Militär insats och maning till försiktighet. Delade uppfattningar om biståndet till Frankrike, Lars-Gunnar Liljestrand

Lars Adaktusson, EU-parlamentariker för KD, kräver att Sverige ställer upp militärt för Frankrike. Regeringen är feg, och att tala om folkrättsliga oklarheter, som utrikesminister Margot Wallström gjort, är enbart cyniskt. (Expressen 17/12)

Adaktusson ser regeringens beslut som ett led i en mer än halvsekel gammal tradition att Sverige ställer sig utanför krig. Han går så långt som att kritisera dåvarande beslutsfattare för att vi inte gick med i andra världskriget.

Han är beredd att verka för att utlösa en regeringskris om inte Sverige ändrar sig och går in militärt i Mellanöstern: ”Klarar inte den sittande regeringen att fatta beslut för Sveriges och Europas bästa i en för världen allvarlig situation måste övriga partier och riksdagen ta ansvar.”

En helt annan ton finns i Expressens ledare från den 17 december. Ledarskribenten menar att regeringens bidrag var för ”klent och för sent” men ser ändå det förnuftiga i beslutet. Sverige bidrar tillsammans med Finland och 10 Nato-länder i ett flygplanskonsortium som har tre tunga och dyra transportplan av modellen Boeing C-17 Globemaster III. Frankrike ska från den svenska flygkvoten få 50–100 timmar. Dessutom ska vi bistå med en del försvarsmateriel, först efter prövning mot vapenexportlagen, som egentligen förbjuder export till krigförande länder.

Expressen avvisar oppositionens krav på JAS-insats: ”Hade vi skickat 8 plan till Syrien skulle vår redan undermåliga incidentberedskap ha försvagats ytterligare. Det är ett gott skäl till att avstå.”

Om KD alltmer framstår som ett korstågsparti finns det motsatta krafter inom det borgerliga blocket som inte låter sig dras med i krigshysteri.