Den statliga turkiska nyhetsbyrån Anadolu Agency rapporterade i går om Sveriges nya grundlagsändring, något som Dagens ETC var först i Sverige att rapportera om.

De citerar Justitiedepartementet på att lagändringen gör det möjligt att införa en bredare kriminalisering av deltagande i en terroristorganisation, eller ett förbud mot själva terrororganisationen. I slutet av artikeln hänvisar de till ett uttalande Tobias Billström gjort till nyhetsbyrån den 23 december. Man påstår att Billström sagt att ett ”nytt brott” ska bli aktuellt i den svenska brottsbalken den 1 juni 2023. Det handlar om att främjande av terroristorganisationer på svensk mark ska bli förbjudet – även att vifta med deras flaggor, skriver nyhetsbyrån och påstår sig citera Billström.

Enligt utrikesministerns pressekreterare Anna Erhardt stämmer det att riksdagen ska rösta om en ny lag som kriminaliserar deltagande i terrororganisationer den 7 mars.

”Den nya lagen förbjuder inte viftande med flaggor, men när lagen ska tillämpas kommer det att krävas olika bevis för att styrka deltagandet i en terrororganisation och där kan en flagga komma att spela roll”, skriver hon och fortsätter:

”Mer exakt vad den nya lagen innebär kommer justitiedepartementet att återkomma till längre fram”. Läs artikel

The nuclear disarmament of Belarus, Kazakhstan, and Ukraine was one of the great success stories of the end of the Cold War, and it was one of the most significant victories for the cause of nonproliferation.

When the Soviet Union ceased to exist, these newly independent states had to manage the problem of the Soviet nuclear legacy left behind in their lands. Their disarmament was bound up with their status as independent, sovereign countries as they sought and needed to be integrated with the rest of the world. The commitment of the non-Russian republics to disarm saved the original Strategic Arms Reduction Treaty (START) and upheld the principles of the Non-Proliferation Treaty (NPT), and their eventual disarmament is one of the underappreciated achievements of U.S. foreign policy in the post-Cold War era.

While all three states were always willing to get rid of the nuclear weapons they had inherited from the Soviet Union, the paths that they took to disarmament were somewhat different with respect to the terms and timing of removing these weapons and their delivery systems from their territories. The Ukrainian case is the most involved of the three, and because of the war in Ukraine it is also the most salient today in current debates about disarmament and nonproliferation. It is therefore fortunate that there is a new book that can expertly guide us through this complicated and important history.

Mariana Budjeryn’s Inheriting the Bomb: The Collapse of the USSR and the Nuclear Disarmament of Ukraine is an excellent study of how the process of disarmament unfolded. Läs artikel

The new president is clear that he’s willing to work with the United States, but his country will do it’s own bidding in international relations. […]

He went on to make a broader case for Brazil’s independence on the world stage, with a distinctive international profile that does not fit neatly in the category of pro- or anti-United States. […]

“Brazil has to be its own master,” he stated, “the master of its destiny. It has to go back to being a sovereign country. We are responsible for most of the Amazon and for vast biomes, large aquifers, mineral deposits, oil and clean energy sources. With sovereignty and responsibility, we will be respected to share this greatness with humanity—in solidarity, never with subordination.” [… ]

“Our leadership will materialize through the resumption of South American integration, from Mercosur, the revitalization of Unasur and other instances of sovereign articulation in the region,” he declared. “On this basis we will be able to rebuild the proud and active dialogue with the United States, the European Community, China, the countries of the East and other global actors; strengthening the BRICS, cooperation with African countries and breaking the isolation to which the country was relegated.”Läs artikel

[…] Med tanke på beredskapen inför eventuella konfliktsituationer betonar utrikesutskottet vikten av ett nationellt försvar som beaktar kraven i den säkerhetspolitiska omgivningen och av tillräckliga resurser för försvaret. Utskottet instämmer i de anteckningar i redogörelsen enligt vilka värnplikt, en utbildad reserv, försvaret av hela landet samt en hög försvarsvilja utgör grunden för Finlands försvar. Det nationella försvaret stärks genom deltagande i internationellt utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete. […]

I redogörelsen konstateras att betydelsen av det arktiska området har accentuerats i konkurrensen mellan stormakterna när Nordostpassagen öppnas och möjligheterna att utnyttja områdets naturresurser förbättras. Utrikesutskottet betonar den arktiska regionens globala betydelse i synnerhet i arbetet mot klimatuppvärmningen och bevarandet av den biologiska mångfalden. Också de säkerhetspolitiska spänningarna i området har ökat bland annat i och med den ökade militära övningsverksamheten.

Med tanke på säkerhetspolitiken anser utskottet att det är viktigt att Finland för sin del försöker hitta metoder för att dämpa spänningarna i regionen och öka den säkerhetspolitiska dialogen mellan aktörerna. Även om behandlingen av säkerhetspolitiska frågor inte hör till Arktiska rådets behörighet, anser utskottet att en konstruktiv dialog i bland annat miljö- och klimatfrågor kan bidra till att spänningarna minskar också inom andra politikområden. […]

Utrikesutskottet betonar särskilt Sveriges betydelse som Finlands viktigaste bilaterala partner. Finland fortsätter att fördjupa det utrikes och säkerhetspolitiska samarbetet och försvarssamarbetet med Sverige utan några på förhand fastställda restriktioner. Finland och Sverige, som inte hör till militärförbundet, delar med sig av en gemensam bedömning av hur säkerhetsmiljön utvecklas, vilket skapar en stark grund för samarbetet. Läs utskottets utlåtande

Fremfor å sende 20 milliarder kroner til tyske eller koreanske stridsvognsfabrikker, ville en bedre distriktspolitikk vært en massiv oppussing av Forsvarets eiendom, bygg og anlegg i hele Nord Norge.

Forsvarsministerens partifelle på Stortinget Bengt Fasteraune, beskriver Forsvarets stridsvognskapasitet som et «gapende hull» som må fylles i Forsvarets Forum 22. desember. Det er jo nettopp problemet, politisk overstyring i for stramme budsjetter gir et Forsvar med for stor bredde i kapasiteter.

For det første vil kostnadene til vedlikehold av en ny våpenplattform med avanserte sensorer bli dyre de kommende årene. Sterkt økte vedlikeholdskostnader var en spådd utvikling før globale verdikjeder ble forstyrret av pandemi og mellomstatlige konflikter. Kostnadene til stridsvognssystemet er ikke justert for prisøkningen som følge av konfliktene, og vil anskaffelsen vil dermed enten bli forsinket eller dyrere enn antatt. […]

Fremfor å sende 20 milliarder kroner til tyske eller koreanske stridsvognsfabrikker, ville en bedre distriktspolitikk vært en massiv oppussing av Forsvarets eiendom, bygg og anlegg i hele Nord Norge.

Nybygging av forsvarsboliger ville som et enkelteksempel sikret lokale firma viktig omsetning og redusert fraflyttingen av unge militære fra regionen. Gjenkjøpsavtaler til norsk industri treffer i liten grad bedrifter i nord, og taler for en justering av den økonomiske politikken på dette området. Läs artikel

Jag har en längre tid försökt samla tankarna kring Finlands Natomedlemskap, och vad medlemskapet på riktigt kan innebära för oss. Jag har kommit fram till att det sannolikt inte sker speciellt mycket, eftersom jag tror att medlemskapet inte just påverkar vår de facto försvarsposition. Natos grundproblem, som jag går igenom nedan, försvinner ju inte bara för att Finland blir medlem. […]

Men låt oss alltså skaka av oss det emotionella, och i stället gå på djupet med vad Natomedlemskapet på riktigt kan föra med sig när det gäller Finlands försvar. Debatten om detta lyste inte helt med sin frånvaro innan Natobeslutet, men också här var många argument svaga. Bland annat käbblade jag med en insändarskribent som tyckte att vi skall med, eftersom Rysslands militära kapacitet är så mycket större än Finlands. Hur Finlands militära kapacitet plötsligt skulle öka till stormaktsnivå i och med medlemskapet förklarades inte, men skribenten räknade kanske ihop övriga Natoländers kapacitet och tänkte sig att denna automatiskt står till vårt förfogande vid en attack. Så är det förstås inte. Ingen i Natos organisation, varken den civila eller den militära, kan fatta beslut över de nationella regeringarna och parlamenten gällande ländernas egna styrkor. Natos gemensamma snabbinsatsstyrka på cirka 5 000 soldater utgör ett visst undantag, men frågan är om över 30 medlemmar vid en större konflikt kan komma överens om något vettigt gällande den styrkan. Alla Natos beslut skall nämligen tas i konsensus – en kvarleva från tiden då medlemmarnas antal var litet. Det står faktiskt inget bindande i den famösa Artikel 5, och från stadgan är det ett mycket, mycket långt politiskt steg för ett lands regering att militärt blanda in sitt land i en konflikt som inbegriper två andra länder, och därmed riskera till exempel bombningar av den egna civilbefolkningen. […]

Medlemskapets värde är kanske inte noll – till exempel flygövervakning och militär underrättelseinhämtning kan säkert göras effektivare tillsammans med andra – men vare sig vi är med i Nato eller inte, är det alltid vi själva som i första och sista hand försvarar oss. Till vår lycka har vi en försvarsmakt som nu får materielförstärkningar, en stor reserv, en stark försvarsvilja, och dessutom har vi ett territorium som gynnar en försvarare. […]

Natostadgan handlar alltså mer om en moralisk än en juridisk plikt, men ifall Finland i något skede känner sig tvunget att militärt bistå en annan medlem, kan det enligt min mening enbart ske med trupper som drar ut på frivillig bas. Beväringar eller reserver kan inte beordras till sådant, redan av den enkla orsaken att vår soldated bara nämner försvar av fäderneladet och dess lagliga statsskick. Inte andra länder eller allianser, eller ens tolkningsbara saker som ”försvarandet av demokratin”. Detta bör vi diskutera. Skall till exempel de yrkessoldater som vi kan räkna med att Finland borde bidra med till Natos snabbinsatsstyrka lösas från sin ed? Läs artikel

Den 30 december 1922 proklamerade Vladimir Lenin upprättandet av Unionen av socialistiska sovjetrepubliker – som alltså i dessa dagar skulle ha fyllt hundra år om den hade överlevt. Sovjetunionen upplöstes dock i december 1991.

– Under den reformperiod och öppenhet som kallades för perestrojka och glasnost fattades flera avgörande beslut för framtiden i Sovjetunionen, säger Markku Kangaspuro som är chef för Alexanderinstitutet vid Helsingfors universitet. Han säger också att många forskare är eniga om att Sovjetunionens sönderfall kunde ha undvikits.

Under perestrojkan på 1980-talet då Michail Gorbatjov kom till makten fanns det olika åsikter om hur Sovjetunionen skulle utvecklas.

Man kan spekulera i hur Sovjetunionen kunde ha sett ut om det hade fortsatt att existera som ett jätteland. Det kunde ha utformats till en förbundsstat i likhet med systemet i Tyskland. Ett annat alternativ kunde ha varit ett Kinaliknande land. De här alternativen diskuterades, enligt Kangaspuro. Läs artikel

För första gången översteg antalet utbildade kvinnliga volontärer tusen utbildade kvinnor per år. Under 2022 skrevs totalt 1 040 kvinnor ut från försvarsmakten och gränsbevakningen.

År 2022 startade 1211 kvinnor tjänsten, vilket också var det högsta antalet i historien.  Antalet kvinnor som överförts till reservatet har ökat sedan 2009. Mer än 12 000 (12 262) kvinnor har utbildats i reserven senast den 31 december 2022, i siffran ingår kvinnor utbildade inom både försvarsmakten och gränsbevakningen.

Intresset för att utföra frivillig värnplikt växer. Frivilliga kvinnor brukar söka till de mest krävande tjänstetjänsterna, 2022 tjänade 72 % av de utskrivna kvinnorna 347 dagars tjänstgöring, säger överste Kari Pietiläinen, utbildningschef vid generalstaben. Läs pressmeddelande