…Det måste tas med i beräkningen att i det läge som Sveriges regering signalerar att ett medlemskap i denna allians, med kärnvapen i arsenalen, är aktuellt lär det framför allt av Ryssland uppfattas som en både fientlig som aggressiv handling.
Det land som har Östersjöns längsta kust skulle då bli Natoland; det är klart att det inte skulle bidra till avspänning i vår del av världen. Det är en sak att samarbeta och samtala. Säkerhet ska sökas och vinnas i samverkan med andra. Sverige ska kunna ha en dialog med både USA och Ryssland – även om deras ledare numera heter Trump och Putin. Men det är en helt annan sak att ingå i en formell militärallians med ömsesidiga militära försvarsförpliktelser.
Det finns helt enkelt inte några goda sakliga skäl att byta ut den säkerhetspolitiska linje som tjänar, och har tjänat, Sverige så väl.
Valet 2018 tycks alltså, att döma av vad Kristersson nu säger, utvecklas till att – utöver välfärds- och sysselsättningsfrågor – bli en folkomröstning om säkerhetspolitiken. Med Kristersson som statsminister kan det bli ett svenskt medlemskap i militäralliansen Nato; även om det skulle saknas bred politisk enighet om att ändra Sveriges säkerhetspolitiska linje. Läs ledaren