Kärnvapenhotets återkomst, Pär Granstedt, helagotland.se

Det kalla krigets mest skrämmande inslag var hotet om ett massförstörande kärnvapenkrig. Terrorbalansen byggde på MAD, Mutual assured destruction. Bägge sidor, både öst och väst, visste att motparten kunde utlösa en total förintelse. Det gav en säkerhet på avgrundens rand där minsta snedsteg kunde innebära undergång […]

En serie avtal inom START-processen (Strategic Arms Reduction Treaty) innebar att antalet strategiska kärnvapen minskade. Det senaste avtalet slöts 2010 mellan Barack Obama och hans ryske motpart, Dmitrij Medvedev, och löper från 2011 till minst 2021.

Nu verkar det vara slut på dessa nedrustningssträvanden. Såväl Putins Ryssland som Trumps USA presenterade under de senaste månaderna nya kärnvapenstrategier, och i bägge fallen med inriktning på att stärka och modernisera sina kärnvapenarsenaler […]

Det som oroar särskilt med den här utvecklingen, är att den sänker kärnvapentröskeln. Både Ryssland och USA har klargjort att de är beredda att använda kärnvapen också som svar på ett angrepp med konventionella vapen, och till och med en större cyberattack. Har man väl börjat använda dessa taktiska kärnvapen, är risken stor att ett krig blir fullskaligt […]

Så det är dags för en kraftfull mobilisering inom världssamfundet mot kärnvapenrustningarna. I det sammanhanget är det mycket bekymmersamt om ett land som Sverige känner sig så beroende av USA att man inte vågar stå upp för sitt hittillsvarande kärnvapenmotstånd.

Det är viktigt att FN kan fungera som ett aktivt forum. Kanske vore det desto betydelsefullare om EU kunde engagera sig i frågan inom ramen för sitt säkerhetspolitiska samarbete. Europa hör till de regioner i världen som är mest utsatta om det skulle utbryta en kärnvapenkonflikt, även en relativt småskalig sådan. Därför borde det vara ett gemensamt mål att försöka återuppbygga den politik för avspänning och rustningskontroll som framgångsrikt fördes under 1900-talets sista årtionden. Läs ledaren