge kan det ändå vara värt att påminna sig om att ingen annan vet bättre, eller sitter på alla svaren. Hur högljutt många än pekar med hela handen och säger att det inte finns några alternativ, att det är bråttom och att det förresten redan är avgjort.

För det är aldrig färdigt innan det är färdigt. Läs artikel

There is a sad and rather pathetic irony about the expected application of Finland and Sweden to join NATO.

Throughout the Cold War, the Soviet Union was a military superpower, it occupied most of central Europe, its troops were stationed in the heart of Germany, and Soviet Communism— for a while at least  — seemed to be a genuine threat to Western capitalist democracy. Throughout those decades however, Finland and Sweden remained officially neutral. […]

Since the end of the Cold War, Russia retreated a thousand miles to the east while NATO and the EU expanded hugely. Today, Russia’s ground forces are in the process of demonstrating in Ukraine that they are incapable of posing any serious threat to NATO or Scandinavia. Nor did they really do so previously. To get at Sweden, Russia would have to cross either Finland or the Baltic Sea. And both during and after the Cold War, Moscow never threatened Finland. The Soviet Union strictly respected the terms of its treaty with Finland. It even withdrew from a military base there that by treaty it could have held for another forty years. […]

On the other hand, the complete expulsion of Russia from European structures — so long the open aim of America and NATO — may in the longer term make Russia completely strategically dependent on China and bring the Chinese superpower to the very eastern borders of Europe. That would be an ironic but not undeserved reward for European strategic fatuity. One might even find it amusing — if one were not a European. Läs artikel

Fiskaa er SVs utenriks- og forsvarspolitiske talsperson på Stortinget. Nå advarer hun svenskene mot konsekvensene av å gå inn i Nato.

«Sverige risikerer å miste handlingsrom når det kommer til egne sikkerhetspolitiske interesser, akkurat som Norge har gjort», skriver Fiskaa, som mener Norge utsettes for sterkt press fra USA.

I debattinnlegget fastholder hun også at det norske forsvaret er blitt uthult som følge av medlemskapet i Nato.

«Skritt for skritt forandres norsk utenriks- og forsvarspolitikk. Norge har gått fra å være en fredsnasjon med en selvstendig internasjonal stemme og et eget sterkt forsvar, til å bli et mer avhengig og uselvstendig Nato-land», skriver Fiskaa. […]

Statsminister Jonas Gahr Støre hadde fredag et 45 minutter langt møte med sin britiske statsministerkollega Boris Johnson, der europeisk sikkerhet raskt ble tema.

I etterkant av møtet kommer han med en kraftfull reaksjon på SV-politikerens utspill.

– Vi lever i land hvor alle er fri til å mene det de vil. Men jeg er grunnleggende uenig, sier Støre til VG.[…]

Også Venstre-nestleder Sveinung Rotevatn går ut mot SV-politikerens utspill.

– Det er opplagt i Norges sikkerhetspolitiske interesse å få Sverige inn i Nato, sier han.

– At SV nå forsøker å motarbeide dette, er kritikkverdig, og Fiskaas argumenter er dessuten feilaktige, foreldede eller dypt spekulative, sier han. […]

Fiskaas svar til kritikerne er at hun syns de ikke skal være så redde for debatt.

– Innlegget mitt i den svenske avisa Aftonbladet handler om den norske erfaringen med Nato, og den er at medlemskapet legger sterke føringer på vår forsvars- og utenrikspolitikk. Det har gjort at Norge har en mindre selvstendig stemme internasjonalt, og at forsvaret vårt har blitt bygd ned og tilpasset krigføring utenlands, sier Fiskaa.

– Denne politikken er i strid med norske interesser og har gjort Norge mer avhengig og sårbart. Läs artikel