Närhet och självständighet – Finland 100 år, Anders Björnsson

Alla finnar är svenskar, sade professor Matti Klinge en gång. Det var inget svassande från Helsingforshistorikerns sida. Han utgick från ett faktum: att Finland och Sverige har levt i ett gemensamt rike långt längre än de har levat åtskilda. Det betyder inte att vi är lika i allt, men olikheterna stöter inte bort, de berikar.

Det senare är naturligtvis ett personligt omdöme, bland annat därför att jag tycker mig ha fått så mycket själv genom oräkneliga besök i grannlandet liksom av att träffa finnar på besök – mer eller mindre tillfälliga – i vårt eget land. I den stad som jag växte upp i fanns det fabriksindustri med mycket finsk arbetskraft.

Jag skriver finsk, ungefär som jag skriver skånsk (mina farföräldrar kom från vårt sydligaste landskap) eller värmländsk (tänk på finnskogarna!). Jag medverkar då och då i Finsk Tidskrift, en ärevördig svenskspråkig publikation. Jag blir bjuden på bastu i Finska residenset, på Västra Trädgårdsgatan i Stockholm.

Runeberg och Mannerheim var stora finnar; fennomanen J. V. Snellman föddes i Stockholm och tillbringade sina första sex år där.

Det svenska finns i Finland, det finska i Sverige. Mina vänner i Finland applåderade när jag gick en intensivkurs i finska på Hanaholmen i Esbo. Nu kom jag inte så långt, men jag kom närmare det som faktiskt ligger så nära till hands. Min kvinnliga lärare sade: Finska språket har fjorton kasus, men ett är grundformen, nominativ, och tre används nästan aldrig. Svenskan har femtioåtta prepositionsuttryck.

Till sajtens läsare tar jag mig friheten att på Republiken Finlands självständighetsdag vidarebefordra en liten vers som professor Klinge, utländsk ledamot av svenska Vitterhetsakademien, nyligen sände över, ”En hejdlös hyllningsdikt till Johan Ludvig Runeberg”. Hyllningen av skriven av teatermannen Bengt Ahlfors:

Var finns i Sveriges vitterhet

en värdig nationalpoet?

En diktare som satt på pränt

vad folket känt?

Var finns i Sveriges poesi

ett riktigt ärkesvenskeri?

Ur svenska hjärtans djupa prång,

var finns en sång?

Det frågtes blott, det gavs ej svar

Blott svenska krusbär Sverige har

Vad är väl deras bleka färg

mot Runeberg?

 

Den svenska sånggudinnan har

alltsedan Georg Stiernhielms dar

besjungit i rätt många ord

sin fosterjord

Men vem har väckt en vild passion

för hjältedåd hos sin nation?

Och vem har lett på vintrig stig

sitt folk i krig?

Var finns väl denna karlakarl?

Blott svenska krusbär Sverige har

Men ingen skald med kraft och märg

som Runeberg

 

Jo, visst försöker Heidenstam

och Geijer skramla bäst de kan 

Men bonden milt åt Bellman ler

Och åt Tegnér

Och Strindberg är förfärligt svensk

Och Karlfeldt rentav fosterländsk

Och blågul hjältegarderob

har Evert Taube

De bildar dock ett klent försvar

Blott svenska krusbär Sverige har

Och en och annan diktardvärg

mot Runeberg

 

I dag är svenska skalden klok

Och lever på Månadens bok

Han är begåvad, djup och snäll

Som Lars Forssell

Och när hans pristagartalang

blir mätt i nordiskt sammanhang

då har han rätt raffinemang

Som Sven Delblanc

Men var finns en vital barbar?

Blott svenska krusbär Sverige har

Nej aldrig överträffar Sverig-

e Runeberg!

Facebook
Twitter
Google+
http://www.alliansfriheten.se/narhet-och-sjalvstandighet-finland-100-ar-anders-bjornsson/
RSS