25 år har gått sedan Barents Euro-Arktiska region inrättades. Euforin efter Berlinmurens fall har lagt sig och förbytts i ett nytt kalla krigsliknande tillstånd. Det är dags att satsa mera på detta samarbete – som också har ett viktigt fredsfrämjande syfte. Satsa på livskraftiga nätverk, och begränsa myndighetsresurserna till ett minimum.
Michail Gorbatjov banade väg med sitt Murmansktal hösten 1987 om ett fredligt, civilt samarbete mellan Ryssland och Norden. Norges utrikesminister Thorvald Stoltenberg tog initiativ till regionen med motiveringen att bestående välfärdsklyftor mellan Ryssland och Nordeuropa kunde skapa nya kriser. Ryssland skulle integreras med Europa, inte isoleras, på så många områden som möjligt.
Det låter avlägset i dag. Ryska regioner fick för första gången rätt att samarbeta med motsvarigheter i Norden.
Hur har det gått? Starten var entusiastisk. Pengar avsattes till projekt. Många personer deltog. Norge satsade mest och byggde upp institutioner för samarbetet i gränsorten Kirkenes. Finland etablerade ett arktiskt center och museum i Rovaniemi. Utrikesminister Sten Andersson med nära kontakter till Stoltenberg rekommenderade nordliga länen och kommunerna att inleda vänsamarbete med nordvästra Ryssland. Läs artikel