Ovärdigt en demokratisk debatt, Sune Olofson

Flera har rest begreppet åsiktskorridor i den allmänna svenska debatten. Den gäller i hög grad när Nato kommer på tal. Expressen, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter är starka förespråkare för svensk Nato-anslutning. Flera politiska partier är inne på samma linje och det är inte alldeles lätt att resa motbilder till den dominerande samlade plattformen.

Men vi har ännu inte haft en djupgående och klargörande debatt om svensk anslutning till den militära västliga alliansen. För mig handlar det nästan uteslutande om en enda sak: ökar en Nato-anslutning svensk säkerhet?

Jag är inte övertygad om det.

Under senare tid har Sven Hirdman och Thage G. Peterson sökt att i DN och Aftonbladet resa sakliga invändningar mot att det militärt alliansfria Sverige ska byta fot i säkerhetspolitiken och bejaka ett medlemskap i Nato med allt vad det innebär.

I sociala medier har det i samband med dessa publiceringar spritts myter och överdrifter som placerar Sven Hirdman i betald rysk tjänst, att han skulle springa Putins ärenden, och intrycket gavs att denne ambassadör, som stått i svensk UD-tjänst i över 50 år, närmast bör betecknas som en rysk inflytelseagent.

Misstanken uppstod sannolikt när DN-debatt (19/6), i strid mot Hirdmans rekommendation, publicerade uppgiften att Hirdman är ledamot i Moskvas statliga institut för internationella relationer, MGIMO. Därmed spreds en uppgift som uppenbarligen missuppfattats av många.

Redan två dagar därpå hävdade Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski i en signerad ledare att Hirdman har ett beroende till den ryska statsmakten och att detta styr hans synpunkter på svensk och rysk säkerhetspolitik. Det är ett övertramp, grundat på ingenting. En diplomat ska kunna uppträda i olika sammanhang utan att misstänkas för bristande lojalitet och integritet!

Faktum är att Hirdman sitter i MGIMO inte på ett ryskt mandat, utan på ett svenskt. Bakgrunden är att IKEA:s huvudägare Ingvar Kamprad för fem år sedan donerade ett antal miljoner dollar till MGIMO för att man där skulle studera hur man kan minska korruptionen i Ryssland. En rimlig och god svensk ambition, kan det tyckas, även om utfallet känns oklart och osäkert.

Hirdman blev av IKEA ombedd att ingå i fondstyrelsen – Board of Trustees – för att övervaka hur donationsmedlen används. MGIMO lyder administrativt under ryska UD och utbildar bland annat ryska diplomater. Ordförande i fondstyrelsen, som består av cirka 25 personer, inklusive fler utlänningar än Hirdman, är utrikesminister Sergej Lavrov. Hirdman får, enligt egen uppgift, inte någon ersättning alls från institutet eller ryska staten.

Det vore klädsamt om vi alla som är intresserade av försvars- och säkerhetspolitiska vägval kan samtala om ett svenskt Nato-medlemskap utan insinuationer och okontrollerade påståenden som leder till ”guilt by association” för dem som intar en kritisk hållning till Natos och USA:s inflytande i svensk säkerhetspolitik.

Frågan är alldeles för viktig för dylikt. Ensidighet i denna fråga är ingen betjänt av. Det är ovärdigt en demokratisk debatt

 

Anmärkning. – Författaren har varit försvarsreporter och debattredaktör i Svenska Dagbladet 1981–2009.