Massor med försvar –men var är folket? Expressen

Alla är rörande överens om att rusta upp och ÖB log genom hela folk och försvarskonferensen i Sälen. Den här konferensen har ju sin historia.

Torsten Nilsson, som var en driftig SSU-ordförande på 1930-talet, hade insett att Hitler nog skulle komma att kriga alldeles oavsett vad som hade sagts i München 1938. Till saken hörde att Torstens parti – tillsammans med många liberaler – varit med och drivit fram ett omvälvande nedrustningsbeslut ett drygt decennium tidigare. Därför fanns det knappt något svenskt försvar. Men Torsten blev kompis med chefen för Krigsskolan på Karlberg, överste Gustav Petri, och i maj 1939 anordnade de konferensen Folk och Försvar i Stockholms konserthus. Det ansågs då häpnadsväckande att arbetarungdom och uniformerad personal kunde vistas i samma rum.

Men man behövde bygga upp det som rivits ner. Alla skulle med.

Vartefter bildades det en organisation runt det hela – inte minst med hjälp av de ideella krafter som varit emot 1925 års försvarsbeslut – och Folk och Försvar och dess årliga konferens utvecklades till en arena där det gick att tala med varandra. Först i Storlien i många år, sedan i Sälen…

Problemet med försvaret, som Torsten såg det, var inte så mycket att politikerna fattat fel beslut när de skurit ner utan att befolkningen i landet inte kände samhörighet med militären. Utmaningen låg i försvarsviljan. Därför startades Folk och Försvar.

Inte så mycket för statsanslagens skull som för folkförankringens. Och därför fick organisationen sin för vår tid märkliga konstruktion med folkrörelser och ungdomsföreningar som huvudmän. LO, SAF, LRF och folk från kooperationen satt i styrelsen.Det var, löd idén, folket som skulle komma till tals med och förstå militärerna – inte politikerna. Men finns det något folk längre på det här minglet?…

Förr finansierades Folk och Försvar av folkrörelserna, 2014 kom så lite som sju procent av intäkterna från medlemmarna. Statliga anslag från försvarsdepartementet betalar kalaset. För trettio år sedan var det självklart att någon från facken eller arbetsgivarna höll ett större föredrag under rikskonferensen, i år har de inte ens plats i en panel. Av de 400 deltagarna kommer, generöst räknat, ett dussin från de stora civila folkrörelser som grundarna pekade ut som centrala.   Läs artikel